Tomten med skägget

Julen, pysslets stora högtid. Det är därför jag startar min jul tidigt varje år (mitten av november) för att kunna hinna med att pynta och pyssla- utan stress. Så i år har det bland annat blivit nya julstrumpor till barnen och tomtar med långt skägg.

Denna tomte önskar sig lite skäggbalsam i sin strumpa

I hela mitt liv har jag aldrig lyckats hitta en strumpa som en tillräcklig, så…

Ska jag vara ärlig så blev strumporna faktiskt färdiga redan i slutet av oktober. Jag var osäker på hur lång tid det skulle ta att sy och brodera färdigt, så för att vara på den säkra sidan så började väldigt tidigt. Alltid är ju julstrumporna för små för julklapparna så nu gjorde jag två egna i storlek XL. Får se om jag kanske gör en varsin även till mig och Jack.

Så även en tomte med långskägg fick flytta in denna julen. Den skapade jag med lite garn och filttyg. Finns en närmre beskrivning här om ni är nyfikna på att veta mer.

Julmarknad i riktigt Pippi-anda!

Ska man gå på en riktigt Pippi Långstrump-julmarknad så ska man besöka Noras julmarknad. De gamla husen, marknadsstånden med både karamellstrutar, hantverk, kransar och glögg bidrar verkligen till den där riktig julkänslan. I lördags besökte vi Nora i bitande kyla, åt en nybakad munk framför brasan och njöt av julen.

Minelle fick syn på de julfina hästarna med glitter i svansen och jultäcke över ryggen. Man fick välja mellan Busiga Harry och morotsälskande Sandra.

Valet var självklart – Man kan alltid lita på någon som älskar morötter, tyckte Minelle.

Och världens bästa storebror (som ser lagomt road ut på bilden, haha) följde med runt som hejarklack, trots iskalla fingrar och fötter.

Den årliga pepparkaksomröstningen. I Noras olika butikers skyltfönster skymtar man pepparkakshus i olika former och design, som man sen får lägga sin röst på, vilken som är allra vackrast.

Det finns så många små guldkorn till butiker i Nora. Mina favoriter är byggnadsvårdsbutiken och diversehandeln, som jag självklart fyndade i även denna gång.

Efter att kinderna blivit alldeles rödrosiga av friskluft och kylan gick vi sen in på matbutiken, värmde oss lite och köpte med lite lussekatter, lördagsgodis och julskinka för att åka hem och mysa till en julfilm. En lördag som jag spar långt in i hjärtat!

Adventmys på torpet

Årets startskott har gått, julmyset är igång! Varje år anordnar Katrin adventsmys i grannbyn. Då pyntar hon sitt lilla torp på gården och bjuder i en lokal butik som får komma och sälja lite julpynt och blommor.

I år var inget undantag, hon hade bakat gofika, tänt upp kaminerna som sprakade mysigt och kaffet smakade ljuvligt. Det är svårt att inte bli inspirerad, så då har startskottet går och pyntandet här hemma är igång. En otroligt mysig tradition.

Pynta Novent blev lite advent…

I måndags gick jag och lill-loppan ut för att binda kransar till växthuset. Eller ja, kransbinderiet stod jag för och Minelle stod för plocket av krukor, hinkar och spadar, total ommöblering i växthuset efter att hon fick feeling.

Hur som helst så var tanken att kransarna kunde bli lite ”novent-pynt” ni vet när man smyger igång med lite mer vintrigare typ av pynt, för att man ivrigt allra helst vill förbereda inför kommande advent och jul.

Så kransar med lite granbarr, det var planen. men när kransarna väl var färdiga och hang på plats så kikar jag in i växthuset och sneglar lite på kälken som jag förvarat därinne….

Den skulle nog bli fin här, bredvid, ska bara ställa dit den och baraaaa prova lite…. Fint! Undrar hur det blir med röda band i kransarna?…. In och leta upp det röda sidenbandet.

Sen fick det liksom hänga kvar så. Advent är ju bara runt hörnet, så det gör väl inget att vi julat till det ute vid växthuset, visst?

Morgonen efter så kom första snön! Julkänslan kom som på posten, att titta ut på växthuset var en fröjd! Tyvärr har det nu regnat bort, men jag hann iallafall ut och föreviga snön på lite bilder. Och tills nästa dust med snö kommer – då står växthuset redo.

Julen 2020

 
 
Hej och god fortsättning kära ni!
 
Nu var det ett tag sen sist och julen har till och med hunnit passera. Jag är så himlans nöjd med vår jul och hur klyschigt det än må låta så är jag allra gladast över att bara fått fira den tillsammans. Livet tog en tvär vändning i början av december och pappan i huset skrämde oss rejält och allt vad som heter julstök blev satt på total paus. Att han tillfrisknade såpass att han kunde kom hem till oss innan jul blev den bästa klappen. 
 
 
 
Sen blev det en lugn och ooootrolig mysig jul. På julaftonens förmiddag var vi på coronasäkert 50-årskalas för mamma. Närmsta släkten träffades ute vid deras grillplats på gården. Sol och minusgrader, vilken fullträff! Glöggkannan på grillgallret och en tårtbit på det. 
 
Senare fortsatte både 50-årsfirande och julen hemma hos oss. Tomten kom och lämnade över julklappar till barnen på verandan. Kvällen fortsatte med bygge av bilbana, jakten efter batterier på nattöppna Statoil och efter barnnattning hanns det även med en skål för fördelsedagsbarnet med ett glas bubbel! 
 
På juldagen laddade vi om för nästa julfirande hemma hos svärisarna tillsammans med kusinerna, braksuccé no. 2! 
 
Åh, jag har haft en sån mysig julhelg med alla våra käraste. Så glad att vi faktiskt fick ta del av den, med tanke på både coronan och hur vårat liv såg ut bara för dryga veckan sedan. 
 
Jag hoppas att du också haft en fin julhelg, oavsett hur du firat ♥  

Pass på! Vinter är här!

 
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort! 
 
Jag har en plan, utbrister min käre man…Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran. 
 
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
 
 
 
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t  n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite. 
 
 
 
 
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för ”besväret” och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort. 

Nu lägger vi i nästa växel!

 
 
 Jag som tyckte att jag låg så i framkant, jag börjar inse att november är snart förbi och december är kring hörnet. I år vill jag ha jul i varje rum här hemma, julmagin ska riktigt osa när man kliver innanför tröskeln. Vi (jag & Milton, de störtsa julfreaksen här hemma) är på god väg, men ljusstakar, stjärnor och julgranen ligger fortfarande och väntar på oss..
 
 
 
 
”Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake”
 
Den norska dängan har blivit en julklassiker här hemma. 
 
 
 
 
 
 
 
Och favoriten. Skogspyntet. En liten gran, en lingonkrans, kottar eller annat guld man funnit i skogen. Det kanske är det allra bästa julpyntet, som faktiskt skapar den största julkänslan. För sig mig något som är mer jul en en doftande julgran, klädd i ljus och blanka kulor?
 
 
 
 
 
 
Mailegnissarna ligger tätt efter täten. Det har blivit en tradition att köpa en ny för varje år.  
 
 
 
 
 
 
 Och det hemmapysslade. Denna apelsingirlang gjorde jag för två jular sedan. Tänk att det inte frestat mössen på kattvinden. 

Ssssh, skräm inte Nissen!

(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
 
 
 
 
 Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med ”Nordpolen” innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
 
 
 
 
 
 
 Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november. 
 
 
 
 
 
 
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
 
 
”…eller kanske något gott, om det är en lördag” 
 
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100. 
 
” Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!”
 
 
 
 
 
 
 Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning… eller kanske något gott. Vem vet?
 
 
 
 
 
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
 
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år. 
 

Lite smått julgalen och snölängtan

 
 
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där… kanske en till stjärna där..
 
 
 
 

 Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?…
Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
 
 
 
 

 Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej
det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom…), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var
jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden. 
 
 
 
 
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan
vi iallafall skapa lite myskänsla. 
 
 
 
 
 Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra
bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
 
 
 
 
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor! 
 
 
 
 
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna. 
 

Adventskalendern med Nissefeber

(null)

Känslan av att få öppna det där lilla paketet varje dag fram till jul. Det kunde vara ett litet suddgummi eller en liten godisbit. Jag och min bror hade en korsstygnsbroderad adventskalender och i de små ringarna hang 24 paket. 
Jag beundrar verkligen mamma för att hon tog sig tiden (och  ekonomin) till att samla ihop 24 + 24= 48 (!) paket till oss. Sen slå in alla dessa små 48…. jisses! 

(null)

Jag har i år valt att göra en adventkalender till barnen med totalt 4 paket vardera. Alltså ett paket per advent vi firar. Alla ätbara (mina två små är galna i choklad båda två) det vet jag att båda uppskattar, haha! 

(null)

I kalendern hänger en Nisse för att ha koll så inga små tassar är där och fingrar på paketen innan det är dags…

(null) 

Vi får se om resten av Nisse-gänget ska bli utplacerade i huset eller om det blir en samlad trupp på byrån, det återstår att se. 
Men en litet tips på en enkel men troligtvis, väldigt uppskattad kalender!