Återbruk av adventskalender 2.0 efter julhelgen / DIY

 
Minns ni, den vackraste adventskalenderna av de alla?. Alldeles för vacker för att bara katsas i återvinningen efter julhelgernas slut. Därför pillade jag bort framsidan med de öppnade luckorna och trollade fram målningen i sin helhet. 
 
Sen började skattjakten i våra kattvindar, jakten på en passande ram…
 
 
Och där, i högen av gamla tavlor som prydde farmor och farfars bar när de bodde här, så fann jag den perfekta brunbetsade träramen. Passade utmärkt in i den mörkbruna nyansen vi har på detaljer i sovrummet. Återbruk när den är som enklast, och bäst!

Julpyssel med tapetprov

 
 
De hemmapysslade julstjärnorna trendar på sociala medier. Jag är självfallet en av de pysslande! Det bli alltid någon ny hemmapysslad stjärna varje år för min del. Någon som minns mina julpysslade stjärnor från förra året? Där något nytt växte fram när ögonmåttet svek? Inte? Klicka här för att läsa!
 
 
 
 
 I år var jag t.om. väl planerad och köpte hem ett tapetprov, för att använda till pysslet. ”Poppies for Marlene” i ljuvt gräddiga toner.
 
 
 
Jag tänkte visa en liten guide hur man viker de små stjärnorna. Det blev nästan beroendeframkallande när man satt igång, så roliga att göra! Går ju såklart att variera storleken hur man vill. Jag är sugen på att prova en stor variant också. 
 
Såhär gick jag tillväga för att vika pappersstjärnor:
 
Limpistol rekomenderas!
 
Steg 1. Klipp en fyrkant i valfri storlek, vik den från kant till kant samt spets till spets, så det blir vikmärken på diagonalen och på mitten av fyrkanten. 
 
 
 
 
2. Klipp små jack på varje långsida av stjärnan och vik in stjärnans kanter mot varandra så det skapas små spetsar. 
 
 
 
 
3. Limma spetsarna lite omlott varann, så de sitter på plats. Gör ytterligare en likadan fyrkant med samma process och limma sedan fast de två med varandra, så bildas en stjärna. 
 
 
 
 
 Väldigt enkla och väldigt söta! Det blir så fint när man gör lite mer mängd och hänger upp i fönstret, ett alternativ till traditionella ljusstakar. Eller varför inte i julgranen? 
 
 

Time to plan…

 
 
Det kan kännas matriellt och ytligt men nog blir väl livet snäppet roligare ibland, med de rätta detaljerna. De detaljerna som liksom tar fram den bästa sidan av dig, tar det kreativa till nästa nivå. Så kändes det när jag fick hem min antecknings/skissbok. Nu ska jag gå lös med skisser på alla idéer som far runt i skallen. 
 
 
 
 
 Ja, mycket mer kreativitet och känsla över denna världskarteklädda juvel, än ett trött anteckningsblock från coop minsann. Så denna ska liksom komma fram när jag ska avsätta tiden för att brainstorma. 
 
 
 
 
Dessa detaljer, ni vet.
 
Så ikväll, strax efter jag publicerat detta inlägg så ska jag sätta mig på bänken vid fönstret och börja skissa på jul till Nell and the lion. Jag ska tända ett ljus som jag placerar på fönsterhyllan och samtidigt glutta ut på den stjärnklara himlen med den stora lampan i form av fullmåne som lyser upp trädgården utanför fönstret. 
 
 
 
 
Njuta, av att himlen ikväll inte är täckt av det tjocka, tunga molntäcket som bitit sig fast den gågna veckan. Och av den fina skissboken, såklart. 

Troll högt & lågt


Igår tog vi en liten kvällstripp till Trollstigen i Lesjöfors. Lika mysigt varje gång. 
Barnen fascinerans av alla smygande troll i skogen och föräldrarna beundrar hantverket och fantasin. En liten extra guldstjärna till den eldsjäl som skapar detta guldkorn för småttingar  (och storingar också då). 

Jag tror att slingan runt är ca 3km och Milton skuttar fram som en fjäder, utan en tanke på att halva biten är ganska brant uppförsbacke. Vem har tid att tänka på sånt trams när man har skogen full av troll att utforska?! Så finns det ju tjusiga bänkar
att vila rumpan och ben på, efter stigarna. 

Man får hålla koll både högt och lågt. Det kan lika gärna vara en flugsvampsmålad sten men trampar på, eller en träuggla som spejar i en trätopp. 
     
Eller en nyckelpiga storlek större på trädstammen! 

Uppe på toppen ska man skriva en liten hälsning i gästboken, det är givet. Eller måla en litet konstverk, som Minelle. 
 
Dörrar på glänt och vänliga troll. 
 


Tittut! 

Så fina och välgjorda små timmerhus till många av trollen. Med isolerande mosstak. 

”Här använder trollen kikaren för att kolla på hemmamatcher” 

Vårat egna lilla troll!  

Alltid värt ett besök, varje sommar, vår och höst! Nu hade det tillkommit några nya troll sen sist vi gick. En mysig och alldles lagom tripp för barnfamiljer.

Gråbo i sommarskrud

 
 
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret. 
 
 
 
 
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula. 
 
 
 
 
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor. 
 
 
 
 
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget. 
 
 
 
 
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!

Himlens skådespeleri

 
 
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
 
 
 
 
 
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön. 
 
 
 
 
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri. 
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på. 
 
Gonatt på er!

100% känsla 0% tumstock

 
Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet
av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars? 

Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med
stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo! 

Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor. 

Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan. 

Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat. 

Morsdag med Mighetto-känsla

 
Vilken tur vi har, som har en ”flänga-hit-och-dit-fika-här-och-fika-där-dag” på mors dag.
 
Ja, igår var det alla mammors dag. Jag blev väckt med finaste fukostbrickan inkluderande trädgårdsbukett, levande ljus, de två allra finaste småhand-målade teckningar och paket, bästa starten på dagen. Egentligen tjuvstartade vi redan kvällen innan, med
lite grillat och mysmiddag på altanen. 
 
Många tycker att dess dagar, mors dag, fars dag, påsk, jul blir flängiga när man ska hinna med att åka till alla, och visst kan de väl kännas lite kort om timmar. Men det är ju i sin tur väldigt tur. För då har man lyckan att få ha alla dessa nära och
kära vid liv och i sitt liv. Jag älskar dessa dagar, en anledning till att få ses. 
 
 
 
Min älskade mamma fick ett olivträd. Nästan så jag behöll det själv i sista sekund, då det stod väldigt fint på skåpet ute i hallen, där jag lät det stå medans jag sprang in efter skötväskan.
Det blev en tvärnit, ni vet när man får syn på något i förbifarten. 
”Jäklans så tjusigt det passade där!”
Så jag får väl införskaffa mig ett eget litet träd inom en snar framtid. 
 
 
 
 
Hon är himla bra min mamma, eller faktiskt den allra bästa. Hon är dock lite halvklurig att köpa present till, vilket är konstigt, eftersom vi väldigt ofta har samma smak på saker och ting. Men det är nog också därför jag har högre krav på mig själv som
present-givare då, att jag vill att det ska bli bullseye varje gång. Så vill jag ju alltid ge bort någon typ av personlig pryl för att visa extra eftertanke, så jag gjorde en egengjord present-tag i trä, med inspiration av fantastiska
Mrs Mighettos print ”Dear kid”, samt piffade blomman med lite presentpapper. Så en present som själv skulle velat ha alltså, då brukar iallafall bli uppskattad. Sådan dotter, sådan mor, i presentväg.
 
 

Tacka vet jag papper!

 
Ja, ni får tillåtelse att kalla mig aningen omodern men tacka vetja papper! Jag är den sorten som fortfarande använder papperskalender och anteckningsblock, odigitalt! Köpte mig ett alldeles nytt pappersblock senast i torsdags, för att den förra nu var utskriven.
 
 
 
 
Med plats för anteckningar från möten och idéer. När jag får en idé vill jag snabbt få ner den, bildligt i form av en slarvig skiss eller i ord. Det kan vara allt från en skiss till ett verk för Nell & the lion, en blogg idé eller en fotoidé. Detta lilla blocket hade dessutom flikar för olika kategorier. Aaah! organiseringshjärtat hoppar ett extra skutt. 
 
 
 
Nu till det jag ville visa er – jag har pimpat den! Som jag skrev, tacka vetja papper! Är det något gott råd jag vill ge så är det att aldrig slänga tapetrester! Som jag har fått använing för mina överblivna rullar till mycket! Och nu även till att pimpa ett tråkigt block!
 
(Adlink på exempel för liknande ”lättpimpat” anteckningsblock från Adlibris)
 
Det tog mig några enstaka minuter att måla av fram och baksidan av blocket på en bit tapet och sedan skära ut med en liten kniv! Och ja, det lilla gjorde stor skillnad. Helt klart mer Malin än en svart plast. Mer inspirerande. Det lilla i livet vet ni, det lilla 
 
 

Säsong Gråbo på glänt

 
I skrivande stund (20:01) så är det fortfarande ljust ute. Wow så fantastiskt skönt, lugnande och välbehövligt. Plötsligt får vi flera timmar längre dagar. Plötsligt känns det mer naturligt att vara utomhus och greja tills klockan är långt in på kvällen. Det är vår och vi har det allra gosigaste och ljuvligaste tid precis just nu framför oss. Skön känsla. Säsong ”Mini Gråbo på glänt ” är nu även igång! Under hela helgen har vi öppnat upp lekstugan för lek, dörren på glänt och Minelle plockar in och ut med fikat på den lilla altanen. 
 
 
 Granriset byttes ut mot de blommande pelargonerna (oja tvära kast, inget mellanting!), de små trädgårdmöblerna intar plats på minialtanen och ingen är lyckligare än Minelleskling. Fick hon så skulle hon nog flytta ut. Hon har längtat hela vintern.
 
 
Nu har hon även upptäckt kassa-apparaten som gammelfarmor fyndade åt barnen på loppis förra sommaren. Så nu vet vi ju vem som kommer sköta glassförsäljningen i Gråbo kiosken i sommar. Kanske inte blir de billigaste glassarna (så som hon slår på knapparna) men nog de godaste. 
 
 
…och med bästa fikautsikten!
 
 
Så många timmar jag redan hunnit sitta på dessa (liiite för små för en mammarumpa) stolar och njutit av en och annan träglass, luftkaffe och tygtårta. Jag och Jack blir så bortskämda och servade av barnen i dessa stolar. Njuuuuter. Av alla projekt och renoveringar vi gjort är dett lilla minihus (inkl kiosk och altan) det absolut bästa. Barnen är bara 4,5 och 1,5 år gamla och de har redan hunnit ha så himla roligt och timmar av lek i MiniGråbo. I sommar ska vi ha grillkväll, kräftfest, kalas och en massa roligt här, tjohooo som jag ser fram emot det