Så mycket mer än bara pelargoner

Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.

Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…

Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!

Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.

Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…

Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….

De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..

…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!

Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.

Så glad i vårt gröna växthus!

Bortglömd överraskning

Egentligen på jakt efter något helt annat sprang jag på den lilla korgen i ett av köksskåpen. Full av totalt bortglömda, torkade vallmokapslar. Vilken skatt! Mycket bråte resulterar i skattjakt, i mitt egna hem!

Jag har ju redan beställt ett gäng vallmofrön inför odlingssäsong 2021, men har ju planerat att slå blomrekord (hallå, jag har ju ett helt växthus att fylla upp nu!) här på Gråbo nu i sommar, så fler frön var välkomna! Och vallmo, det är alltid en fröjd!

Jag kikade tillbaka i arkivet (så bra att ha en blogg att kunna bläddra tillbaka i) och tror att dessa är från sommaren 2019, när Minelle plockade med de små prinskroneliknande vallmokapslarna.

Jag försökte med en googling för att få svar på om de hunnit bli för gamla för att sås om, men fick bara svar på att de går att äta om de inte är mer än ett par månader gamla. Näe, inte riktigt det jag sökte svar på, så jag får väl helt enkelt stoppa ner de i jord till våren för att få svar.

Milton hjälpte mig att slå hål på kapslarna, så samlade vi alla frön i en liten genomskinlig skål, mitt på köksbänken. Kanske blir de lite mindre bortglömda där, när det väl är säsong.

Detta är väl återbruk utan dess like? Att från en liten blomma kunna få hundratals nya! Kanske ska gräva iordning och gör en helt ny blomsterbädd precis bredvid växthuset, en egen liten vallmobädd… Vi hoppas på riktig vallmolycka längre fram i sommar!

Våga-vägra-bajs-frukost!

 
 
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år…
 
 
 
 
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
 
 
 
 
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
 
 
 
 
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
 
 I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
 
 
 
 
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
 
 
 
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
 
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger ”wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren”. Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.