Julen 2020

 
 
Hej och god fortsättning kära ni!
 
Nu var det ett tag sen sist och julen har till och med hunnit passera. Jag är så himlans nöjd med vår jul och hur klyschigt det än må låta så är jag allra gladast över att bara fått fira den tillsammans. Livet tog en tvär vändning i början av december och pappan i huset skrämde oss rejält och allt vad som heter julstök blev satt på total paus. Att han tillfrisknade såpass att han kunde kom hem till oss innan jul blev den bästa klappen. 
 
 
 
Sen blev det en lugn och ooootrolig mysig jul. På julaftonens förmiddag var vi på coronasäkert 50-årskalas för mamma. Närmsta släkten träffades ute vid deras grillplats på gården. Sol och minusgrader, vilken fullträff! Glöggkannan på grillgallret och en tårtbit på det. 
 
Senare fortsatte både 50-årsfirande och julen hemma hos oss. Tomten kom och lämnade över julklappar till barnen på verandan. Kvällen fortsatte med bygge av bilbana, jakten efter batterier på nattöppna Statoil och efter barnnattning hanns det även med en skål för fördelsedagsbarnet med ett glas bubbel! 
 
På juldagen laddade vi om för nästa julfirande hemma hos svärisarna tillsammans med kusinerna, braksuccé no. 2! 
 
Åh, jag har haft en sån mysig julhelg med alla våra käraste. Så glad att vi faktiskt fick ta del av den, med tanke på både coronan och hur vårat liv såg ut bara för dryga veckan sedan. 
 
Jag hoppas att du också haft en fin julhelg, oavsett hur du firat ♥  

Pass på! Vinter är här!

 
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort! 
 
Jag har en plan, utbrister min käre man…Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran. 
 
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
 
 
 
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t  n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite. 
 
 
 
 
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för ”besväret” och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort. 

Nu lägger vi i nästa växel!

 
 
 Jag som tyckte att jag låg så i framkant, jag börjar inse att november är snart förbi och december är kring hörnet. I år vill jag ha jul i varje rum här hemma, julmagin ska riktigt osa när man kliver innanför tröskeln. Vi (jag & Milton, de störtsa julfreaksen här hemma) är på god väg, men ljusstakar, stjärnor och julgranen ligger fortfarande och väntar på oss..
 
 
 
 
”Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake”
 
Den norska dängan har blivit en julklassiker här hemma. 
 
 
 
 
 
 
 
Och favoriten. Skogspyntet. En liten gran, en lingonkrans, kottar eller annat guld man funnit i skogen. Det kanske är det allra bästa julpyntet, som faktiskt skapar den största julkänslan. För sig mig något som är mer jul en en doftande julgran, klädd i ljus och blanka kulor?
 
 
 
 
 
 
Mailegnissarna ligger tätt efter täten. Det har blivit en tradition att köpa en ny för varje år.  
 
 
 
 
 
 
 Och det hemmapysslade. Denna apelsingirlang gjorde jag för två jular sedan. Tänk att det inte frestat mössen på kattvinden. 

Ssssh, skräm inte Nissen!

(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
 
 
 
 
 Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med ”Nordpolen” innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
 
 
 
 
 
 
 Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november. 
 
 
 
 
 
 
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
 
 
”…eller kanske något gott, om det är en lördag” 
 
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100. 
 
” Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!”
 
 
 
 
 
 
 Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning… eller kanske något gott. Vem vet?
 
 
 
 
 
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
 
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år. 
 

Lite smått julgalen och snölängtan

 
 
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där… kanske en till stjärna där..
 
 
 
 

 Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?…
Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
 
 
 
 

 Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej
det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom…), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var
jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden. 
 
 
 
 
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan
vi iallafall skapa lite myskänsla. 
 
 
 
 
 Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra
bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
 
 
 
 
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor! 
 
 
 
 
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna. 
 

Adventskalendern med Nissefeber

(null)

Känslan av att få öppna det där lilla paketet varje dag fram till jul. Det kunde vara ett litet suddgummi eller en liten godisbit. Jag och min bror hade en korsstygnsbroderad adventskalender och i de små ringarna hang 24 paket. 
Jag beundrar verkligen mamma för att hon tog sig tiden (och  ekonomin) till att samla ihop 24 + 24= 48 (!) paket till oss. Sen slå in alla dessa små 48…. jisses! 

(null)

Jag har i år valt att göra en adventkalender till barnen med totalt 4 paket vardera. Alltså ett paket per advent vi firar. Alla ätbara (mina två små är galna i choklad båda två) det vet jag att båda uppskattar, haha! 

(null)

I kalendern hänger en Nisse för att ha koll så inga små tassar är där och fingrar på paketen innan det är dags…

(null) 

Vi får se om resten av Nisse-gänget ska bli utplacerade i huset eller om det blir en samlad trupp på byrån, det återstår att se. 
Men en litet tips på en enkel men troligtvis, väldigt uppskattad kalender! 

Jul-kickoff! Nu är det dags…

(null)

Idag tog jag med mig svärmor upp till min mans (och min också skulle man kunna säga, eftersom jag hängt där sen jag var 13, när vi träffades) gamla barndomsby Nordmark, för att gå på adventsfika hos Katrin. Så himla mysigt pyntat
med både granar, ljus och nissar. Både utanför och inne i huset sprakade brasan. Glöggen serverades på vedspisen och gofika fanns det gott om! 
(null)
Inne i torpet hade Annika från Hemmavid och Elin från Filipstads blomsterhandel (båda lokala butiker) försäljning. En ny liten Maileg-nisse och ett par hyacinter fick följa med hem. 
(null)
Tyckte den var så söt med sina hängslen och stickad väst. Nissar kan man inte få för många av. 
Så nu, är bannemig julen officiellt invigt på riktigt! 
Barnen fick en varsin liten porslinstomte av farmor, Milton vart överlycklig! Är det någon som är mer julgalen än mig så skulle det isåfall vara han. Jag frågade imorse vad han ville göra idag när hela familjen var lediga
"Ja vet, vi kan ju julpunta!" 

Julpunta it is! Inte mig emot. Så nu har vi smygit upp lite pynt, som livar upp i novembermörkret. Alltid bra att kunna "skylla" på barnen "Milton ville ju så gärna ta fram nissarna och ljusstakarna redan, då får man ju ställa
upp som mamma…" haha! 

Det verkar misstänkt, som att jag gjort något brottsligt…

(null)

Båda barnen leker för fullt i lekrummet, jag har plockat i köket en stund och ingen av de har brytt sig om vad jag dolat med senaste kvarten… perfekt! Då passar jag på att fota nya produktbilder på tomtenisse-dörren och mallarna för att göra fotspår
och snöängel. Jag måste ju göra det i smyg så inte barnen får syn på det. Nissen flyttar ju nämligen inte in här förns 1 december…..

(null)

…trodde jag då. På en sekund stod båda busungarna bredvid mig och jag vänder mig snabbt om och försöker dölja det jag har bakom mig som att jag gjort något brottsligt, haha! 
”Men titta!!! Nissen har varit här och gjort snöänglar!” 
Utbrister Milton och slänger sig ner på golvet för att undersöka dörren. Lillsyrran snabbt därefter såklart. 
Jaha, Nissen flyttade tydligen in tidigt i år! Här gick det inte längre att dölja något inte! 

(null)

Jag förklarade att han antagligen varit här för att kolla vart det är han ska bo under december månad, så han åkte nog tillbaka för att börja packa väskan nu. Tror de köpte det faktiskt, hoppas. Fast jag lär nog höra ett och annat om Nissen nu, haha. 

(null)

Jag älskar detta, att få skapa minnen åt barnen. Tror det präglar de mer än vad man tror, det här med traditioner och roliga påhitt. 
Är ni nyfikna på nissedörren så hittar ni den här och mallarna för att göra snöängel och spår finns här.

”Du är ju inte riktigt klok”

(null)

Jag har ju alltid varit väldigt pillig av mig. Sånt som är extremt tålamodsprövande för andra är ofta istället rogivande för mig. 
"Du är inte riktigt klok du"
 fick jag som kommentar av en vän till mig när jag berättade ett av mina projekt för tillfället, att måla om ett pyttetåg, med en pyttepensel… 
Och jag kan hålla med till en viss del, att sitta utomhus, i den värmande oktobersolen och måla ett jul-tåg kan kännas lite tokigt. Men det är tidskrävande och man vet ju att julen alltid är här fortare än man tror. 
Milton (och Minelle) får växa upp med att julen börjar tidigt i vår familj, haha. Milton är minst lika exalterad som mig att tåget ska bli klart, eftersom han redan fått provköra det på tågrälsen. 

(null)

Tåget har varit rött från början men gör sig så mycket finare i en enhetlig svart. Gulddetaljerna och alla de söta detaljerna, som små paket och nissar som gömmer sig "poppar" och syns bättre till det svarta!  Kanske svårt att
få rätta julfeelingen med dessa bilder men jag lovar, när det är färdigmålat och kör runt på rälsen kring julgranen så ska jag ge det rättvisa med en julig bild! 
"It’s beginning to look a lot like christmas….." 
haha, förlåt! Nu kommer ni vara fast med julsång på hjärnan resten av veckan, hihi! 

Varning för julfeber!

(null)

Åh. Vilken vecka. Det är så himla kul att det äntligen är officiellt och att jag är igång, min nätbutik Nell & the lion är online! Så himla kul att ständigt få mata ut massor av nyheter och inspirerande produktfoton! 

(null)

Och vet ni vad en av alla fördel är när man är i denna bransch? Att julen börjar tidigt! Det gäller ju att ligga steget före. Denna texten har jag så länge velat göra något med, tycker att den är så otroligt fin. Så nu finns det en tavla med den
fina texten, som man kan hänga upp runt jultider för att tänka lite extra på de som inte längre finns med oss. 

"Christmas in heaven, what do they do?
They come down to earth to spend it with you.
So save them a seat, just one empty chair
You may not see them but they will be there" 
Så hörni, gå in och ta er en titt på hemsidan www.nellandthelion.com
om ni inte redan gjort det, och har ni redan kikat så tackar jag för det och hälsar er välkomna tillbaka, för runt hörnet väntar nyheter hela tiden, eftersom mitt kreativa huvud går ständigt på högvarv! 
Detta är så himla kul och jag drömmer om att få pyssla med dessa dagarna till ända!!!