Här har ni mig, minilinslusen och Kompis på ett hörn

I fredagens lokala tidning (Filipstads tidning) hittar man mig! Jag driver eget företag sen hösten 2019, som formgivare och fick vara med i näringslivsbilagan, där de skrivit så fint om många flitiga entrepenörer i närområdet.

Trots att jag bor i en liten stad är jag lite av en doldis

Det är kul att få frågan att får vara med i ett reportage, eftersom många här på bygden inte vet att jag ens finns, trots att det är en liten ort. Min business är ortsoberoende eftersom allt görs via nätet och då blir det lite så, att många inte vet att man finns och gör.

När Sanna (som skrivit reportaget) var här hemma för att ta bilderna så var vi ute och lekte kurragömma. När hon frågade om hela familjen vill vara med på en bild kommer den minsta lilla linslusen glatt skuttande, men Milton stod lite blygt kvar skakande på huvudet.

Jo du förstår, jag var med i tidningen ganska nyss (när han tävlade i längdskidor) så jag vill nog faktiskt inte vara med denna gång.

Så Minelle fick ”ställa upp” och oj så mallig hon var när tidningen damp ner i brevlådan igår. När jag skulle fota tidningen för att lägga ut här, så slänger hon upp ”Kompis” mitt framför linsen. Kompis fick ju faktiskt inte frågan om att vara med på bild, så nu SKA han vara med på bild. Order från Minelle. Ord och inga visor – här har ni Kompis i – jag menar på – tidningen.

Jobba-hemifrån-rookie

 
 
Tanken slog mig idag, när jag hade 5 olika bollar i luften samtidigt, en hög av kreativt kaos utspritt på ett helt matsalsbord och en lunch som hunnit kallna i micron. Jag är en riktig jobba-hemma-rookie. Det tar ändå ett tag att få in nya rutiner. Minelleskling har nu gått på förskolan sen i början av Mars, men eftersom baciller och annat har kommit emellan så har första tiden blivit lite hattig. Det har varit mycket bollande av jobb och småkidsen hemma nu till en början. Men idag var de båda barnen på förskolan och jag fick massa gjort.
 
 
 
 
Det är ju bara det här med…. vart ska jag börja? Jag har börjat göra en att-göra-lista kvällen innan. Det glömde jag igår och då slutar det med detta – allt på en gång. Som att välja band, fota produktfoton på ett litet hörn, skära ut emballage, färdigställa beställningar och i bakgrunden ha lite Jonna Jinton rullandes på youtube. 
 
 
 
 
 Någonstans i detta kaos så blir saker och ting faktiskt färdigställda. Men en liten ny insikt idag – det här med att-göra-listan kvällen före är ett vinnande koncept. Timmarna tickar på galet fort när jag kommer i ett jobb-flow. 
 
 
 
 
Och så slår det mig att wow, tänk att jag får möjlighet att ägna mina dagar till just detta. Bara det har jag liksom inte hunnit smälta än. Jag älskar det. Varje del i att driva mitt egna företag, allt från att skära ut små kartongskivor som ska sitta bakom påskäggen, till att limma ihop ett verk till kund. Att sakta få växa fram. Älskar det! Jag hoppas att jag kan titta tillbaka på detta inlägg om några år och tänka på just detta och minnas känslan, vilken resa och utveckling, där allt började.