Återbruk av adventskalender 2.0 efter julhelgen / DIY

 
Minns ni, den vackraste adventskalenderna av de alla?. Alldeles för vacker för att bara katsas i återvinningen efter julhelgernas slut. Därför pillade jag bort framsidan med de öppnade luckorna och trollade fram målningen i sin helhet. 
 
Sen började skattjakten i våra kattvindar, jakten på en passande ram…
 
 
Och där, i högen av gamla tavlor som prydde farmor och farfars bar när de bodde här, så fann jag den perfekta brunbetsade träramen. Passade utmärkt in i den mörkbruna nyansen vi har på detaljer i sovrummet. Återbruk när den är som enklast, och bäst!

24 + 1 chanser till att vara extra snäll

 
 
 
Den broderade väggbonaden med tomten i korsstygn, med 24 små klappar hängande i snören. Luktsudd, kinderägg och småplock. Det är ungefär så min senaste upplevelse av julkalender ser ut. Varje morgon sprang man dit och slet upp den lilla klappen, lycka. 
 
 
 
 
 
Nu har man förflyttat den lyckan till att få ordna kalendrar åt sina egna barn. Att få se samma lycka som man själv minns, en överraskning varje dag (!) i december, fram till julafton. Men så i år fick jag mig en egen igen. Inte den broderade tomten, men något annat handgjort och otroligt vacker. Mina favoriter, Mrs Mighettos och deras snällkalender. 
 
 
 
 
 
De har i år designat Friends snällkalender som utmanar och uppmanar att göra något snällt varje dag fram till julafton. 24 chanser till att vara extra snäll innan jul. Och en extra chans såklart, genom att köpa själva kalendern, eftersom 40 kr av varje såld kalender går till Friends arbete mot mobbning. 
 
Så himla bra grej.
 
 
Och min man var dubbelt så snäll, eftersom han vet vad nördig jag är på Mrs Mighettos prints, så kan köpte 2, en att öppna och en att sätta upp på väggen. För jag menar titta på den, vacker som en tavla!
 
 
 

Ssssh, skräm inte Nissen!

(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
 
 
 
 
 Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med ”Nordpolen” innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
 
 
 
 
 
 
 Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november. 
 
 
 
 
 
 
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
 
 
”…eller kanske något gott, om det är en lördag” 
 
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100. 
 
” Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!”
 
 
 
 
 
 
 Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning… eller kanske något gott. Vem vet?
 
 
 
 
 
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
 
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år. 
 

Adventskalendern med Nissefeber

(null)

Känslan av att få öppna det där lilla paketet varje dag fram till jul. Det kunde vara ett litet suddgummi eller en liten godisbit. Jag och min bror hade en korsstygnsbroderad adventskalender och i de små ringarna hang 24 paket. 
Jag beundrar verkligen mamma för att hon tog sig tiden (och  ekonomin) till att samla ihop 24 + 24= 48 (!) paket till oss. Sen slå in alla dessa små 48…. jisses! 

(null)

Jag har i år valt att göra en adventkalender till barnen med totalt 4 paket vardera. Alltså ett paket per advent vi firar. Alla ätbara (mina två små är galna i choklad båda två) det vet jag att båda uppskattar, haha! 

(null)

I kalendern hänger en Nisse för att ha koll så inga små tassar är där och fingrar på paketen innan det är dags…

(null) 

Vi får se om resten av Nisse-gänget ska bli utplacerade i huset eller om det blir en samlad trupp på byrån, det återstår att se. 
Men en litet tips på en enkel men troligtvis, väldigt uppskattad kalender!