Hur vi byggde en guldfiskdamm i trädgården

Det hela började med en liten solcellsdriven fontän som barnen fick av sin farmor och farfar. Det fick liksom bli startskottet för det där dammbygget som vi länge grunnat på. Allra första sommarlovsdagen satt jag där på en av de vita stolarna och tittade på hur barnen lekte med en hink vatten och fontänen som stänkte vatten åt alla håll och konstaterade att hinken var alldeles för liten.

Klick! En bro beställdes och bygget var igång.

När bron levererades så började vi placera ut sten, för att känna av hur stor vi ville att dammen skulle bli och vilken form som skulle göra sig fin där.

Vi ville att dammen skulle synas både från insidan av växthuset (vi har en liten fikaplats även där inne) och såklart framför det lilla cafésetet utanför växthuset, för att kunna sitta där och njuta av lite porlande vatten.

Nu var det bara att hugga tag i en varsin spade och gräva!

Vi grävde, mätte med tumstock, grävde, mätte… Vi köpte en tjock gummiduk (som egentligen används till tak. Det finns många varianter av dammdukar om man googlar runt) och provade att lägga i den i hålet efter att vi grävt en bit ned, då tyckte vi att det blev lite tydligare hur grund/djup den kändes och vi kände då att vi ville gräva ytterligare lite djupare. Hugga tag i spaden igen!

När vi fått det djup vi önskade så lade vi i duken och fyllde i några centimeters djupt vatten för att få lite tyngd, då var det lättare att trycka och jämna ut ojämnheterna i botten av duken. När duken var på plats fyllde vi på mer vatten. Sen klippte jag bort spill i kanterna men behöll ca 20cm överflödig duk hela vägen runt om.

Varma byggdagar kräver svalkande fotbad

För att få duken att ligga extra still och dessutom få en snygg kant (dölja den), så lade vi på lite större stenar hela vägen runt dammen, på dukens kanter. Vi fortsatte sen att lägga så mycket sten vi kunde kring både kanter och i botten, för att dölja duken och för att det blev riktigt fint med stenar i olika storlekar och färger.

Sen kom den stora dagen, vi skulle åka till fiskaffären för att köpa nya hyresgäster till dammen! Slöjstjärt (en typ av guldfisk) heter sorten och de skulle vara perfekta att ha i damm (vi rådfrågade personalen). Man vänjer in de i vattnet genom att lägga ner påsen ( som de fraktades från affären i) i dammen, sen efter en stund börjar man successivt fylla på med det vattnet man har i dammen, ner i påsen, för att vänja in de i klimatet, innan man släpper ut de helt och hållet i dammen. Rådfråga personalen på plats för exakta instruktioner, om ni planerar att köpa fiskar.

De heter Lasse, Maja, Markus & Martinus. Döpta efter mästerdetektiver och sångfåglar, ni vet.

Vi kommer att ta in våra fiskar i akvarium under vintern, då vi valde att inte gräva vår damm så djup (ska man övervintra fisk får det inte bottenfrysa). Vi var lite oroliga över vår katt, men hon har varit fram och kikat på fiskarna och sen inte brytt sig om de överhuvudtaget, så vi hoppas verkligen att det fortsätter så.

Det blev så otroligt mysigt. Att en liten plätt med vatten kunde göra sån stor skillnad på hela trädgården. Otroligt rofyllt att sätta sig hos fiskarna och bara titta på de, samtidigt som man hör lite porlande vatten från fontänen.

Några blommor har jag planterat kring dammen och fler ska det bli. Gärna lite som kommer att klättra i bron och något som hänger över både stenkant och vattnet lite.

Vår damm är ca 40-45 cm djup. Vi hade både djur och barn i åtanke när vi skulle bygga damm. Barnen älskar dammen, traskar runt på bron och kollar till fiskarna flera gånger om dagen. De får dock aldrig vara själva där, trots att den är grund, vatten är alltid vatten.

Sen kommer näcken på besök ibland. Haha, den galningen. Barnen såg först inte vem denna ”Näcken” var på bild och var väldigt fascinerande över att jag lyckats fånga honom på bild.

Om fiskarna var i dammen även de när bilden togs? Japp! Om de var nyfikna på ”Näcken” Japp! Men jag lovar, varken djur eller människor kom till skada under photoshooten, haha!

Det fladdrar till i en tyllgardin…

Det är sommartid och de tunga, tjockare gardinerna och mattorna byts ut, för att de ljusa, tunna textilierna gör åter entré. Mysigt och ombonat byts ut till nätt, skirt och lite romantiskt. Så även i vårt kök.

Jag fick en snilleblixt att plocka bort de två luckorna under vår diskho, för att istället sätta dit en gardinspiral och få in lite mer mjuka textilier i köket. Det lite hårda blir mer mjukt och nästan känsla av sommarstugskök. Luckorna finns bevarade och förvarade för eventuell framtida bruk.

För är det något jag lärt mig efter alla år i hus så är det att spara på allt, antingen får man användning för saker och ting i andra projekt eller så byter man stil med åren och byter tillbaka till något man tidigare tyckt vart helt bananas.

Det blev luftigare och somrigare med tyg. Framöver tänker jag att jag även ska sy mig en fin kappa i något småblommig härligt tyg. Och kanske en kappa i linne, det är alltid fint.

Två raringar i hallen

Idag är det måndag och vi lägger en väldigt fin valborgshelg bakom oss. Vi har inga riktiga traditioner kring valborg, men något litet firande har det alltid blivit varje år. I år gick vi på riktigt traditionsenligt firande med upptändning av storbrasa. Uppskattades av barnen. Sen åkte vi på en mysig skogstur i bilen, när barnen vaggandes somnade på ett kick. Vi timeade fyrverkerierna från ett annat firande alldeles perfekt och fick mysa av ljusshow från bilen, med två sussande barn i baksätet. Urmysigt.

Jag måste visa våra nya raringar i hallen. Älskar denna modellen i plåt, med vågig kant. Har en likadan sedan innan, i grått, ovanför köksbordet. När dessa – i en ljuv grön, var på tokrea kunde jag inte hålla fingrarna i styr, två klickades hem med desamma, för att passa perfekt in ovanför skoskåpet.

Vågat va, att kaxigt ge sig på två likadana lampor som ska hängas rakt och symmetriskt bredvid varandra, centrerade på både spegel och skåp. Men visst lyckades jag väl med det, på första försöket dessutom. Nu ska de bara kopplas in också, men det lämnar jag över till proffsen. Nu hänger de ju där så fint iallafall.

Lekfull koja, som även funkar för snarkningar

Barnens gemensamma rum på nedervåningen. En mjuk oas. Jag gillar verkligen hur det förvandlats genom åren till att nu, landa i någon slags harmoniskt och mjukt intryck. Mjukt och varmt åt fötterna, med en säng som funkar både för snarkar och som koja.

Samma vy, fast för 6…7 år sedan! Då var det lille lille Miltons rum. Gillade verkligen det också, men hemmet följer liksom med livet och dess utveckling. Så bebisrummet i himmelblått har nu trollats fram till ett mjukt syskonrum med plats för både lek och en god natts sömn.

Jaja, säga vad man vill om insta-vänliga-beiga barnrum, men barnen fyller det med både färgglada leksaker och färgstarka fantasier.

Tro mig, såhär städat är det nästan aldrig, bara en dag som denna, när barnen var på förskolan och skolan.

Samma hörn, olika sängar. Jag kom aldrig överens med den blåa väggen. Det var absolut ett nybörjarmisstag att lita på den där lilla fyrkanten i en färgbroschyr, den höll inte alls det den lovade. Men idag, säng från golv till tak, så mycket bättre.

Idag, för exakt ett år sedan. Mitt i sängbygget. Mitt i livet. Mitt i en sjukskrivning. Med en färgburk på en duschpall. Så nyss men ändå så längesedan. Den där duschpallen idag ett minne blott. Mannen friskare än någonsin. Sängen så uppskattad. Rummet likaså. Barn nöjda. Föräldrar nöjda.

Tecknat blod är läsbart blod…

Minns ni att jag hoppades fynda i tisdags, när bokrean drog igång? Så hur gick det nu, blev det några roliga inköp? Självklart, en helt ny bokhylla faktiskt. Alla böcker på hyllorna ovan är från årets bokrea. Många nya godnattsagor att se fram emot, däribland finns LasseMaja, Pippis sakletarbok (leta & finn-bok, älskar!) Tomtebobarnen (Elsa Beskow) och Boken som inte ville bli läst (David Sundin).

På min ”villhöver-lista” fanns bl.a Lena Anderssons karaktärer ”Maja” & ”Linnéa” och till min stora lycka fanns Majas pysselbok ABC för några ynka kronor på rean, tjoho! Även Minelles stora favorit Mamma mu fanns att fynda, så hela 3st nya fick följa med hem. Och även Skrotnisse och hans nya vänner fick följa med oss, älskar Jan Lööfs karaktärer!

Sen har vi årets bubblare..

Båda mina barn älskar böcker där man drar i flikar, öppnar luckor eller andra små finurliga saker som gör läsandet lite mer lekfullt och aktivt. Därför anade jag att denna skulle bli poppis, jag menar, ni ser ju vad den lovar ”fler än 50st flikar!”

En himla smart bok som på ett roligt och lekfullt sätt berättar om sjukhus, bl.a de olika avdelningar som finns, vad man gör där, hur en röntgen går till och hur det kan vara att sova kvar på sjukhus. Intressant och bra även för mig som har hemofobi (rädsla för smärta & blod) att på ett otroligt barnsligt (tecknat) sätt få lära mig mer om sjukhusets insida. Tecknat blod är den typen av blod jag föredrar, om man säger så.

Sen fyndade jag och Minelleskling även på onsdagen, när vi skulle på BVC-besök. Biblioteket hade en låda i väntrummet där det stod ”Varsågod, ta gärna en bok, Biblioteket bjuder på det” så en vacker bok om årets månader fick sig en plats även den, i bokhyllan. Sicken tur, va!

Att göra: kurragömma

Vi har kickat igång vårt sportlov. Precis på såntdär sportlovigt vis som man kan tänka sig. Utomhus. I solen. Vid en brasa. Med korv. Och bobrace. Hela helgen.

Och kurragömma. För heeeela slanten, dagarna till ända. Gillar verkligen såna dagar. Tillsammans, ute i fint väder, med endast kurragömma och korvgrillning planerat i agendan, sen får resten bara hända liksom.

Nu badar vi i vita klockor

Inlägget är i samarbete med Tapethandeln.se & Sandberg wallpaper

Harmoni. Egentligen skulle det räcka att skriva det ordet. För exakt den känslan infinner sig i hela kroppen när man kliver in i barnens läs & lek-rum numera. En ny tapet har kommit upp och hela rummet ändrade karaktär. Tänk vad man kan trolla med lite tapet och lim.

Jag har klätt väggarna med tapeten ”Liljekonvalj spring green” från Sandberg wallpaper. Ett hav av liljekonvaljer! Tapeten kan ni köpa hos tapethandeln.se, där man också kan frossa i både färg, golv, verktyg och allt annat man kan önska för att skapa harmoni hemma.

Drar man med fingrarna på väggen så känner man blommornas kanter, en känsla av hantverk och välgjort.

Kan vi prata om hur bra tapeten gifter sig med pärlsponten? Åh.

Oj mamma, den är ju jättefin!

…utbrast Milton när han kom in efter snöskottning och fick se de första tapetvåderna ta plats på väggen. Kan inte annat än hålla med honom! Desto fler våder som kom upp, desto mer förälskad blev jag. Både i tapeten och i hela rummet.

Vi hänger här väldigt mycket, trots att det är på nedervåningen av huset vi egentligen har alla rum som används dagligen (som kök, vardagsrum, tvättstuga mm). Det lär ju inte bli mindre timmar spenderade här nu, om man säger så.

Detta rum har helt klart bästa utsikten (över sjön) och ljuset är magiskt (sol från morgon till sen eftermiddag) och nu också – ett blomhav, kan nog vara så att det kvalificerat sig till mitt absoluta favoritrum nu. Vi funderar på att bygga säng i sovalkoven (där schäslongen står idag) samt en platsbyggd bokhylla med inbyggd bänk vid fönstret, för att kunna maximera utsiktskikandet därifrån.

Den är allt bra mysig läshörnan där, med böckerna bara en armlängd bort. Den gamla skolbänken är perfekt lego-byggar-bänk.

Jag är så nöjd med de vackra vita klockorna på väggen. Spana in på tapethandeln.se & Sandberg Wallpapers instagram, där kan man bada i inspiration. Planera in någon rolig renovering i mars, i väntan på våren, kanske göra som jag – att se till att det blommar inomhus, innan våren vaknat till utomhus.

Boktanten 2.0 med barnasinnet i behåll

Det är många gånger (nästan alltid) som jag känner mig lite (mycket) äldre än vad jag är. Idag är en av de, eller egentligen imorgon för att vara exakt. Varför? för att det är då bokrean drar igång, och det ser jag fram emot. Men precis vad jag ser fram emot drar ner min ålder lite iallafall, för jag ser fram emot att gå loss bland barnböckerna!

Jag är så glad över att mina barn uppskattar böcker, för det är verkligen ingen självklarhet när man växer upp i en fullt utvecklad digital värld. Kanske kan det bero på att vi har läst för de varje kväll sen de bara var några månader. Kanske kan det vara för att böcker har alltid varit lättillgängligt på deras rum. Jag vet inte, men jag är glad över att läsa bok är en icke påtvingad syssla här hemma.

Bokrean är en tradition i min egna uppväxt. Den där tisdagen i februari då jag och mamma tillsammans åkte mellan de matbutiker som ställt fram meterlånga lådor med bokrea.

Jag minns speciellt en gång när bussen till skolan ställdes in på grund av halka just den tisdagen och mamma var ledig hela förmiddagen. Om vi tog tillfälle i akt och frossade i böcker istället? Javisst gjorde vi det. Och 2015, då jag smugglade med en ”gravid-bok” i mammas korg, för att vi inte hade gått ut med graviditeten än, otroligt diskret gjort kan man ju tycka i efterhand, när vi dessutom stod strax bredvid varandra i kassan.

Sen 2015 har bokrean blivit en helt annan lycka. Jag kommer till 90% av gångerna alltid hem med bara barnböcker.

Igårkväll när det var dags för kvällsboken så berättade Jack för barnen att jag skulle handla en ny saga på tisdag, på bokrean. Båda jublade och Milton sa ”åh mamma, ta gärna två”. Känner jag mig själv rätt så lovar jag att det blir fler än två…

I år ska jag ha lite extra koll efter vissa böcker, tänkte att jag kan nämna de här, så kan jag sen göra ett eget inlägg med vad jag tillslut kom hem med efter tisdagens bokrunda.

  • Jan Lööfs böcker. Skrotnisse, Örnis bilar osv. Milton har alltid älskat de. Det brukar alltid finnas minst en av hans böcker med på bokrean. Jag lär bara göra en inventering hemma innan, vilken som fattas.
  • Mamma Mu, Minelles stora favorit. Man älskar ju både sagan i sig och illustrationerna.
  • Petsson och Findus. Vi är ett stort fan av Sven Nordqvist här hemma, det är ingen nyhet.
  • Lena Anderssons ”Maja” & ”Linnéa”. Maja sitter på bänken i barnens bokhylla (se bilderna) och har en docka även av Linnéa som sitter i Minelles andra rum, både ärvda efter mig. De är riktig nostalgi för mig. Lenas vackra illustrationer är helt underbara. Jag följer hennes fina instagramkonto (länk) slaviskt . Jag hoppas kunna fynda något från henne.
  • ”Leta och finn-böcker” har båda barnen alltid gillat. Ni vet t.ex om det visar en bild på en sko så ska man hitta den någonstans i boken. De vi har nu kan de utantill, vi behöver ny utmaning!
  • Jag hoppas kunna hitta My Feldts Rullrån och tankebrus. Har spanat in den hos mamma och den har så himla härliga bilder och roligt pyssel/bak i sig.
  • Karl Fredriks bok. Kan tänka mig att den badar i vackra bilder och massor av fin odlingsinspiration.

Jag har en ”villhöver” lista, vad jag kommer hem med efter min och mammas bokrunda, det återkommer jag med i ett inlägg lite längre fram!

Barnvänlig knopplist med fluff

Overaller, skolryggsäckar och jackor, alla har de en tendens att hamna precis innanför dörren i hallen.

Det är ju ändå mitt egna fel, för hur ska barnen kunna hänga upp när krokarna är på en höjd drygt 1 meter ovanför deras egna huvuden? Så nu tog jag tag i det hela och monterade en knopplist i lagom höjd, för att de iallafall ska ha möjligheten till att hänga upp sina grejer.

Men ja, jag snubblar fortfarande över overaller, men det är ju en ny rutin att öva på tänker jag. Steg ett är ju iallafall kroken på sin plats.

Funkar lika bra till fodrade overallen som till fluffig handväska.

När jag stod och fotade knoppbrädan hade jag som i vanlig ordning en 3årig liten enmanspublik. Som dessutom var skeptisk. Efter många tveksamma bilder kliver hon fram och hänger sin rosafluffiga enhörningsväska på kroken. Så mamma, nu blir det en rättvis bild. Helt rätt.

Platsbyggt gammaldags skafferi – med potatis!

Nu har jag äntligen samlat ihop lite bilder från kökets makeover i höstas. Vi blev ju inte bara med ny köksfläkt (stans snyggaste) utan byggde även vårt efterlängtade platsbyggda skafferi, självklart i gammaldags stil.

Först fick vi rensa det skafferi som stod där innan (bild längre ner i inlägget). Vi tog bort ett högt skåp och ett lägre för att få hörnet helt tomt. Tidigare hade vi en köksfläkt som satt fast i kryddhyllan ovanför spisen, den rök den med. Sen blev vi visst utan köksfläkt i nästan en vecka.

Man kan tänka sig att den veckan innebar sallad, men icke! Varför inte steka hamburgare? Pannkakor och fiskpinnar? Ett perfekt tillfälle utan fläkt, tyckte min man. Matoset låg som dimman på en fuktig äng en septembermorgon här hemma.

När vi hittat ut från dimman efter en veckas matos så kom äntligen leveransen av köksfläkten. Som ett smycke i sig i köket. Älskar stängerna på sidan.

Sen började bygget av skafferiet, eller ja, nästan. Först klädde vi väggarna (som skulle bli skafferiets bakre vägg) med pärlspont och lade trägolv på den plätt där tidigare stått skåp, SEN började bygget! Många sena kvällar när barnen lagt sig drog vi fram såg och spik. Stommen växte fram, fönster kom på plats, väggar kläddes in, lister mättes och kom på plats.

Sen var det dags för hyllor! Träkonsoler och trähyllor (av de överblivna golvplanken). När vi var på julmarknad i Nora fann jag hyllbård i spets på deras byggnadsvårdsbutik, blev perfekt!

Äntligen fick de makaronfyllda glasburkarna komma till sin rätt.

Denna vinkeln är så viktig och fönstret såklart. Utan de skulle det nog kännas mer som att ett fyrkantigt pärlspontsklädd rymdskepp. För att det inte skulle bli klumpigt behövdes lite detaljer och detaljer gör så mycket.

Så fann jag de finaste lilla vinter-pyntet till lillfönstret.

Ska vi kalla dessa lite ”behind the scenes bilder”? Ja det gör vi! Här är dörren, som från början kommer från ett gammal köksskåp som stod där vi har vårt kylskåp nu. Som sedan hamnade i tvättstugan, men som nu skulle kasseras, men dörren tog vi tillvara på. Perfekt eftersom den är i samma stil som resten av köksstommen.

En mobilbild fångad en sen lördagkväll när äntligen fönstret kom på plats, ett stort delmål på hela skafferi-resan.

Tänk er fiskpinnar, hamburgare och osande pannkakor. Japp = dimma! Här hade vi använt eltejp på golvet för att lättare mäta ut och se vart stommen skulle bli bra.

Och en före-bild, alltså det vänstra hörnet som fått en makeover. Före-bilden är inte kattskit alls, men resultatet blev desto bättre! Det nya platsbyggda skafferiet är inte så stor till ytan men oj vad det sväljer så enormt mycket!

Prisa gudarna, vi får plats med määääängder av potatis i nya skafferiet, till sommaren kan vi utöka potatislandet!