Idag flyger vi fram

Satte mig precis i soffan efter en heldag ute i krispiga luften med massor av D-vitamin i ansiktet. I bakgrunden rullar Mamma mu & kråkan. Jag lyssnar till småtassar på övervåningen, de hjälper pappaJack med smusslande av present där uppe, det är ju nämligen någon som fyller år längre fram denna månad, tjolahopp!

Idag har vi haft sådär barnsligt roligt, hela dagen! Vi har åkt många mil madrass och pulka hemma i backen, jisses vad det går fort nu när underlaget är benhårt!

Sen dukade vi upp en riktig kalasfika ute på soldäcket!

Som att någon fyllde jämnt, men att det bara var en helt vanlig måndag.

En hög med mormor-bakad Banoffeepaj!

Jag är redan lyckligt gift så det där med bit på högkant är inte längre viktigt som ni ser, nu kör vi en rejäl gottehög i stället…

Medans vi mumsade i oss högar av paj, kakor och tårta blickade vi ut över sjön och bestämde oss för att ta en sväng med sparkarna.

Nästan 30 cm tjock is och alldeles perfekt att flyga fram på!

Det är en känsla i sig, att glida fram på en spark, utan ett enda hinder på vägen. Då snackar man rödrosigt kinder sedan.

Nu ska jag smyga i trappen för att se om present-smusslarna är redo för att komma ner och äta kvällsmat ♡

Nostalgi & en känsla av trygghet

Tack januari 2021 för att du behandlade oss väl och strösslade soliga, krispiga och snöiga dagar över oss. Det var precis den starten vi behövde på det nya året. Januari har gått ovanligt fort och inte kan jag väl vara helt ensam om att redan få lite feeling av ”för-vår”?

Nog för att -14 grader (som termometern visa i skrivande stund) och 40 cm snö inte direkt skvallrar om vår, men ni vet, ljuset, senare och senare solnedgångar, tulpanernas stora glanstid, galloperande dagar och raska steg mot februari, det låter väl däremot som en försmak av vart vi är påväg och vad vi har precis runt hörnet.

Det blir så konkret när man har en månadskalender eller liknande, att tiden går väldigt fort.

Men visst bytte jag väl månadsbilden alldeles nyss?!…

Jag har i många år haft Elsa Beskows månadsbilder hängandes på tjurkroken i porslin, i köket. Åh så jag älskar de. För mig är Elsa Beskow barndomsminnen. Tomtebobarnen, solägget och den älskade lilla hattstugan!

Milton har stenkoll och påminner mig gärna om jag är en dag sen med kalenderbyte och är gärna med och bläddrar bland bilderna för att hjälpa mig leta rätt på den aktuella månaden att pryda ramen med!

Jag tycker så mycket om sådana här småsaker som en dag kanske blir mina egna barns tillbakablickar och minnen. Något som väcker trygghetskänsla i dem.

Små saker som blir liksom som en liten trygghet inne i själen, att man som blir vuxen blir alldeles varm i magen av att titta på. En gammal barnbok, en speciell godis mat åt som liten, att ha med apelsin med på skidfärden, en leksak, en plats man brukade leka på eller något helt annat, som framkallar den där trygga känslan av nostalgi.

Här finns Elsa Beskows fantastiska böcker att köpa, från Bokus (klickbara Affiliate-länkar). En stor dos nostalgi mellan två pärmar ♡

Solägget / Tomtebobarnen / Hattstugan

Ett något annorlunda fredagsmys

Visst är det härligt, vinter på riktigt. Jag tycker faktiskt att det är lika härligt med en stekhet sommardag full med grönska, som en solig vinterdag med snö och krispig luft. Jag vill njuta till fullo, av att vi har turen att bo i ett land med årstider, med variation.

Dessa bilder tog jag hemma på gården för några dagar sedan, nu har det varit isande kallt under många dagar här i Värmland så snön är nu mer likt vit cement, men fortfarande så härligt. Rosenröda kinder som smink och frostiga hårtoppar som accessoar efter en dag ute är är en härlig kombination. Och pulkabacken levererar räzersnabba åk nu vill jag lova!

Skridskoföret här hemma på sjön är primaballerina dagar som dessa, så vi åkte till ”storstan” igår för att inhandla nya skridskor till två växtspurtande småttingar.

Vi fick verkligen uppleva ett annorlunda fredagsmys i värmlands-vintern igår…

Efter att vi handlat och tagit en fredagsfika tog vi sikte hemåt, vägen var krokig och nu hade den hunnit bli halkig dessutom.

Nä, vi tar vägen över skogen istället, den är mindre trafikerad och känns säkrare.

Den smidiga skogsvägen resulterade i torka-åksjuke-spya-stopp-i-minus-18-grader och en rejäl fastkörning. Det visade sig vara oplogat efter någon mil in på vägen.

Sicken tur att vi hade iallafall köpt med lite godis, för där satt vi, kl. 20, mitt ute i ingenstans, i en spystinkande bil, med fulla kissblåsor och väntade på en bekant som fick komma och dra loss oss efter otaliga försök att skotta fram däcken. Nu fick vi verkligen smaka ordentligt på den riktiga värmlands-vintern i skogen.

I den kalla kisspausen i ett snödjupt dike fångade jag det fina månskenet på bild.

Vi hade ju trots allt en väldigt mysig fredag tillsammans i månsken, med godis och varm bil.

Det stora badrumsinlägget!

Så fort jag visar vårt badrum på instagram så skjuter räckvidden till skyarna. Det är så roligt att många, likt oss, verkar älska vårt badrum. Nu var det länge sen badrummet syntes till här inne i bloggen så nu tänkte jag bjuda på det stora badrumsinlägget!

Vi renoverade vårt badrum våren 2017 när vi upptäckte en vattenskada. Jack & min pappa gjorde det allra mesta av slitet tillsammans, jag stod mest för planering, inköp, ”lullull” och detaljer. Vi gifte oss i juni samma år, så ca 2-3 månader innan stora dagen hade vi ett stort hål rakt ner till vår torpargrund (se bild längre ner i inlägget). Medans jag gick och funderade på vilken av buskarna på gården som skulle kunna agera lämpligaste variant av utedass till gästerna (eftersom vi hade bröllop hemma på gården) så var Jack helt lugn…

Äh, det är lugnt, vi har ju hela 2,5 månader på oss!

Vi hade först tänk ha rutigt golv, vi hade lastat en hel vagn full med kakel & klinkers i vitt och grått och lagt en hel del tid på att räknat ut hur många vi behövde av vardera färg, hur de skulle ligga, planera kanten runt osv. Jack stod och diskuterade fog med en kakelgubbe i timtal. Då tog jag några extra varv i butiken och sneglade på klinkersen som liknade trägolv gång på gång, vi hade kikat lite på den tidigare. Tusan också, jag kunde inte släppa det, nog skulle vi väl ha det där ”trägolvet” istället? Ni vet hur det är när man väl fastnat för något.

Så när Jack och kakelgubben äntligen kommit fram till rätt fog att använda till det rutiga golvet…

Älskliiiiing, vill du hjälpa mig bära lite klinkers igen? Kan vara så att jag har ändrat mig lite…

Med de allra mest tindrande rådjursögon jag hade.

Sicken tur att min man vid detta laget vet att mina idéer oftast blir bra, för vi lastade om klinkersen, blev lite muskler och ett fantastiskt trägolv i klinker rikare. Och vi är lika nöjda med det än idag, 4 år senare.

Det finns många fina detaljer i badrummet som vi verkligen tänk lite extra på, ägnat mycket eftertanke åt. Den lilla brickan i marmor är faktiskt ursprungligen från en kassaapparat (läs om den här) vi fick från en bekant, som de förr använde i en tygbutik här i våran stad. Älskar sånt, ju mer historia desto bättre och mer personligt. Nu får den agera bricka till tvålen och burken med tops i badrummet.

Vi fyndade en passande skänk som vi kunde såga hål i för att sänka ner handfatet i. Den lilla lådan under handfatet har Jack och pappa byggt om, så vi kunde få plats med tandkräm och tandborstar, perfekt storlek.

Alla handtagen var spraymålade i silverfärg när vi köpte skänken. Jag skrapade lite försiktigt på de och tyckte mig ana lite mässingfärg. Jag chansade och köpte färgborttagningsmedel som jag dränkte ner handtagen med i en hink och lät ligga över natten.

Behöver jag beskriva hur lycklig jag blev när jag på morgonen kikade ner i hinken och såg de blänkande mässinghandtagen, med alla detaljer i behåll?

Dessa lampor! De låg i varukorgen i flera veckor innan jag väl klickade mig vidare till kassan och tryckte på ”köp”. Egentligen väldigt över budget mot vad jag brukar handla lampor för, men så fick vi där och då möjlighet att köpa just de till badrummet, och de gör verkligen mycket för hela rummet tycker jag.

Det må finnas många handdukshängare ute på marknaden men då letade vi febrilt efter en dubbelvariant, i färgen mässing. Det var ingen lätt match. Men skam den som ger sig.

Det är väl klart att det ska vara en kristallkrona!

Ett litet kollage av bilder från processen, dessa är tagna april-maj 2017. Inköp av detaljer, testmöblering med nyinköpt skänk, kakel och klinker på plats, Jack in action och det beryktade hålet i golvet.

Detaljer, ni vet. Lite gör så mycket. Takrosen är en detalj som tillkom något år efter renoveringen och visst är det väl trevligt att ha något extra fint att titta på när man är på toan och ”gör sitt”.

Och just ja, självklart hade Jack rätt. Vi hann faktiskt få färdigt badrummet i tid till vårt bröllop, så gästerna slapp buskarna.

Dagen innan bröllopet ordnade vi med bordsdekorationer, dukning och målade fönster och dörrkarmar inne i badrummet. Allra sista minuten kanske, men det blev färdigt till dagen D!

Låt oss vipsa ihop något smarrigt med gårdsingredienser…

Strax innan frukost plockade jag med ett gäng ägg från hönsgården när jag släppte ut gänget. Milton önskade pannkakslunch lite senare under dagen.

Jag vill ju så gärna se hur de blir till

Han och pappa Jack brukar ofta agera första våffelmakare i köket, så det har han stenkoll på, men det där med pannkakor, det verkade ju vara något helt annat tyckte Milton. Stämmer det att man slänger upp de i luften? Det gör ju Pippi så fort hon lagar pannkakstårta…

Då känns det bra lyxigt, att ha 5 värpande damer runt husknuten, när barnen vill hjälpa till i köket och behöver ingredienser. Mer närproducerat än så blir det inte. Ett ägg var till och med varmt fortfarande när jag plockade upp det imorse. Bra häftigt ändå. Milton var desto mer impad av pappas pannkakstalang i köket. Jag med om jag ska vara ärlig, det där med matlagning är inte min mest skrytiga sida om jag säger så, även om det kan handla om några enkla pannkakor…

Plättlätt tyckte Milton! Ingredienserna hämtar vi från hönsgården, vansinnigt roligt att ”vipsa” (hur sött? mycket gulligare uttryck än det vanliga vispa ju) med ”vipsmaskinen” (KitchenAiden) och hur enkelt som helst att steka pannkakor alá Pippi.

Mamma, nu kan vi äta pannkakor även imorgon och dagen efter imorgon och dagen efter imorgonimorgon!

Planer till natta-tassarna

En kluddig och nästintill oläslig drömbild av tänkt resultat.

Just nu har barnen totalt tre rum. Ett varsitt rum på övervåningen och ett gemensamt på nedervåningen. Tanken är att när de blir äldre så får de ett varsitt sovrum uppe, men just nu sover de i sin gemensamma säng i nedre rummet. Sen är de två små ”natta-tassare” som oftast smyger in till vårt sovrum någongång på morgonsidans tidiga timmar. Så mysigt att få kramas sista timmarna innan klockan ringer.

Nu planerar vi att bygga en mysig våningsäng som de får sussa sött i. Vi tänker att det antagligen är några år kvar innan de sover uppe, så då blir det smidigast att bygga en varsin säng i rummet nere till de, men att jobba på höjden, så lekytan inte blir drabbad.

…sen är det ju väldigt roligt att ha gemensamma projekt att knåpa på!

Tanken är att bygga en våningsäng med ordentlig trapp, alltså ingen stege, och hög sidokant på den övre sängen, jo tack här snackar vi hönsmamma!

Pärlspont är vår lilla detaljromans här hemma så självklart ska sidorna och bakstycke kläs in med det.

Sen målas i en enhetlig färg, antagligen grönt eller beige, om jag känner mig själv rätt.

Snabbskisser aka. Drömkludd är alltid ett bra första utkast, för att veta att båda byggherrarna har samma vision och något att gå efter. Sen är de himla roliga att spara för att i slutet av projektet se hur många oförutsedda saker som hänt efter vägen, eller hur vi bytte tankebana efter första spiken i, eller om det helt enkelt blev identiskt med skissen.

Nu har jag gått & fått hybris…

Jag drömmer om tacofredag med egenskördad gurka, drömmer att vi ska ha glassfika i växthuset och barnen kan sträcka ut armen för att plocka en jordgubbe att toppa med, drömmer om att få strosa runt kring knähöga blomsterbäddar fyllda med vallmo, drömmer om att plocka in ett knippe väldoftande luktärt som får en plats på handfatet. Jag drömmer om prick allt detta. Men inte just nu. Längtet och drömmandet är halva nöjet.

Det är nog därför jag fastnat lite extra för det här med att förså. Det blir som små depåstopp på vägen, ni vet? Att vattna, ta hand om , växer och växer, plantera om, plantera ut… Vad är det man brukar säga, att resan är viktigare än själva slutdestinationen? Fast det är klart, fulla bärplantor och vackert blommande blombäddar är ändå en helt okej slutdestination också. Att få längta och ta del av resan. Sen i sommar får man en liten belöning för allt man åstadkommit.

Jag fick äntligen hem ett gäng fröer jag beställt. Många nyheter som ska bli så spännande att prova.

Det här med växthusbygget har gett mig lite hybris, nu är jag nästa medlem i Mandelmann på Djupadal.

Milton har varit med och valt lite också. Tomater var självklart, han ska ju göra egen ketchup till korvstroganoffen! så detta år ska han så bifftomater, de tyckte han var fräsiga!

Sen klickade jag bl.a hem stockros, pionvallmo, rosenskära, luktärt, fjädervallmo, minimelon, minipumpa, djungelgurka, växthusgurka, ärtor, solros och kornvallmo. Solrosorna heter ”autumn beauty” och går i färgerna gul brons och vinröd, kommer bli så fint. Solros är dessutom perfekta att så med barn. Miltons egensådda solros blev längre än pappa för 2 somrar sen, helfestlig att följa fröts växtspurt!

Snart börjar det roliga, att få påta lite i jord igen!

Bortglömd överraskning

Egentligen på jakt efter något helt annat sprang jag på den lilla korgen i ett av köksskåpen. Full av totalt bortglömda, torkade vallmokapslar. Vilken skatt! Mycket bråte resulterar i skattjakt, i mitt egna hem!

Jag har ju redan beställt ett gäng vallmofrön inför odlingssäsong 2021, men har ju planerat att slå blomrekord (hallå, jag har ju ett helt växthus att fylla upp nu!) här på Gråbo nu i sommar, så fler frön var välkomna! Och vallmo, det är alltid en fröjd!

Jag kikade tillbaka i arkivet (så bra att ha en blogg att kunna bläddra tillbaka i) och tror att dessa är från sommaren 2019, när Minelle plockade med de små prinskroneliknande vallmokapslarna.

Jag försökte med en googling för att få svar på om de hunnit bli för gamla för att sås om, men fick bara svar på att de går att äta om de inte är mer än ett par månader gamla. Näe, inte riktigt det jag sökte svar på, så jag får väl helt enkelt stoppa ner de i jord till våren för att få svar.

Milton hjälpte mig att slå hål på kapslarna, så samlade vi alla frön i en liten genomskinlig skål, mitt på köksbänken. Kanske blir de lite mindre bortglömda där, när det väl är säsong.

Detta är väl återbruk utan dess like? Att från en liten blomma kunna få hundratals nya! Kanske ska gräva iordning och gör en helt ny blomsterbädd precis bredvid växthuset, en egen liten vallmobädd… Vi hoppas på riktig vallmolycka längre fram i sommar!

Ut med golvet, in med krukor – Önskelistan 2021

Inlägget innehåller klickbara Ad-links, klicka på namnet för att komma direkt till inköpstället:

Dynor fårskinn / Pengar till golvköp / Jutematta / Krukor Köpenhamn / Tapet Boråstapeter – Hip rose grön

Nej, jag ska inte hymla med något. Jag älskar födelsedagar. Älskar. Att få önska sig saker man behöver eller villhöver, att få ett extra tillfälle att fika och träffa de nära och kära. Oavsett om man är barn eller fyllt vuxen så går man runt med en speciell känsla i kroppen, som håller sig under hela dagen, en känsla av att dagen är speciell. Snart är det dags igen och det gör mig absolut inget alls, att bli ett år äldre.

Varje år knåpar jag ihop några önskningar på en lista. I år tänkte jag egentligen bara önska mig en enda sak, pengar till vårt tänkta byte av golv. Något vi hade i tankarna redan för snart 7 år sedan, när vi flyttade in i Villa Gråbo, men saker har kommit emellan och prioriterats om.

Det orange-aktiga iskalla klickgolvet ger mig bara värre och värre rysningar efter alla dessa år, inga sköna sådana…

Byte till trägolv ska nu ske, så snart som möjligt. Så bidrag till golvet hamnar allra överst bland önskningarna. Och med byte till trägolv så kommer vi att behöva ha en skyddande matta under köksbordet, jutemattan skulle bli perfa. Både extra värme, extra mys och lite lättare att hålla rent efter två små grisar (okej då, även de två stora grisarna i familjen kan spilla en del vid matbordet ibland…)

Jag har mängder med frön som snart ska sättas i kruka så mängder av de vackra Bergs potter – krukor är varmt välkomna att få flytta in hos mig. Jag vill allra helst fylla upp varje fönsterbräda med dom här hemma, alla färger (i terrakottakrukorna) och storlekar är välkomna.

Tänk kombon pelargon + Potterkruka, tjusigt, visst?

Några dynor till, av sorten som redan pryder några av våra köksstolar. Jag är typisk lättfrusen, även om rumpan. Dessa är både snygga, varma och lättplacerade. Dessvärre har vi bara två av de än så länge, så det blir lite av ett lotteri vid frukosten, vem som är sist upp ur sängen och får frysa om rumpan (blir alldeles för ofta jag dessvärre… haha!)

Sist men inte minst, ni minns väl tapetproverna jag klickade hem? Jag har inte släppt den gröna rosdrömmen. Jag övertygar mig själv varje dag att de skulle passa perfekt ovanför vår kalkgröna pärlspontspanel här hemma, och till det blivande trägolvet, jaa men visst! Klart några rullar ”Hip Rose” hamnar med på önskelistan!

Fantastisk ”tur-i-oturen-start” på året

Vi har haft turen i oturen att få en fantastisk start på 2021. Min Jack blev i tvära kast sjukskriven i början av december och har fortsatt varit sjukskriven sen dess och planeras att vara i iallafall några veckor till. Så, verkligen tur i oturen.

För i samband med att han nu varit hemma, jag jobbar hemifrån med mitt företag och barnen varit hemma från förskolan så har vi liksom fått ett jullov tillsammans som känns som en oändlighet. En paus tillsammans, från ekorrhjulet. H e l t u n d e r b a r t. Så länge Jacks läkning går åt rätt håll så kommer jag föralltid vara tacksam för denna mjukstart vi fått av detta år, med tid för varandra.

Åker Minelle spark så ska pannlampan vara med, som inbyggda extraljus. Gillar hennes säkerhetstänk.

Snö upp till naveln och rosenröda-kinderbitande-kyla gav oss ännu en härlig dag på isen idag. Farmor, farbror Tom och kusinerna kom och gjorde oss sällskap så snart de slutat skoldagen.

Och jag snörade på mig skridskorna efter dryga 13 år på stadigt underlag. Har inte åkt sen jag gick i skolan. Idag var det Bambi på hal is. Men efter en halvtimmes uppvärmning, vilken känsla, att glida fram. Så roligt!

Så kom skymningen, med en vacker himmel och värmande brasa!

Stora lillkillen, i pappas gamla fantröja modell vintage, med ett lite trött ryggtryck märkt ”J. Rosö”. Numera bär ”Jr. Rosö” upp den som en hockeystjärna i hemmarinken.