Mini-konstnärer

Inlägget innehåller reklamlänkar för Åhlens

När barnen ville måla med vattenfärg så konstaterade jag och Jack – vi sätter oss utomhus! Friskluft, härligt och mindre kladd att ta reda på. Resultatet blev hur mysigt som helst. En filt, lite vatten, penslar och färg så vart sommarlovsaktiviteten en succé!

Här mamma, här har du Ernst (Miltons urgulliga namn på Ash i Pokemon) och Pikachu, visst ser du de röda kinderna?

Självklart gör jag det. Det är underbart nu, när han gör målningar från idéerna i sitt egna huvud och man själv kan tolka de, med hjälp av lite fantasi och vissa självklara detaljer. Så himla fint.

Tips på världens bästa vattenfärger till småkonstnärer – jumbofärger! Här från Åhlens (klickbar reklamlänk)

Det är så rofyllt att sitta och måla tillsammans med barnen. kravlöst och kreativt.

Milton ville spara allas teckningar och ha en utställning senare i sommar. Kanske skulle vi styra upp en – barnen får vara med och bestämma lite tilltugg, något festligt att dricka i tjusiga glas och skicka ut handskrivna inbjudningskort till släkt och vänner. Så får de baskemig bli!

Minns ni när man fick gå lös på alla färgade papper i skolan? En dröm! Att måla med vattenfärg på de olika kulörerna på papper gör plats för ännu mer kreativitet och skapande hos barnen, här finns ett block på 1 kg (!) färgade papper på Åhlens (klickbar reklamlänk). Bara att låta kreativiteten flöda!

Minelle satt still i säker mer än 2 timmar. Valde omsorgsfullt ut färger, lite vatten, blandade egna färger, tog lite mer vatten.

Detta blir ett moment att minnas

Tänkte jag, när barnen satt stilla koncentrerade bredvid mig i skarnet, penslande på varsitt konstverk. Pappan i huset alldeles bredvid i skarnet, mekande på en sladd i bilen, med perfekt utsikt över barnens konstverk. Ett sommarminne att titta tillbaka på. Så enkelt och så himla fint.

Så mycket mer än bara pelargoner

Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.

Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…

Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!

Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.

Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…

Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….

De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..

…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!

Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.

Så glad i vårt gröna växthus!

Påskpyssel

Nu går vi all in på påsk här hemma! Det blir inte jättemycket påskpynt men mer och mer blir det med åren. Det allra bästa hemmapysslat. Något jag tänkte visa här inne idag! Jag & barnen plockade fram pappersleran och gjorde lite pynt till påskriset!

Först kavlade vi ut leran till en tunn deg. Lade sedan på en virkad spetsduk över degen, kavlade den på plats och drog sen försiktigt bort den, för att få det fina spetsmönstret i degen.

Sen letade vi fram pepparkaksformarna, tryckte ut ett hjärta och använde ett sugrör för att få till ett litet hål i hjärtat, perfekt att trä ett natursnöre (eller annat valfritt band/snöre) för upphängning.

Själva texten stämplade vi ut med bokstavsstansar (finns bla att köpa här hos Slöjd-detaljer) funkar även fint med stämplar.

Kul att skriva ett personlig citat till gå-bort-presenten.

Sen fick de torka till ordentligt under natten. Barnen fick även måla några hjärtan med lite akrylfärg dagen därpå. Riktigt fina och personliga presenter att ge bort.

Visst blev de väl gulliga i påskriset? Mönstret från spetsduken gör så mycket och är så enkelt!

Att sätta det på papper

Året 2020 var året då jag tappade fotfästet lite. Eller ganska mycket egentligen. Jag tyckte att jag skulle hinna med allt och lite till. Att bygga upp ett eget företag, producera content och produkter, hitta på nyheter, plugga heltid, ställa upp med mentorskap och pendla, samt hinna med hemmet och vardagen med min familj. Det var verklighet under en period av 2020. Jag trivdes med det, allt var himla roligt, jag kunde liksom inte välja bort något.

Men så upptäckte jag tillslut hur jag försökte effektivisera varje liten liten ledig sekund jag hade. När jag satt på toa så hann jag samtidigt svara på några mail, när jag skulle titta på det där programmet jag ville se så kunde jag ju även passa på att göra den uppgiften eller skissen jag behövde få gjort. Hela tiden leta efter luckor att klämma in så mycket som möjligt på, aldrig vara 100% någonstans, bara multitaska…

Jag började leva precis tvärt emot vad jag själv vill leva efter. Jag glömde bort under vägens gång, att vardagen är det finaste vi har.

Att ta en promenad eller sätta en pensel i handen för att skapa något bara för ro skull fanns inte på kartan, eller rättare sagt, det fanns inte tid för det i ”schemat”. Så jag tänkte om. Klyschan livet är här och nu, är ändå bra klokt. Barnen är små nu. Vardagen är det viktigaste vi har, här och nu.

Jag tog beslutet att sluta plugga trots att det var otroligt kul, men just nu passade det inte i livet helt enkelt. Mentorskapet och pendlandet blev också ett minne blott. Fokuset riktades nu istället fullhjärtat på företaget, familjen och mig själv.

Plötsligt fanns tiden för spontanpyssel med barnen igen, kvällspromenader med hela familjen och tid för att ibland kunna göra även; absolut ingenting. Bara att sitta med en kaffekopp i handen och titta ut genom fönstret.

Och tid för kreativitet. För oj vad den behöver tid, tid för just ingenting, för att blomma som bäst. Jag märker att jag får betydligt fler idéer och kreativiteten får ta större plats när jag får pauser i vardagen. Gladare, lugnare och mer kreativ. Jag har t.om. tagit upp akvarellen. Igår kväll plockade jag fram penslar, färg och ett tomt block. Inga planer eller krav, bara låta det komma. Jag scannade in lite av kluddet tidigare idag, så nu finns det lite ny, handmålad dekoration utplacerade på bloggen lite här och var (pssst! kika längst upp under fliken ”kontakta mig” eller scrolla allra längst ner på sidan för att ta del av slutresultatet).

2021 får bli det år då vi stressar ner och njuter lite extra

OH DEER!

    
 
”Vad är det för förbaskad låda som ligger mitt i vägen i kattvinden?” Svor jag när jag var på jakt efter dynorna till trädgårdsmöblerna. Kastade ut lådan på golvet och det blev konfetti i form av broderitrådar i alla färger! 
Där och då återupptog jag ett av mina allra pilligaste och roligast tant-intressen, broderi.
 
Det fick bli ett rådjur. Bara för att de är så himla fina. Så är det ju alltid svårt med bilder, att ge den där rättvisan. Jag har använt olika nyanser av brunt och beige för att få till både fläckar och skuggningar, men på vissa bilder ser den nästan
skabbsmittad ut. 
 
…vilket den naturligtvis inte är, min fläckiga lilla Bambi. Ja, jag borde (efter att ha jobbat 2 år som textilslöjdlärare) veta att jag ska använda spännbåge för att slippa skrynkligt slutresultat, men till mitt försvar så låg den i en annan låda, antagligen
mitt i vägen, i en av våra andra vindsgarderober. 

Det är ju lustigt när man sitter med något väldigt länge, och väldigt nära. Tillslut tycker man att näää, det här blir väl inte alls bra. Den ser väl nästan ut som en ledsen hund? Men så kom Milton och kröp upp och sa ”Åh mamma, har du gjort ett
rårur”? Tack älskade lilla vän. Den lilla bekräftelsen behövde jag precis just nu! 

Klickade hem små söta metallhörn från en hobbybutik, blev ju en väldigt söt detalj. Nu ska jag påbörja nästa. Är det något som gör en avslappnad så är det just detta. Pillergöra är meditation.

☆ MILTONS KRYPIN ☆

 
Den nya, och roliga bannern som fick följa med hem från helgens barnmässa.

Massor av bokstäver och tecken som man själv kan skapa önskad text med.
Roligt att kunna göra flera olika i hans rum. På andra sidan av rummet hänger texten ”Mille  sagor” ovanför hans böcker. 

MOCKA / GULD

Foto: iPhone 4 + Instagram 
 
Nygjorda armband. Gjorde nästan likadana för inte så längesedan men då var det nylontråd varvat med mockaband och jag tyckte att de blev lite ”klumpiga” så nu tog jag bara mockaband och se så mycket bättre det vart! Skapade dessa på tåget hem idag och två nyfikna tanter kom fram och kikade och kommenterade ”du är såååå duktig”. Söta!
 

Kreativ ända ut i fingerspetsarna

Foto: iphone 4 + pixlromatic

Eftersom kreativitet är något som intresserar mig så har jag tagit mig an en ny utmaning, jag ska lära mig teckna. Och jag kan lova att det ser allt annat än bra ut på mitt skissblock just nu, men jag ska bli bättre, jag ska utvecklas. Det är möjligt.

Scrapbooking

Foto©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75mm f/2,8

Grejat lite med projektarbetet idag. Det går framåt!
I förmiddas fikade jag, J, Nancy & Gabbe och planerade det sista inför lördag! Greklaaand! inte alls länge kvar nu och jag är taggad mer än någonsin!