Mini-konstnärer

Inlägget innehåller reklamlänkar för Åhlens

När barnen ville måla med vattenfärg så konstaterade jag och Jack – vi sätter oss utomhus! Friskluft, härligt och mindre kladd att ta reda på. Resultatet blev hur mysigt som helst. En filt, lite vatten, penslar och färg så vart sommarlovsaktiviteten en succé!

Här mamma, här har du Ernst (Miltons urgulliga namn på Ash i Pokemon) och Pikachu, visst ser du de röda kinderna?

Självklart gör jag det. Det är underbart nu, när han gör målningar från idéerna i sitt egna huvud och man själv kan tolka de, med hjälp av lite fantasi och vissa självklara detaljer. Så himla fint.

Tips på världens bästa vattenfärger till småkonstnärer – jumbofärger! Här från Åhlens (klickbar reklamlänk)

Det är så rofyllt att sitta och måla tillsammans med barnen. kravlöst och kreativt.

Milton ville spara allas teckningar och ha en utställning senare i sommar. Kanske skulle vi styra upp en – barnen får vara med och bestämma lite tilltugg, något festligt att dricka i tjusiga glas och skicka ut handskrivna inbjudningskort till släkt och vänner. Så får de baskemig bli!

Minns ni när man fick gå lös på alla färgade papper i skolan? En dröm! Att måla med vattenfärg på de olika kulörerna på papper gör plats för ännu mer kreativitet och skapande hos barnen, här finns ett block på 1 kg (!) färgade papper på Åhlens (klickbar reklamlänk). Bara att låta kreativiteten flöda!

Minelle satt still i säker mer än 2 timmar. Valde omsorgsfullt ut färger, lite vatten, blandade egna färger, tog lite mer vatten.

Detta blir ett moment att minnas

Tänkte jag, när barnen satt stilla koncentrerade bredvid mig i skarnet, penslande på varsitt konstverk. Pappan i huset alldeles bredvid i skarnet, mekande på en sladd i bilen, med perfekt utsikt över barnens konstverk. Ett sommarminne att titta tillbaka på. Så enkelt och så himla fint.

Dammat av radarparet

”Aj aj aj, tutelicku!” Varje gång vi går in eller ut så sticker Minelle in sin lilla finger i tuppens näbb och skäller på honom – vänligt men bestämt, att han minsann inte får bita henne på det viset.

Det är såklart radarparet i plåt som fått damma av vingarna och komma ut från kattvinden, för att inta plats på verandans trapp igen.

När jag häromdagen stod på stegen för att sätta upp den nya snickarglädjen sprang Milton i skogen strax bredvid, fram och tillbaka, släpade på pinne efter pinne…

Mamma, jag har plockat påskris åt dig, det kan vi ha på trappen…

Ja men självklart älskling, det blir ju perfekt i den gamla zink-kanna!

Så det var bara upp i vindsgarderoben, armbåga sig fram bland tomtar, ljusstakar och annat krimskrams, för att tillslut hitta den stora kartongen märkt ”påsk”.

Ett gäng fjädrar och plåtparet fick jag med mig denna omgång. Milton ordnade upp riset och Minelle såg till tuppen och hönan kändes sig välkomna genom att klappa på de och hälsa flera gånger. Så nu är vi redo för påsken! nästan iallafall… Vi får samla på oss lite fler fjädrar som hönorna från vår egna hönsgård tappat för att fylla upp riset lite och sen leta fram resten av pyntet bakom tomtarna.

En hög med solande sällskap

Men jaaaaa! Inte visste väl jag att jag längtade så efter vår, tills vi väl fick en smak av våren, i februari!! Från metersnö till takdropp och fågelkvitter över en natt, så känns det nästan! Och exakt så jag önskar! Inget snöblask där emellan, bara kritvit vinter till vårsol och torra vägbanor, över en natt!

Men jag vet, det är februari och bakslaget kan komma både en och två gånger, med snö, blask och minusgrader, men låt oss glädjas över den våren vi får, om det så är en dag eller en vecka. Och i helgen, när solen värmde på kinderna, temperaturen tillät tröja (och storstövlar, ingen vill frysa om fossingar!) så var jag snabb med att påbörja de tänka projekt vi har utomhus. Fram med färgen, här ska målas ny snickarglädje!

Att måla snickarglädje är pillrigt och kladdigt, perfekt utomhusgöra! Speciellt när solen påskyndar torkprocessen.

Så snart vi sticker ut våra näsor på gården så tittar hönorna ut från hönshuset. De älskar när det är rörelse utomhus och de älskar sol. Så brist på sällskap i arbetet var det knappast, i en hög på hörnet, där solen värmde och med full kontroll på vad jag pysslade med, där höll de mig sällskap till sista penseldraget.

Det är något (antagligen några) lager kvar att måla på snickarglädjen, men jag var nyfiken på hur det skulle bli att se ut och höll upp de på plats och jag tror det blir kanon!

Barfota sommarbarn

(null)

Om hon mot all förmodan skulle springa (läs krypa) bort så är detta det första stället man skulle leta på. På verandatrappen, bredvid pelargonen. Och antagligen med en näve skarn i handen. 

(null)

Här eller i MiniGråbo, såklart. Men just det där att plocka med skarnet (som hon minsann hittat även nere i MiniGråbo, som grunden vilar på). Det här är ett sånt där minne från vardagen som man kommer prata om när hon vuxit sig större och man nästan glömt
att hon varit så liten. 
”tänk när du alltid kröp till verandatrappen och plockade med småstenen, du kunde sitta i timtal” 

(null)

Där sitter hon och vinkar högt med båda händerna ovanför huvudet, på grannen gammelfarmor när hon glatt får syn på henne då och då. 
Så himla fin. Med tofsar åt alla håll. Och dessa inbyggda armand på gosigaste armarna, åh min lillsnutta. Nästan som ferdinand men med en pelargon istället för en korkek. 

Semestertider

(null)

Nu är det semester på riktigt. Vet ni vad man gör när man inviger semestern? Man rullar fram husvagnen! Vilket är precis vad vi har gjort!
(null)
…eller mer korrekt sagt; skruvat upp en krok och hängt dit vårt hemmabygge åt de små semestrande pippifåglarna. 
Den rullande blå campingdrömmen, om man är en talgoxe eller blåmes (jag var tvungen att googla ”småfåglar i sverige” för denna mening, då min fågelkunskap är minimal, mina exempel skulle vara skata eller kråka, som är aningen för stora för husvagnen, haha...) 
(null)
Ett hemmasnickeri som jag och min pappa pysslat ihop tillsammans, jag älskar den och hoppas att någon pippifamilj vill semestra i den i sommar. Annars duger den gått till att bara titta på också, bidrar liksom med semesterstämning oavsett.
Har ni föressten sett Elins gulliga fågelholks-utmaning på instagram? Kika på den här. Ett litet urdrag:
”Är ni med mig på 
#holkutmaningen2019
 ? Gör ett hållbart val genom att avstå något du skulle köpt som du egentligen inte behöver och köp istället material för att bygga holkar eller köp en eller flera färdiga holkar.” 


En gullig uppmaning och ”anledning” till att vara lite kreativ, tycker jag.

En förmiddag i friskluften

(null)

Idag tog vi en förmiddag i friskluften, jag & Mille. Hans kropp är fylld av röda prickar, vattkopporna har kommit på besök, men han verkar inte lida av de själv än iallafall, som tur är. 

(null)

Vi gjorde ännu mer vinterfint på gården, så Mille var redo med traktorn för att lasta granris. 

(null)

Vi har dessutom plundrat årets första granar, på morfars mark som vanligt, där går vår kriminella gräns, haha. Infartens Höganäskrukor är nu fyllda med två små granar som ska få ljusslingor framöver. 

(null)

Man skymtar både Mille och vår fina lyktstolpe i bakgrunden, prydd med Fam. Lindström, som får vara kvar som minne, eftersom huset gått i Lindströms släkten sen det byggdes. 
(null)
Mer granris i blomlådorna, ska fylla på med mer ris även på verandan, samt ljusslingor. Det kliar i fingrarna och jag sneglade på halmkransarna med de röda snörena när jag letade efter krukor i boden, funderar på att gå all-in på julpyntet snart!
Tidigare än någonsin men så galet förväntansfull och längtan efter denna julen!