Äventyrsbad på 6 kvadrat

Vi bygger äventyrsbad! Ungefär så…. Ja, vi håller på att renovera vårt lilla lilla badrum på övervåningen. Vi gör det redo för ett badkar. Vilket barnen tycker är det samma som rena rama badlandet! De älskar att bada och världens bästa gudmor brukar köpa med roliga badskum från ”storstan” som de sedan fått ta med sig när de ska ha pyjamasparty hos farmor & farfar för att bada med i deras badkar, eftersom vi har varit utan. Men nu förstår ni, det är nu det händer!

Villa Gråbo blir med äventyrsbad!

Det lilla badrummet på sina 6 kvadratmeter är det enda rummet i huset som vi inte renoverat på våra snart 7 år i huset, trots att det varit det som vi verkligen velat renovera allra mest. Varför? Vi har kallat det gröna grottan (bilden längst ner i inlägget ger en förklaring). Varför det dröjt hela 7 år? För att vi inte bestämt oss för hur vi vill ha det och då istället prioriterat de rum vi istället haft en klar vision av.

Men nu har vi nästan nått vår vision även i det lilla badrummet!

Det bästa är att det allra mesta till renoveringen har vi fyndad hemma i vår ”loppis” i kattvindarna.

Såhär ser renoveringen av ”äventyrsbadet” ut just nu! Golvet målat, nästan alla väggar klädda med pärslpont, nygamla toaletten (fick den från vänner som slängde ut den när de renoverade sin källare), den gamla spegeln som stått i vinden och väntat på rätta platsen att pryda och lampan upphängd.

Nu ska några skivor upp även på väggen mittemot, hörnlister ska på plats, lampsladdar ska hängas upp och piffet ska dit osv.

Det är alltså på andra sidan (väggen där jag står och tar kortet från) som badkaret ska på plats.

Den gröna grottan, här har ni svaret till smeknamnet. Svaret till varför dörren in hit nästan alltid stått stängd i 7 år. På denna bild har vi ändå målat taket redan, innan var det furu. Begreppet ljus var sällsynt då.

Jag känner en lättnad att kunna kalla det före-bild.

Man glömmer snabbt hur allt såg ut innan. Därför är det extra roligt att bevara dessa före-bilder. Detta var en snabb update på renoveringen. Jag lovar att visa mer så snart mera har hänt därinne!

Snygg hall med lifehacks

Det finns många gånger man kan tumma på funktionaliteten lite grann, att istället väga över klass, stil och design. Det är faktiskt viktigt att leva i ett fint hem, jag vågar påstå att man är gladare och lite lyckligare då. Men när det kommer till hallen så är det nästan, nästan så att funktionen är viktigare än själva utseendet. Förvaring är A & O, det bör tåla snöslask, är bra om det finns utrymme för ungar som vevar med ärmar här och var vid overallpåklädning och en även liten plats för de äldres små rumpor att vila på, när skor ska av och på….

Men det allra bästa är – att lösa det, så det går att kombinera funktion med fullkomligt supersnyggt!

Vår hall har genomgått många makeovers sen vi flyttade in för snart 7 år sedan. Vi har haft olika behov, till en början bara ett gäng jackor och varsitt vantpar (ungefär…) när jag & Jack flyttade in själva. Sen när barn 1 tillkom blev det en hel del småvantar och mössor som skulle trängas med vårt vantpar, sen flera overaller och regnställ behövdes, ett fodrat skulle ju också vara bra att ha, eller helst två för ombyte när det andra var blött… Barn nummer två kom med desto fler ombyten, så ja, behovet har liksom sett annorlunda år efter år och hallen har i sakta takt utvecklats tillsammans med oss och våra behov.

Jag är så nöjd med vår hemmabyggda hatthylla. Den rymmer så mycket jackor & overaller så ni anar inte! Inte nog med att varje krok har tre egna ledade krokar som man kan vrida åt olika håll för att få mer plats (det vill säga tränga på ytterligare fler jackor). När det är 3 skoteroveraller, 4 regnställ, 3 dunjackor och femtioelva ”sliotsläng-jackor” som trängs på krokarna, ja då kan man hitta en egen krok på konsolen!

Det är när det börjar bli ont om plats även på konsolerna som man brukar bli påmind om att rensa bort vårjackorna i botten av högen med vinterkläder…

En lämplig skohylla var en ständig jakt ett tag, antingen var de alldeles för fjuttiga för både storstövlar, tennisskor & sandaler eller så var de… riktigt fula. Att vi har en liten yta att anpassa oss till, både till tvättstugedörren bredvid och parytterdörrarna på andra sidan gjorde inte jakten lättare. Tillslut kom Jack på den briljanta idén att det borde vara bättre att bygga våran egna, för att få just det vi eftersökte.

En skolåda som tillåter hur mycket huller-om-buller-kaos inuti var precis det vi såg framför oss!

Ett enkelt lock att lyfta av och på, samt alldeles utmärkt att sitta på om man behöver när man ska ta av och på skorna.

Lådan klädd i pärlspont och inmålad i samma färg som pärlspontspanelen bakom och så kom mina handtag som jag köpte flera år tidigare äntligen till användning, robusta och snygga! Det bästa är att den rymmer masssssooooor av skor! Och för de allra slaskigaste stövlarna har vi placerat en dörrmatta (i jute) precis innanför dörren av tvättstugan, som ligger vägg i vägg med skolådan!

Golvet är fortfarande en katastrof i hallen, den åsikten har dock hållt i sig sen vi flyttade in för 7 år sedan, ändå har vi inte gjort något åt det, MEN! det ska vi nu, väldigt snart! Ett såpskurat trägolv ska in i nästan hela nedervåningen, inklusive hallen. Tanken är att en stor jutematta även ska in i själva ”halldelen” för att ge golvet ett visst skydd mot de allra blötaste och slaskigaste (och även de fulla med hönsbajs…) skorna. Snyggt, och funktionellt, ni vet!

Recept på stillasittande, och tekakor…

Man får inte leka med maten, jag vet. Jag rabblar själv just den frasen x antal gånger vid matbordet med mina små minimonster här hemma. Men när min man bjuder på ljuvligt doftande nybakta tekakor så bara måste jag få fånga de på kameran, med en liten piffig rosett på, ni vet.

Det har nu gått ganska snart 2 månader sen han blev sjukskriven och det det kryper riktigt i honom, han som helst inte sitter still längre än 5 minuter på sin höjd. Men med flera bakslag och nästan ett skriftligt recept märkt ”sitt still” från läkaren, då har han helt enkelt varit tvungen att lära sig… iallafall 8 minuter, stilla på stolen nuförtiden.

Något måste jag ju hitta på…

…har resulterat i otaliga mängder nybakat bröd och rulltårtor under dessa två månader.

Inte mig emot det minsta att han numera hittat skaparglädje i köket. Han sitter hyfsat still där han knådar och vispar, och sen får vi dessutom njuta av massa gofika-stunder tillsammans här hemma.

Bästa medicinen, kärlek och fika, visst var det väl så?

Idag flyger vi fram

Satte mig precis i soffan efter en heldag ute i krispiga luften med massor av D-vitamin i ansiktet. I bakgrunden rullar Mamma mu & kråkan. Jag lyssnar till småtassar på övervåningen, de hjälper pappaJack med smusslande av present där uppe, det är ju nämligen någon som fyller år längre fram denna månad, tjolahopp!

Idag har vi haft sådär barnsligt roligt, hela dagen! Vi har åkt många mil madrass och pulka hemma i backen, jisses vad det går fort nu när underlaget är benhårt!

Sen dukade vi upp en riktig kalasfika ute på soldäcket!

Som att någon fyllde jämnt, men att det bara var en helt vanlig måndag.

En hög med mormor-bakad Banoffeepaj!

Jag är redan lyckligt gift så det där med bit på högkant är inte längre viktigt som ni ser, nu kör vi en rejäl gottehög i stället…

Medans vi mumsade i oss högar av paj, kakor och tårta blickade vi ut över sjön och bestämde oss för att ta en sväng med sparkarna.

Nästan 30 cm tjock is och alldeles perfekt att flyga fram på!

Det är en känsla i sig, att glida fram på en spark, utan ett enda hinder på vägen. Då snackar man rödrosigt kinder sedan.

Nu ska jag smyga i trappen för att se om present-smusslarna är redo för att komma ner och äta kvällsmat ♡

Nostalgi & en känsla av trygghet

Tack januari 2021 för att du behandlade oss väl och strösslade soliga, krispiga och snöiga dagar över oss. Det var precis den starten vi behövde på det nya året. Januari har gått ovanligt fort och inte kan jag väl vara helt ensam om att redan få lite feeling av ”för-vår”?

Nog för att -14 grader (som termometern visa i skrivande stund) och 40 cm snö inte direkt skvallrar om vår, men ni vet, ljuset, senare och senare solnedgångar, tulpanernas stora glanstid, galloperande dagar och raska steg mot februari, det låter väl däremot som en försmak av vart vi är påväg och vad vi har precis runt hörnet.

Det blir så konkret när man har en månadskalender eller liknande, att tiden går väldigt fort.

Men visst bytte jag väl månadsbilden alldeles nyss?!…

Jag har i många år haft Elsa Beskows månadsbilder hängandes på tjurkroken i porslin, i köket. Åh så jag älskar de. För mig är Elsa Beskow barndomsminnen. Tomtebobarnen, solägget och den älskade lilla hattstugan!

Milton har stenkoll och påminner mig gärna om jag är en dag sen med kalenderbyte och är gärna med och bläddrar bland bilderna för att hjälpa mig leta rätt på den aktuella månaden att pryda ramen med!

Jag tycker så mycket om sådana här småsaker som en dag kanske blir mina egna barns tillbakablickar och minnen. Något som väcker trygghetskänsla i dem.

Små saker som blir liksom som en liten trygghet inne i själen, att man som blir vuxen blir alldeles varm i magen av att titta på. En gammal barnbok, en speciell godis mat åt som liten, att ha med apelsin med på skidfärden, en leksak, en plats man brukade leka på eller något helt annat, som framkallar den där trygga känslan av nostalgi.

Här finns Elsa Beskows fantastiska böcker att köpa, från Bokus (klickbara Affiliate-länkar). En stor dos nostalgi mellan två pärmar ♡

Solägget / Tomtebobarnen / Hattstugan

Inbäddade fjäderdamer

Egentligen skulle jag ägna denna måndag till jobb och städ. Det har varit lite dåligt på båda fronterna nu under långledigheten, så jag tänkte att nu är det väl dags att få lite gjort. Men så fick jag syn på hönsgården genom tvättstugefönstret, hur inbäddat och mysigt det var med all denna snö som lagt sig på varje liten nätruta och träregel. Så på med storstövlarna och släng med kameran, detta lär förevigats innan plusgraderna visar sig igen!

Våra fjuniga vänner tittar alltid ut så fort vi rör oss på gården. Nog för att det var en liten stund senare än vanligt idag (inga snödyrkare direkt) men nog kommer de alltid. Himla mysigt sällskap.

Och de fortsätter leverera, trots denna vinter och kyla. På två dagar har vi plockat 10 ägg, från våra sammanlagt 5 damer i hönshuset.

Senare nu på kvällen fick vi gå ut för att skotta av lite av den snö som lagt sig på taket av hönsgården. Termometern börjar närma sig nollgradigt och nätet började bli tungt. Jag hoppas att det slår om under natten igen, måtte vintern få stanna nu när den äntligen blivit ordentlig.

Det blev ingen städning idag, när jag väl var ute ville jag inte gå in igen. Hann iallafall med en del jobb nu på kvällen. Jag vill bara passa på att njuta utomhus varje minut just nu. Allt är så mjukt och vackert utomhus. Allra härligast är det nästan att gå ut på gården nu på kvällstid, när det är alldeles dovt av all mjuk snö och knäpptyst, det är mörkt men ändå ljust, tack vare snön.

Imorgon lovas det strålande sol, så det blir nog inte mycket till städ här hemma då heller. Äsch, vad gör väl det när det hunnit bli mörkt (dammråttorna kamouflerar sig bra i mörker) när man väl kommer in från en heldag utomhus?

Kepsen är på!

Ni kanske är trötta på både julen och att se mitt gröna växthus vid det här laget? Nejdå! Några sista bara, från Gröna Gråbo i julkostymen, innan den är ett minne blott tills vi ser det i November igen.

Jag måste erkänna att jag längtar (ooootroligt mycket) efter att få odla här inne och att få ta fikan här inne, även fast det är himla mysigt med både julgran och stjärnor. Allt har sin charm, även att få längta.

Vi satte dit kepsen…

…som Jack kallade det lilla taket över dörrarna, i början av december. Det lilla gjorde faktiskt mycket för den tidigare ganska nakna fasaden, något hade liksom fattats. Himla mysigt nu när snön kom till oss i Värmland, då ett litet täcke nu även lagt sig ovanpå den lilla lilla kepsen.

Till sommaren planerar vi att smycka fönstren på Villa Gråbo på samma sätt som växthusets, fast med större konsoler och kepsskärm då.

En av 2020 stora höjdpunkter här hemma, bygget av Gröna Gråbo, inte bara resultatet utan även själva byggperioden, så mysiga minnen. Hur vi måttade med snöre vad stort det skulle bli, skruvade av femtioelva gångjärn från de gamla fönstren, hur hela familjen var med och grävde ur för grunden, barnen lassade på kilovis med sina små spadar i lilla skottkärran, spring med verktyg mellan regnskurarna, när värmen kom och barnen tog ”byggbad”, när vi tog en tripp till Örebro för att köpa dörr (inkl. fikastopp i Grythyttan) men beslutade att bygga egna av fönster ändå, taklagsfest med Cola Zero, när Minelle låste in oss… Bara några av alla fina minnen att blicka tillbaka på. Vill ni kika på glimtar från byggtiden så kan ni klicka här för att komma till kategorin ”växthus”.

Himlens skådespeleri

 
 
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
 
 
 
 
 
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön. 
 
 
 
 
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri. 
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på. 
 
Gonatt på er!

Den lilla hönsmman i sina blommiga brallor

Den bästa tiden är nu. Det är vi nog alla överens om. Den lilla men ack så lyxiga vardagen med att kunna ha öppen dörr direkt ansluten till trädgården, flytta lunchen ut på altanen och plocka in en bit av trädgården i form av buketter (en salig blandning av både småhandsplockade maskrosor, men även syrén och vallmo). Några som också njuter av att få äta lunch ute och även äta upp en del trädgårdsbuketter är hönsen. Vår alldeles egna hönsmamma i miniformat förser de med lite smarriga rester från vår altanlunch. 
Ser ni löpsteget Tilde (bruna hönan) tar när hon får syn på den gula Kockums-grytan? Då vet de att det vankas godsaker! 
När vi är ute så får också hönorna vara ute, oftast. Så himla mysigt att ha de strosande runt barnen som far förbi på en och annan sparkbil eller med en fotboll. Nyfikna och nästan aldrig rädda numera, efter att ha haft hönsmamman i miniformat hängande efter sig det senaste året, så länge som hon kunnat ta sig fram på egen hand. 
Judith & Judith, aka. the twins. 
Snacka om att vi njuter både de som är fjädriga och inte, av lite värme och sol efter några dagars regn! Äntligen! Låt rosorna nu gotta till sig i solen och klättra längs med hela hönsgallret. 
Under veckan ska vi försöka bygga rosspaljé bredvid vårt soldäck, för att boa in uteplatsen lite. Ska även olja in däcket om nu vädret tillåter. Men så ska vi se till att bara njuta också, av att vi faktiskt är här nu, vi är mitt i våren med raska steg på väg in i sommaren, alldeles underbart, visst? 
Vi flyttade in i vårt hus för ganska exakt 6år sedan, och denna tid på året påminner mig alltid om den känslan. Hur lycklig man var över att ha ett helt hus och trädgård att vistas på och roa sig i. På våren och sommaren blir man maxad husägare, man får liksom ett stort extra ”rum” i och med trädgård och altan på sommaren.  

Grönt är skönt, vet vi sen gammalt

(null)

Har ni tröttnat på lekstuge-bilder? Nä, trodde väl det! Jag måste bara få visa vilken harmonisk liten plats det förvandlades till idag, efter att jag kämpat hela dagen med att måla mini-möbler. Även mini-möbler har tiotusen skrymslen och vrår nämligen.
När man tror att man är klar så hittar man en vinkel som är omålad. 

(null)

Trädgårdsgruppen, dörren och glasskiosken matchar. Underbart och otroligt trivsamt. 
Det var allt jag ville kika in för att säga ikväll. Ha nu en fin fredagkväll så hörs vi här inne snart igen! 

(null)