Belöningen efter en lång vinter

Förra hösten upptäckte jag fenomenet höstlök. Något som jag själv aldrig testat innan. Jag köpte ett gäng tulpanlökar på vår lokala marknad, jag och barnen petade ner de lite här och var i rabatterna (tips på roligt och enkelt trädgårdspyssel med barnen!).

Till en början tänkte jag att mitt tålamod och ivrighet absolut inte skulle harmoniera med höstlökar, jag menar – ska jag peta ner de och sen behöva vänta en heeeel vinter?….

Men det är ju just den charmen som gör det så mysigt, att nästan glömma bort dem under vintern för att sen tidigt till våren – glädjas av trädgårdens allra första livstecken, i form av glada färgklickar i den annars ganska gråa trädgården.

Så när jag besökte storstan häromdagen och det råkade vara ”tag 5 betala för 4” på Plantagen ja då gick jag loss! Nu vet jag ju bättre, att den där vinter går ganska fort ändå och att de där allra första färgklickarna i rabatten är riktigt guld när man längtar efter att få sätta igång sätter blom- och odlarsäsongen.

Dessa tror och hoppas jag verkligen håller vad de lovar på förpackningen ”perfect match” en riktig sockervaddsblandning med pasteller!

Tulipa Angelique – som sägs vara vita när de börjar blomma i april, som sedan sakta övergår till rosa.

Fransiga tulpaner finns med i mina samling sedan innan, men pionformade var ju såklart tvungen att ingå i gänget även de. Nu är dessa raringar nerpåtade lite här och var, både i rabatter och gräsmattan. Jag hoppas kunna bjuda er på massor av färgsprakande trädgårdsbilder till våren!

Extra skrytiga morötter

Sommaren 2021 har passerat. Så fin den var och så fort den gick. Under den gångna veckan åkte de gamla ullsockorna på i stövlarna när jag skulle ge mig ut i trädgårdslandet. Förmiddagstempen är inte allt för skrytsam längre. Tur att solen iallafall ger oss en mjuk övergång från sommar till höst.

Nu passar vi på, innan frosten kidnappar allt.

Det är ju den där tiden nu, där varje natt är lite av en chansning. Lever blommorna när jag tittar ut imorgon? Frosten är bara kring hörnet. Därför är skördetiden verkligen ett faktum.

Vi gick från helt orutinerade, total-misslyckade morotsodlare förra året. Både utan växthus (det stod klart förra sensommaren så vi han aldrig odla i det) och endast med en liten pluttig pallkrage, fylld av meterhögt ogräs som totaltmosat varenda morotshopp. Från det – till detta årets odlarsuccé!

I år var vi både med från start, med fröodlingar som tidigt kunde ställas ut i växthuset, samt vårt trädgårdsland som vi grävde fram tidigt i våras och satte både morötter, potatis, majs och annat gott i.

Så lite skrytsamt var jag tvungen att föreviga morotsknippet!

Och än har vi inte skördat allt. Några morötter fick sitta kvar lite lite till, för att växa sig ännu större och så småningom göra sig ännu smarrigare som kokta, med lite smör och salt till. Och som vi har ätit egenodlat potatis under hela sommaren, total braksuccé!

Så vad kan vi lära oss av detta då? Att alla är nybörjare någongång, att man lär sig av sina misstag, att det tåls att prova även om man inte har någon aning om hur det kan te sig, att det mesta är bara en googling bort, att ett stort växthus och ett trädgårdsland skapar ett otroligt trädgårds/odlarintresse som man inte ens kunde ana att man hade inom sig OCH – att så morötter med såband!!!

Ja, det är den stora anledningen till årets morotsuccé – såband. Dels var det väldigt enkelt att plantera tillsammans med barnen, bara att peta ner ett lite band fyllt av frön och sen dutta över lite jord. Sen är det även betydligt enklare att skilja på ogräs och morotsblast som kikar upp ur jorden, eftersom morötterna växer på en perfekt rak rand med såband.

Till våren planeras att gräva ett ännu större trädgårdsland och kanske även bygge av jordkällare, för tänk vad roligt det vore att kunna skörda så att man kan förvara det även under vintern och njuta av egenodlat även till jul!

Vill ni hänga med i planeringen?

Så mycket mer än bara pelargoner

Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.

Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…

Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!

Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.

Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…

Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….

De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..

…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!

Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.

Så glad i vårt gröna växthus!

Låt oss bli över 100 tillsammans

Att Abborrberget och Villa Gråbo är vår plats på jorden, det råder det inga som helst tvivel om. Det är för alltid hemma. Här vi spenderar allra mest tid och här vi njuter av att leva. Därför känns det som vi gjort en av våra allra bästa investeringar under helgen. Vi har utökat vår gärdesgård med ytterligare några meter på gården. Det blev så fint.

Tänk att något så snyggt också kan vara underhållsfritt och hållbart. Jag har tänk att vi ska hålla ihop, gärdesgården och vi, tills vi blir över 100 år gamla!

Jag drar direkt paralleller till Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn. Jag gillar det verkligen.

Det lilla potatislandet och odlingsbädden vi nyss gjort blev väldigt mycket mysigare med gärdesgården tätt intill. Som ett njutbart litet krypin, som snart tar sällskap av massor av grönska och ätbart.

Eftersom vi bor uppe som på en högslätt (vi bor ju som sagt på ett berg) med gamla järnvägen strax nedanför så är det skönt att ha ett ordentligt skydd för den branta slänten ner till gamla banvallen. Samtidigt som det inte skymmer utsikten. Den lite glesa häcken som stod här innan var gav inte de bästa garantier när barnen kommer på fyrhjulingar, cyklar och allt som kan tänkas att vara otäckt att rulla nedför med.

Nöjd. Nöjd. Nöjd.

Klara… färdiga…. – Njut!

Det knoppas, nya vårblommor kikar fram, häcken går från grå och spinkig till gröntät över en dag. Dagarna spenderas i trädgården, ända fram till skymning. Det är just precis NU vi ska börja njuta lite extra. Att inte glömma hur mycket vi längtat. Efter just detta.

Jag får nästan hejda mig en smula. Denna härliga vårvärme och längtet efter att få fylla långhyllorna i växthuset med blommande pelargoner tar nästan över. Jag vet att en kall natt kan vänta kring hörnet, jag vet.

Jag får istället glädjas lite extra över de tåliga kämparna som blommar sig genom kalla vårnätter

Som påskliljorna i sin allra finaste prakt. Och tulpanlökarna som är påväg. Tänk att detta är startskottet! För en lång period av värme, ljus och sommar!

Gottigt och blomhav på ingång!

När vi har en plätt gräsmatta till övers, älskar potatis och morötter, varför inte gräva lite och odla just detta?

Det var precis vad vi gjorde förra helgen! Vårt trädgårdsland är under process. Först mätte vi ut vart det skulle vara, sen var det bara att sätta spade i jord, en efterlängtad och härlig känsla efter en lång vinter.

Som vanligt har vi proffshjälp i model mini.

Grästuvor skulle kastas på kompost och jord skulle jämnas ut, ett perfekt jobb för en liten. Och stor.

Vi grävde landet som formen av ett L längs med ena långsidan samt baksidan. Ätbart på långsidan och blomhav på kortsidan är visionen.

Nu är det bara matjorden som ska på plats och någon slags kant runt. Vi påbörjade ett staket av trägrenar, men det lutar nog ändå mot en stenrad runt istället, likt den vi har kring växthuset och andra rabatter i trädgården.

Fortsättning följer!

växthusuppdatering!

Hela familjen sprang in i växthuset idag och gömde oss för den snorkalla blåsten ute. Inne i växthuset var det vindstilla och bara värmande strålar från solen. Likt det byggteam vi är så trängdes vi bland meterlånga hyllplan, krukor, klättrande barn, virriga päron och skruvade upp konsoler samt sågade till nya hyllor där inne idag, allt för att förbereda inför det ljuva vi har framför oss!

Denna vision har jag haft sen i höstat, iiiiivrigt längtat efter att få verkställa! Långa och breda hyllor längs med hela fönstersidorna!

Nu är iallafall halva visionen på sin plats, andra halva är massvis av blommande pelargoner som ska få fylla upp fönsterhyllorna längre fram i vår när de vågar sig ut!

Här ser ni min hyllinspo! Långa fönsterbrädor att fylla med blommande pellisar! Så snyggt! Funderar nu på att flytta mitt gamla symaskinsbord och placera det under mina nya hyllor likt bilderna längst till vänster, och sy en fin kappa runt som på bilden uppe i högra hörnet, så snyggt! Tacka vetja Pinterest, en insperationsplattform som heter duga!

Sen vill jag också ha grönska upp till takstolarna & buskigt blommande mårbackor!

Nästa projekt inne i växthuset är att pensla ett lager vitfärg på nya hyllplanen, samt att hänga upp tygstycken i taket, för att få en lite mysig känsla där inne! ….och möblera om! Vill ha en mysig sittgrupp, helst korgstolar, för alla fikastunder vi ska ha där inne!

Kepsen är på!

Ni kanske är trötta på både julen och att se mitt gröna växthus vid det här laget? Nejdå! Några sista bara, från Gröna Gråbo i julkostymen, innan den är ett minne blott tills vi ser det i November igen.

Jag måste erkänna att jag längtar (ooootroligt mycket) efter att få odla här inne och att få ta fikan här inne, även fast det är himla mysigt med både julgran och stjärnor. Allt har sin charm, även att få längta.

Vi satte dit kepsen…

…som Jack kallade det lilla taket över dörrarna, i början av december. Det lilla gjorde faktiskt mycket för den tidigare ganska nakna fasaden, något hade liksom fattats. Himla mysigt nu när snön kom till oss i Värmland, då ett litet täcke nu även lagt sig ovanpå den lilla lilla kepsen.

Till sommaren planerar vi att smycka fönstren på Villa Gråbo på samma sätt som växthusets, fast med större konsoler och kepsskärm då.

En av 2020 stora höjdpunkter här hemma, bygget av Gröna Gråbo, inte bara resultatet utan även själva byggperioden, så mysiga minnen. Hur vi måttade med snöre vad stort det skulle bli, skruvade av femtioelva gångjärn från de gamla fönstren, hur hela familjen var med och grävde ur för grunden, barnen lassade på kilovis med sina små spadar i lilla skottkärran, spring med verktyg mellan regnskurarna, när värmen kom och barnen tog ”byggbad”, när vi tog en tripp till Örebro för att köpa dörr (inkl. fikastopp i Grythyttan) men beslutade att bygga egna av fönster ändå, taklagsfest med Cola Zero, när Minelle låste in oss… Bara några av alla fina minnen att blicka tillbaka på. Vill ni kika på glimtar från byggtiden så kan ni klicka här för att komma till kategorin ”växthus”.

Vi är är i mål! Det firar vi med… inlåsning!

(null) 
Vi har haft fina byggkvällar. Den låga kvällssolen har hjälpt oss komma i mål med bygget. Och jag skriver oss som i vi, jag och Jack, då jag fått många förvånande ”Jaha, är du också med och bygger?”. 
Yes, det är så vi alltid gör här hemma, vi planerar, bygger och renoverar tillsammans. Det är lika mycket jag som skruvat takstolar, målat och hamrat som Jack. 
(null) 
Och dessa, de två pardörrarna som jag stolt både skissat upp och snickrat helt själv när Jack var på jobbet. Jack har inte lagt ett enda finger på dessa, mer än när han höll i handtagen och gångjärnen när jag skulle skruva fast de
(så okejdå, även denna har vi faktiskt gjort tillsammans ;))
Vi åkte och köpte en annan dörr i början av sommaren (blocketfynd) men den kändes alldeles för klumpig när vi väl skulle sätta den på plats, så då bestämde vi oss för att bygga pardörrar av två gamla fönster istället. 
(null) 
…Vilken gjorde sig så mycket bättre! Mer fönster och mer utsikt över vattnet (ytterliggare mer efter att vi gallrat ur häcken lite) 
(null) 
Dessa vackra beslag! 

(null) 
Så var det de fina skjutreglarna. ”Ska jag skruva dit en varsin på båda dörrarna?” Frågade jag Jack. Och ja, det blev finast tyckte vi båda. 
När Jack & Milton for iväg till gammelmormor en sväng på eftermiddagen så gick jag & Minelle in för att mysa en stund i växthuset. Minelle strosar runt medans jag sitter i gungstolen, så tar hon tag i ena dörren och smäller igen! 
”Klick!”

Skjutregeln har fallit ner i spärren. Så där inne satt vi, inlåsta i vårt växthus. Haha. 
Det gick ju inte direkt någon nöd på oss och grabbarna kom hem igen efter en stund. Men en skjutregel får nog skruvas bort, eller iallafall fästas på insidan. Så man kan öppna och låsa både ut & inifrån. 
(null) 
Det är lite småfix kvar, några fler plankor ska upp på insidan för att få matchande innerväggar överallt, samt lite målning kring fönstren och fortsätta lägga stenraden runt hela växthuset. 
(null) 
Fynd från Jacks sida av släkten. Gungstolen har hans gammelmorfar byggt och skrivbordet räddade vi för några veckor sedan, av en släkting som annars skulle kasta det på tippen. Vid skrivbordet ska jag tillbringa många jobbtimmar i höst har jag tänkt,
och i gungstolen många glass-fika med barnen och Jack, längtar! 
(null) 
Så här är det, vårt växthus. Som vi byggt från grunden. I slutet av juni tog vi första spadtaget och sakta men säkert har vi måttat, sågat, hamrat, skruvat, målat och blivit färdiga!
Ni hittar alla inlägg från bygger i kategorin ”växthus”. 
(null) 
Jag har börjat inreda det lite smått även fast några plankor till ska upp där inne. Men ni vet, det kliar ju i fingrarna. 
(null) 
Plcokade en liten trädgårdsbukett igårkväll som fick inta plats i fönstret. Så gulligt med en liten fönsterbräda att pryda. 
(null) 
Så imorse slogs jag av en ljuvlig doft av luktärt när jag öppnade dörrarna till växthuset! 
(null) 
Så är det detdär med namnet. Vi har ju Villa Gråbo (vårt bostadshus) Mini Gråbo (lekstugan) och växthuset. Ja, även det måste få ett eget smeknamn, frågan är bara vad… Gröna Gråbo är hitills toppförslaget. 
(null)     
På skarnet runt om har vi tänkt placera lite växter i krukor och någon vattenkanna. 
(null)
Golvet ska vi ta oss an nästa år, eftersom vi inte riktigt bestämt oss för vad vi vill ha.
Vi har tänkt duka upp långbord, hänga ljusslingor i taket och styra upp kräftskiva i växthuset innan sommaren är slut, som en liten invigning av bygget. Så mysigt, men nu ska jag hå ut och fortsätta lägga stenranden kring växthuset! 
Ha en fortsatt fin torsdag! 

It’s all about the details

(null)
 
Jag älskar detaljer. Alltid det jag fastnar för, om det så är en volangkant på en jacka, en blomformad nit på en pinnstol eller en vacker mässingkrok. Därför är det oftast detaljer jag ser framför mig som en vision när vi renoverar här hemma.  
 
(null)
 
Dessa, som jag fick hem i brevlådan häromdagen var en av drömbilderna i huvudet, når vi bestämde oss för att bygga växthus. Vackra beslag till dörrarna. Dubbeldörrar. 
Det var just därför vi ganska snabbt började fundera på annat när vi såg att den tänkta dörren var alldeles för stor och klumpig för växthuset. Nä, det ska vara dubbeldörrar, som vi tänkte från början. Med vackra handtag. 
(null)
 
Och se nu på dessa. Antikbehandlade kläpphandtag med tillhörande skjutreglar samt gångjärn. Vackra.
(null)
 
Kan verkligen se framför mig hur jag med datorn i ena armen och kaffet i andra, öppnar upp dörrarna till växhuset och sätter mig där inne vid vårt caféset för att jobba, en solig höstdag med krisp i luften. Får man längta en smula, bara en liten
smula, till hösten? Om den lovar att bli fin! 
 
(null)
 
Dörrarna är lite av slutfinishen på växthuset. Och lite vindskivor på det, med snickarglädje såklart, ni känner ju mig vid det här laget. Detaljer, detaljer, detaljer! Fint, finare, finast!