Jul · Okategoriserade

Sådär meningslöst och precis det man behöver

Julen kan upplevas stressig, en ”att göra lista” som ska betas av. Jag försöker att hålla den listan kort. Ett tips är ju att faktiskt tjuvstarta redan i november, plocka fram lite pynt då och då, dag för dag, för att bara hinna njuta av det i december. Och använda december mer till umgänge och de sysslor man faktiskt vill prioritera.

Och att ha ett mindset att det som hinns det hinns, och det som inte hinns – det försöker man hinna nästan år, när julen kommer igen.

En sak som varje jul finns med på min ”att göra lista”…. Eller nej… vet ni vad? låt oss kalla det önskelista istället? Saker jag önskar hinna med innan jul, en av de saker är att lacka sigill på paketen. Något jag inte tagit mig tid till de senaste jularna, men tänk att i år blev det av.

Älskar dessa, egentligen helt meningslösa, men ack så mysiga detaljerna. Barnen var otroligt intresserade av det lilla påhittet även de. De fick inte själva lacka såklart, är rädd att de skulle stämplas fingrar hejvilt, men de fick vara med och välja motiv på sigillstämpel.

Det stora paketet ska få en kungakrona och det lilla en snöflinga.

Ett otroligt rogivande och mysigt julstök må jag ändå säga, precis lagom.

Jul · Okategoriserade · Vardagsminnen

Att stilla längtan och ivret en smula

Är det något jag älskar så är det presenter. Både att få och ge. Juletider är ett perfekt tillfälle att lyfta just det intresset, visst? Vilken tur jag har som har fyra raringar som gärna ställer upp på uppdraget att skämmas bort lite extra, här hemma.

Hunden ingår såklart i den gullekvartetten. Ett paket varje advent. Det har dessutom visat sig att han älskar paket, visst är han väl som klippt och skuren i denna familj, vår lilla adoptivhund? Vart ändå lite nervös över att låta de hänga i perfekt knycka-paket-höjd för en hund (speciellt eftersom några av de luktar väldigt gott och ätbart..), men han har faktiskt inte rört de alls, tills jag säger:

Ska vi öppna ett paket Love?

Då skuttar han fram och börjar nosa bland alternativen.

Min kära man har såklart också en alldeles egen adventskalender även han såklart. Inte knyckt en enda han heller, haha. Mer är de advent som passerat hittills då.

Men barnen då? De har lyxvarianten. Ett paket varje dag under hela december, fram till julafton.

Jag och min bror hade en sådan under vår uppväxt och det är faktiskt min gamla broderade kalender som nu mina barns paket hänger i, hur häftigt? Den broderade kalender har min mormor gjort. Ett konstverk i sig verkligen.

Varma och bubbliga minnen som väcks när jag ser den där korsstygnsbroderade tomten, hur vi smög upp tidigt på morgonen för att leta reda på dagens siffra och slita upp det lilla paketet. Innehållet ofta ganska oviktigt, bara känslan att få ett litet paket, varje dag, stillade liksom längan och ivret inför julafton en smula.

Nu upplever mina barn samma varma och mysiga känsla. Den är succé, det vill jag lova. Alla timmar jag la på att hitta passande presenter, som inte fått kosta för mycket, inte fått vara för olika men inte lika, halvt omöjliga att slå in trots fler hundratals meter tejp osv osv. Värt det, varje sekund.

Kök · Okategoriserade · Renovering · Villa Gråbo

Efter regn kommer…. hemtrevnad

Titta, de där regntrista höstdagarna jag skulle ägna åt att måla resulterade i ett grönt kök och betydligt mycket mer hemtrevnad än innan om ni frågar mig. Det är ju något med färg, som gör att saker ser lite mer genomarbetat, personligt och mysigt ut, tycker jag. Och att just grön är en av favoriterna vet vi ju sen innan.

Före och Efter

Vi hade kvar tapet av vitsippeängen som vi klädde väggarna med i vardagsrummet förra hösten. Färgerna stämde så fint överens med köket och vi är ju så ofantligt nöjda med vardagsrummet efter att vi renoverade där, så vi bestämde oss för att smacka upp resten av vitsipporna även i köket. Tyckte det blev fint att rummen som gränsar till varandra fick en slags samhörighet fast det också är helt separata rum.

Jul · Okategoriserade

Låt oss dyka ner i det tomteröda

Jag har fått mig en alldeles egen nisse. För är det någon som är tokigare i jul än mig så är det min alldeles egna son. Tomteluvan på huvudkudden än hans, som han somnade med kvällen innan. Låg så himla gulligt kvar på morgonen därpå när jag skulle bädda, att den var tvungen att förevigas med en bild. Min egna lilla lillnisse, vill andas jul dygnet runt, allra helst från tidig oktober om han fick välja. Syrran verkar helt klart gå i samma fotspår även hon.

När jag smög (okej, mer släpade för att vara realistiskt beskrivande) fram vår julelåda, så var båda barnen snabba med att dyka ner och gotta sig bland tomteröda vimplar, udda ljusstakar och någon enögd tomte som tappat det andra ögat under vistelsen på vinden.

I år ska jag nog hålla ner på småplocket lite. Inte ha sån ”plottrig” jul

-Sa jag till Jack kvällen innan, när vi pratade om att kicka igång julen här hemma

Klipp till mina små nissar som går lös på julelådan och samtidigt som de nynnar på julsånger strösslar ut tomtar och pynt. Det blir visst en plottrig jul i år. Har man små juletokiga barn så får det bli så. Och det är ju trots allt väldigt mysig med tomtar och granar i varje vrå.

Halloween · Okategoriserade · Pyssel · Pyssel / DIY

Magiska ljus att återbruka

I väntan på att få gå lös på julpyntslådan, så kommer Halloween som en liten räddning. Att med lite pynt och maskerad distraheras lite i oktober/novembermörkret. Ni minns ju kvastparkeringen i tidigare inlägg (klicka här för att se) men så även lite pynt i form av pumpor, spöke, spindelnät och i år lägger vi även till – flygande ljus!

Med några tomma toarullar, limpistol, fiskelina, sprayfärg och batteriljus skapade jag och barnen lite ”magiska ljus” ovanför pumphyllan som vi placerat i vardagsrummet.

Vem har varit ute och fiskat?

Ropade Jack som fick syn på metspöt i hallen, efter vår pysselstund.

Jodå, storfiskarna var vi, men ljus var det enda vi fått på kroken, just den gången.

Jag har gjort en guide på hur man gör de, på min pinterest (superenkla att göra!) och den guiden hittar ni här.

Man kan ju även spraya de svarta om man vill ha de extra läskiga, eller kanske måla själva ”stearinrinningarna” med röd färg, för att få mer ”halloweentouch” på de. Våra flygande ljus valde vi att ha vita, för att kunna låta de landa på marken till jul och återanvändas som en liten grupp tillsammans med lite granris, röda äpplen och eventuellt någon liten tomtenisse bredvid.

Halloween · Okategoriserade · Pyssel · Pyssel / DIY · Verandan

Välkomna! ställ er kvast där, tack

Nu har jag gått skattjakt i kattvinden igen och plockat fram de halloweenpynt jag hunnit glömma bort att de ens existerade sen förr året. Så nu har jag pyntat verandatrappen lite smått. Minns ni te.x. kvasten/välkomstskylten jag gjorde förr året?

Jag ska fortsätta min skattjakt någon dag, tänkte försöka finna det spindelnät jag har för mig att jag ska ha någonstans, så ska barnen få gå loss och spinna verandan full, lite närmre halloweenhelgen. Kanske får det häxorna att känna sig lite mer hemmastadda.

Välkomna, ni kan ställa kvasten här så hänger jag av hatten åt er. Är skorna leriga efter flygturen så häng de gärna på tork.

Inte bara ett välkomnande på kvasten, nämligen även en hänvisning till parkering för kvastarna, när häxor kommer på besök. Det kan ju bli trångt annars. Detta pysslade jag ihop med av bladning ihopkok med grejer jag hade hemma. En krokig pinne från skogen, listrester från något bygge, hobbylack och snöre. Sen plockade jag mig en bukett torrt gräs och band fast, i princip. Lätt som en plätt och något att ställa fram varje halloween. Jag kastar och byter ut gräset varje år, är rädd för att mössen anordnar storparty i kattvinden annars.

Om ni vill göra er en egen så kommer en lite mer utförlig beskrivning här: (tagga mig gärna @ villagrabo, om ni gör en, skulle vara så kul att få se era parkeringar)

Du behöver: 

  • en lång pinne
  • Träbitar (jag använde rester från överblivna lister)
  • Bets (om man vill ha nyans på träbitarna) 
  • Färg till texten
  • Natursnöre
  • Hö / torrt gräs
  • Skruv

Såhär gör du:

  • Såga till träbitarna, betsa de i önskad nyans om du vill.
  • Skruva fast de på pinnen.
  • Skriv/måla dit texten.
  • Plocka torrt gräs/hö och knyt fast det längst ner på pinnen.
  • Frisera hö/gräset lite snyggt med sax.

Psst, gillar ni pyssel/DIY så rekommenderar jag att följa min pinterest, där jag lägger ut många guider på saker jag pysslar med. Klicka här!

Inspiration · Kök · Okategoriserade

Linoljeburken sneglar åt mitt håll…

Jag kan skylla på en hittills alldeles för vacker höst, vore ett lyxproblem helt klart… för i somras pratade jag om att jag skulle ägna alla regniga höstdagar åt att måla om kök.

Ingen lucka är ännu målad.

Och visst har vi skämts bort med soliga dagar som man istället valt att spendera utomhus, men också bristen på tid, ork och ekonomi har satt käppar i hjulet. Ännu en längre sjukskrivning (den tredje på mindre än 2 år) av min man gjorde så att vårt pågående projekt – punschveranda sattes på paus. Den som skulle färdigställas innan vi påbörjade målning av kök. Vi fortsätter sikta på att fira jul i punchen, med stora julstjärnor som pryder de spröjsade fönstren, en ståtlig, stor och stämningsfullt prydd julgran och julmiddag uppdukad på vårt gustavianska långbord.

Vi hoppas. Det är i det stora hela taket som är kvar. Det ska isoleras och läggas ny plåt på. om någongång behöver vi ju faktiskt fint väder. Men mer om punschrenoveringen i ett eget inlägg. Nu fokus på kök. För visst är det halva nöjet med renovering? Planering, moodboards och visioner. Vi vill alltså måla om köket i en varm, ombonad linoljegrön. Antikgrön, den ljusare varianten av exemplen på bilderna. Och väggar i en mjuk beige.

Visst kan ni föreställa er harmonin som skulle uppstå?

Beställde hem två olika små färgprover i linoljefärg, men föll pladask för just antikgrön. Så behaglig kulör. Att måla med just linoljefärg blir en ny och spännande upplevelse. Känns liksom hållbart och härligt att måla med. Tänker att följa Lovisa Furubos guide till punkt och pricka bör inte bli annat än succé.

Antikgrön linoljefärg från Ottosson färgmakeri, Mässingbeslag och skafferiskylt från sekelskifte.

Våra beslag är i mässing, en perfect match med antikgrön. Många redskap och trägolvet är i detta ljusa träslag. Mmmmm, ljuvligt tillsammans. Målbild får bli att klicka hem skafferiskylten och vredbeslaget till skafferidörren när allt är färdigmålat, som pricken över i. Ska vi sätta upp ett nytt mål? Är det kanske linolja jag ska ägna de långa, mörka, januaridagarna åt? Ja så får de baskemej bli!

Bakning · Fika · Okategoriserade

Från fryslort till nostalgi

Älskar hela konceptet med temadagar, speciellt när de innehåller ett ypperligt tillfälle för en extra fika. Jag ska erkänna, jag hade rotat fram de färdigköpta bullarna i fryslådan, tinat de i micron, på sin höjd hade jag hade svängt förbi ICA och köpt med en påse butiksgräddade hem.

Men så är jag gift med en väldigt huslig man. Oja, en keeper förstår ni. Av många anledningar såklart, att han väljer att baka bullar med sin son är helt klart en. Jag, fikanörden själv och min (minst lika mycket fikanörd) dotter tackade inte direkt nej till en afterwork/afterförskola-fika.

Och så förvandlas de till små smaklösa isfläckar, de där tidigare påtänkta frysbullarna, så fort ugnen öppnas. Doften av ugnsvarma, nygräddade kanelbullar. Doften av riktig barndomsfika, nostalgi. Inget i världen slår hembakat.

Visst tar vi väl även lite mer bullar sen, till kvällsmat?

Det förslaget gav nog Jack titeln ”dad of the year”, ännu en gång ♡

Blommor · Höst · Okategoriserade · Trädgård · Växthus

Trädgården är varmblodig i slutet av september

Är trädgårdsintresset genetiskt eller är det bara ett intresse som kommer med åldern tro? Hur som helst, att från några små fjuttiga frön få trädgårdsbuketter ända in i oktober och gurkan kirrad till tacosen varje fredag i flera månader framöver är något som verkligen passar min livstil, gammal som ung, ärvda grönskande fingrar eller ej.

Vissa skördade blommor och andra var mer intresserad av att dricka vatten både ur dammen och vattenkannorna, men gott sällskap i vart fall ♡

I slutet av augusti och september är trädgården som mest trollsk. Det där lummiga, mysiga. Gräskanten runt dammen har växt sig lång, yvig och lagt sig vilande över stenkanten. Blommorna är långa och Dahliorna buskiga. Ur de små växthuset slingrar sig gurkplantan ut från den gläntande dörren. I det andra har tomatplantan växt sig stor att tomaterna trycker mot det fuktiga spröjsade glaset.

Och de där magiska skatterna som dyker upp. Blommande rosenskära, de hade jag minsann inte sått där, men ack så välkomna. Bladen på träd och buskar börjar skifta i både eldrött, orange och gult. Trädgården är varmblodig och kanske vackrare än någonsin.

Okategoriserade

Love, vår solskenshistoria

Ser ni vem som intagit vår kökssoffa, ett alldeles eget favorithörn har den minsann förvandlats till. Och inte till vem som helst. Till vår älskade lilla Love.

Det är så fint, att han faktiskt är hemma hos oss, tänk att han är vår och att han är en del av vår familj nu. Det finns nämligen en liten historia bakom Love och hans väg hem till oss.

I ca 2 år har vi funderat mer seriöst på att skaffa hund. Vi har googlat runt på olika hundraser, haft span på olika hundadoptionsidor, blocket och diverse facebookgrupper.

När vi fick syn på Loves annons i somras så kändes det så självklart, där är ju vår hund

Efter att skickat iväg ett meddelande på Loves annons så fick vi tyvärr svar av Loves dåvarande matte att det var så typiskt, för då hade hon precis lovat en familj som hört av sig alldeles precis innan oss, att de skulle få träffa Love och se hur han och deras hund funkade tillsammans.

När vi någon dag senare fick veta att hundarna verkade komma bra överens kändes förlusten så stor. Tänk om vi bara hade varit lite snabbare och sett annonsen.

Sen gick sommaren och vi förlorade som tidigare nämnt vår katt Clara. Tankarna på hund började att mala ännu mer i huvudet. Men ingen kändes ju riktigt helt rätt. Några veckor ytterligare for förbi och en kväll fick vi ett meddelande på blocket:

”Hej, nu skickar till er på ren chansning, är ni fortfarande intresserade av Love?”

När jag ser avsändaren så går tillståndet illa kvickt från halvsovande i soffan till klarvaken, glädjeskutt upp i soffan. Ropar till Jack, det är Loves matte som undrar!!! Tänk tänk tänk om Love faktiskt finns tillgänglig igen?

Och tänk att så var det ju faktiskt. Ägarna som skulle ta över Love kom på ganska snabbt att de tyckte att två hundar blev lite för mycket för de, så Loves tidigare matte hade fått honom tillbaka. Sen hade hon inte velat att Love skulle behöva hoppa runt och utsättas för samma sak igen, så hon behöll honom i några månader, för att han skulle få komma till ro och för att hon skulle fundera på om det fanns någon lösning för henne att kunna ha kvar honom ändå, trots ändrade familjeförhållanden. Men så hade hon haft oss och vårat meddelande i bakhuvudet hela tiden, därav vårt glädjande meddelande den kvällen.

Och i lördags fick vi äntligen hämta hem honom. Han är 1,5 år och en bladning av Cavalier king Charles spaniel och Golden retriver, en alldeles underbar blandning.

Världens bästa målvakt (Milton har utmanat honom med många straffar på mål)

Han är så snäll och den allra bästa att krama om. Han har fått sitt namn ”Love” eftersom han har ett tydligt vitt hjärta uppe på ryggen/rumpan i pälsen, verkligen kärleken själv i hundformat. Så nu vet ni historien bakom vår nya pälskompis här hemma som antagligen kommer att synas här inne många gånger, vår alldeles egna Love ♡