Dammat av radarparet

”Aj aj aj, tutelicku!” Varje gång vi går in eller ut så sticker Minelle in sin lilla finger i tuppens näbb och skäller på honom – vänligt men bestämt, att han minsann inte får bita henne på det viset.

Det är såklart radarparet i plåt som fått damma av vingarna och komma ut från kattvinden, för att inta plats på verandans trapp igen.

När jag häromdagen stod på stegen för att sätta upp den nya snickarglädjen sprang Milton i skogen strax bredvid, fram och tillbaka, släpade på pinne efter pinne…

Mamma, jag har plockat påskris åt dig, det kan vi ha på trappen…

Ja men självklart älskling, det blir ju perfekt i den gamla zink-kanna!

Så det var bara upp i vindsgarderoben, armbåga sig fram bland tomtar, ljusstakar och annat krimskrams, för att tillslut hitta den stora kartongen märkt ”påsk”.

Ett gäng fjädrar och plåtparet fick jag med mig denna omgång. Milton ordnade upp riset och Minelle såg till tuppen och hönan kändes sig välkomna genom att klappa på de och hälsa flera gånger. Så nu är vi redo för påsken! nästan iallafall… Vi får samla på oss lite fler fjädrar som hönorna från vår egna hönsgård tappat för att fylla upp riset lite och sen leta fram resten av pyntet bakom tomtarna.

En hög med solande sällskap

Men jaaaaa! Inte visste väl jag att jag längtade så efter vår, tills vi väl fick en smak av våren, i februari!! Från metersnö till takdropp och fågelkvitter över en natt, så känns det nästan! Och exakt så jag önskar! Inget snöblask där emellan, bara kritvit vinter till vårsol och torra vägbanor, över en natt!

Men jag vet, det är februari och bakslaget kan komma både en och två gånger, med snö, blask och minusgrader, men låt oss glädjas över den våren vi får, om det så är en dag eller en vecka. Och i helgen, när solen värmde på kinderna, temperaturen tillät tröja (och storstövlar, ingen vill frysa om fossingar!) så var jag snabb med att påbörja de tänka projekt vi har utomhus. Fram med färgen, här ska målas ny snickarglädje!

Att måla snickarglädje är pillrigt och kladdigt, perfekt utomhusgöra! Speciellt när solen påskyndar torkprocessen.

Så snart vi sticker ut våra näsor på gården så tittar hönorna ut från hönshuset. De älskar när det är rörelse utomhus och de älskar sol. Så brist på sällskap i arbetet var det knappast, i en hög på hörnet, där solen värmde och med full kontroll på vad jag pysslade med, där höll de mig sällskap till sista penseldraget.

Det är något (antagligen några) lager kvar att måla på snickarglädjen, men jag var nyfiken på hur det skulle bli att se ut och höll upp de på plats och jag tror det blir kanon!

A moment left for evil plans

~inlägget innehåller en reklamlänk~
(null)
 
Mitt i småbarnsåren så får man ibland den där kvarten, halvtimmen eller i dagens fall, den heeeela timmen, bara för sig själv. Pappa på jobb, den ena busungen på badäventyr med kusinerna och den andra sussande i vagnen. 
 
(null)
 
I vanliga fall springer man till diskhögen, tvätthögen eller leksaksberget mitt på golvet och umgås med det ett tag men idag tog jag tillfälle för något helt annat, en tidning och några böcker.  
 
(null)
 
Jag kokade även ihop en massa idéer som behövde antecknas med basta. Så är det med en kreativ hjärna ständigt på högvarv, dyker en vettig idé upp så lär den skrivas ner. 
 
(null)
 
Verandan är guld en varm julidag som denna. Vi har funderat många gånger på att glasa in den men så kommer dessa dagar, då man njuter av de ljumma vindarna som svalkar så skönt i skuggan. 
 
(null)
 
Sen vaknade skruttan och konstigt nog hinner man ju längta efter de där små högljudda krabaterna på den där knappa timmen. Så bläddrandet i böckerna fortsatte, fast med sällskap nu istället. Här bläddrar vi i den väldigt inpirerande inredningsboken
av Leila Lindholm, den hittar ni här, om ni också vill inspireras. 
 
(null)
 
…Det vore visserligen spröjsade öppningsbara fönster, så de ljumma vindarna fortfarande vore välkomna. Underbart, visst? Någongång så.

Skrytblomman och 8 nya kompisar

 
Har ni sett min nya headerbild på bloggen, och min skrytiga pelargon som jag posar lite kaxig med (jag vet att du läser detta älskling, ska inte ta på mig all cred för dina gröna fingrar och kärlek till pelargonerna, vet att du också ligger bakom många kannor vatten och mycket kärlek 😉 . På morsdag igår fick jag bland annat 8st nya pelargoner. Herregud, det är nu jag blivit den där mormorn som plockar torra blomblad på fritiden och bygger hyllor i källaren för att kunna vinterförvara alla blommor. 
 
Men så är det på landet. Ett lanthem ska ha många pellisar. 
 
Hursom, jag älskar den ny bilden. Den utstrålar mitt hem, min borg. 
 
(null)

 
En kort vecka väntar oss, med fredag redan på onsdag, underbart! Och lever man som oss, med ena benet in i skolvärlden så är det nu nedräkningen börjar, på riktigt!  Snart går familjen Rosö på sommarlov tillsammans, tjohooo!
 
 
 
 

Kaffe & kaka, under gröna taket.

(null)

Idag har jag påtat i trädgården mellan skurarna. Eller rättare sagt påtat i skarngången hemma. Jag fick en idé om att det skulle vara otroligt mysigt att ta fikat på verandan i sommar, när den då ska vara ombonad
med någon slingrande växt. Så då fick jag gå efter spaden och jordsäcken för att gräva mig en ny rabatt.

(null)

Sen efterfrågade jag tips på instastory (@villagrabo) på något fint som skulle få klättra på verandan. Jag fick förslag som pipranka, honungsros, vildvin och att Milton skulle få klättra i pelarna på verandan. Hade såklart varit allra
finast med Millpill, men slutvalet föll ändå på en klematis. Väldigt fin och ska tydligen växa på i bra fart. Vi provar väl, så får vi se hur den trivs där! 

(null)

Ett gäng pelargoner fick ta plats i nya rabatten de också. 

(null)

Stackars pellisarna fick en riktig dusch av en kraftig regnskur det första de fick direkt efter att de kom i jorden. Välkomna, känn er som hemma liksom. De fick iallafall ordentligt med vatten. 

(null)

Även blomlådorna fick sig fina pelargoner. Kan man få för många pelargoner? 
(null)
Visst kan man väl se framför sig hur gott kaffet kommer att smaka, där under taket täckt av klematisen! Nu håller vi tummarna för en dundersommar och många fikastunder. 

Jullov i Gråbo

(null)

Igår gjorde Milton sista dagen på dagis för i år och idag gick även pappsen på jullov, så nu har julefriden verkligen lagt sig i Villa Gråbo, nu ska vi tillsammans njuta av sista dagarna innan dopparedan. 

(null)

Vi började jullovet med ett tandläkarbesök, Milton gapade som ett lejon så att tandsköterskan kunde räkna alla hans tio tänder. Gjorde man det så blev det ett besök på den lokala leksaksaffären. 

(null)

Ett kvitto på karius och baktus-fria tänder och tre arbetsmaskiner rikare, bra start på ett jullov ändå! 

(null)

Visst är verandan fin i vinterskrud! Det ser lovande ut och jag hoppas, hoppas hoppas att vi får en vit jul. 

(null)

Imorrn är den enda planerade aktivitet för dagen att prova sparkföret på gården, sen får barnen styra schemat. Kanske hinns det med ett julpyssel också. 

(null) 

Bullfika på Mini Gråbo

(null)

Idag efter att jag och Minelle hämtade storebrorsan på dagis så passade vi på att ta tillvara på denna galet härliga höstdag med sommarvärme! 
(null)

Vi lastade bullarna som farmor var förbi med förra veckan och promenerade ner till Mini Gråbo. 

(null)

Det känns otroligt lyxigt att kunna ta en fika ute, i bara tröja i mitten av oktober! 

(null)

Hösten är som allra allra finast just nu, när varje liten växtlighet har fått en orange färg. Mini Gråbo har ju nästintill havsutsikt också, lite av sjön ser man från dagens fikaställe. 

(null)

Till våren ska vi försöka snickra till en liten veranda/soldäck på Mini Gråbo och placera de små trädgårdsmöblerna på.

(null)

Mina hemmgjorda saftglas är otroligt smidiga när man tar fikat ute, med en klåfingrig 3åring och glaset kan hamna lite på sniskan. 
(null)

 
Babyskyddet Doona + (med inbyggda hjul) som vi fick hem i samarbete med Doona, är så smidigt att använda som ”stol” åt Minelle nu innan hon kan sitta, men man såklart vill ha henne med vid bordet ändå!  

I klorna på en pelargon

Foto ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
 
Jag har tänkt att ge mig på det här med växter igen…
Jag vet inte om det kan bero på vädret eller om det helt enkelt slagit runt i huvudet på mig. Ni som känner mig vet mycket väl hur jag och växter tidigare gått ihop. Tillslut har jag helt enkelt gett upp och istället startat jakten på verklighetstrogna konstväxter. 
 
Men nu ni, jag ha tröttnat på dessa dammsamlande ting. Nu vill jag verkligen ha något levande, något att ta hand om. Mårbackapelargoner är ju så fina. För mig som är såld på denna puderrosa/gammalrosa passar dessa perfekt i mitt hem. Så jag smyger mig på med en i vardagsrummet, ser hur den klarar sig i mina händer, sen kommer jag fylla på efter hand om resultatet blir överlevande. 
 
Tankarna faller såklart också direkt på huset (där de flesta tankarna brukar hamna just nu) och jag tänker mig att vi någon dag ska glasa in verandan och fylla en hel kortsida med blommande, pudrade mårbackor.
 
Foton: we♥it.com
 
Något i denna stil, fast ännu flera pelargoner! (med risk för att visa bilder som jag kanske redan visat här. Men det gör inget, de tål att ses fler gånger!)