No biggie, bara en gråtig hönsmamma

Första riktiga jobbveckan och förskoleveckan för min lilla stora flickebebis är avklarad, kommentar på detta?
För Minelle – No biggie!
 För mig – sentimental hönsmamma. 
Jag jobbar ju numera hemifrån till 100% och är van att haft min vapendragare vid min sida 24/7 ända sen hon bara var en liten grodd i magen. Hon har älskat det, jag har älskat det.
Därför var första dagen nästintill outhärdlig. Hon har som tur var tagit väldigt enkelt på hela förskolegrejen, vinkat glatt vid lämning och verkar trivas som fisken i vattnet! Men jag däremot. När jag svängde in på gården var det så himla tomt i
baksätet, där det annars brukar sitta en liten donna och ”diskutera” glatt med mig. När jag släppte ut honorna så stod det ingen övertaggad (vaaarje gång!) Minelle som hälsar de välkommen en efter en ”heeej pippin!”. Det var så otroligt tomt. 

Det enda var att liksom köra igång att jobba direkt! För att fokusera på något. Och vips så flög ju timmarna. Herregud vad jag hinner med att röja undan massor av jobb på de timmarna, så skönt! Det är guld att ha timmarna med barnen
och Jack på eftermiddagen utan att behöva bolla jobb och gos emellan, utan numera bara kan ägna mig åt gos när de är hemma. 
Idag har hela förmiddagen gått åt till att fota produktfoton, så nu på eftermiddagen unnade jag mig en förmån som egenföretagare, som jag liksom inte riktigt utnyttjat till fullo än, jag tog med mig en kopp kaffe, en bit mörk choklad och satte mig i soffan
med paddan för att redigera foton. Wow. Just ja, det är såhär en lugn stund känns, så skönt. I en liten stund till, tills abstinensen efter barnen sätter in! 
Ni föräldrar vet antagligen precis vad jag pratar om ❤

Minelle och prinsarna

(null)

Minns ni småprinsarna i trädgården som jag sådde i början av sommaren? Idag skördare jag och min lilla mini-trädgårdsmästare nya frökapslar från överblommade vallmo. 
(null)
En bukett vallmo, fast i kapselform numera. Så fränt tycker jag. Naturens cykel är fascinerande på många sätt.
(null)
 Minelle och prinsarna. Plock-fia. Plockar i och plockar ur, och om igen. Så nöjd med så lite, min skrutta. 
(null)

Hur fina? Praktmalva. Jag hade faktiskt glömt av att jag sått de och trodde att det var ogräs bredvid vallmon, tills ”ogräset” poppade rosa!

(null)
Jodå, hon gör ju såklart rätt för sig och städar upp fint efter sig! 
(null)
En ruffsig senblommande vallmovän. Det är en salig vallmoblandning som blommat här i pallkragen, ännu mer blandning blir det nästa vår när de nya fröna från kapslarna ska spridas ut hejvilt i rabatterna! 

Ny kalender, ny människa

(null)
Ääääntligen har en sprillans ny kalender dimpt ner i brevlådan. Redo att fyllas med planer inför höstens nya äventyr! Iiiiih, kan knappt vänta…
(null)
Äventyr, med världens bästa ”partner in crime” vid min sida. Så är det, ett helt halvår till ska jag vara hemmamamma med min lillälskling innan hon skolas in på förskola. Jag är glad för det extra halvåret, eftersom det är det allra allra bästa
jag vet, att få njuta av dessa stunder i livet med mina små. Storebror på förskolan 3 dagar i veckan, alldeles lagomt, så får han även leka av sig lite med bästa vännen Sam. Han har längtat hela sommaren.
(null)
För en planerings/älskar-att-göra-listor-människa som mig så är en ny almanacka rena rama julafton. Beställde den från personligalmanacka.se och fick med ett gäng klistermärken, så den blir verkligen personlig. Vet inte vem som tyckte det var
roligast att välja ut alla de små märkena med glassar, vimplar, ord mm till de olika födelsedagarna och högtiderna vi skrev in idag, jag och Milton. Ser ni de små svamparna? De finns på varje blad i kalendern (olika motiv) och är såna
där fiffiga ”kludd-bilder” perfekta att roa sig med när man t.ex sitter i telefonmöte.

Poff! Vattnet går

(null)

I skrivande stund är det exakt ett år sedan vi anlände till förlossningen, strax efter 23:00 sa det poff! (Ja, ordagrannt!) i min mage och vattnet gick. Sen var det fullt ös, haltar in oss till ett förlossningsrum, värkarna blir
plötsligt vrålstarka och lustgasen blir min räddare. Jack springer iväg med en barnmorska för att hon prompt skulle visa honom vart micron fanns, ifall jag skulle vilja värma vetekudden igen. Strax efter kommer krystvärkarna och jag tror att
Jack kommer missa hela förlossningen. Hon hade tydligen letat fram läsglasögonen och läst hela instruktionsboken högt för honom (skämtåsido såklart) ..
”faaaan också, jag skiter väl i en varm kudde just nu!”
Men så kommer han äntligen (tiden kändes betydligt längre när man låg där med värkar) och då kan jag äntligen slappna av och strax därefter så ligger hon där på bröstet, vår dotter, 00:29. Med världens finast kalufs. Inte undra på halsbrännan
jag hade. Jag kan faktiskt inte fatta att det bara är ett år sedan, det känns som att det var 100år sedan jag födde barn men som att Minelle alltid varit hos oss, galen känsla. 
Dagen har gått åt till förberedelser inför morgondagens kalas och så har vi även hunnit med 1årsfotografering. Imorgon ska vi fira våran stor-lilla älskling! 

Trycka in storsläkten på 5 kvadrat

(Inlägget innehåller reklamlänkar)
(null) 
Det blir bara senare och senare inlägg på bloggen aka sommarlovsbloggning, det är först på kvällen man kommer inomhus igen och tid för skärm en stund. Men hörni, det är måndag idag och vi kliver in i födelsedagsveckaaaaa! 
Mini-återanvändbar-kalastårta hittar ni här (från jabadabado)



(null) 
Lillsmulan bli ett helt år senare i veckan! 
Fick hon bestämma så skulle vi trycka in hela storsläkten och ta kalasfikat i MiniGråbo, hennes favoritplats för tillfället.
(null)
Liknande sockersöt miniservis hittar ni här (jabadabado) 
Hon har trivts väldigt bra med att vi grejat med både soldäck och glasskiosk utanför MiniGråbo den senaste veckan. Hon har plockat inne i stugan med fikat och kastrullerna sen har hon kommit och tagit en runda på soldäcket för att kolla läget, sen
krypit tillbaka in för att fortsätta kafferepet. 
(null)
Idag försökte hon klättra upp och sätta sig uppe på lilla mini-vedspisen också. Jisses! Hon tar varje tillfälle hon kan för att bestiga något, minns inte att Milton klättrade så på saker och ting. Bara senaste veckorna har hon blivit så stor och kaxig,
hon vågar sig på att utforska det mesta. Hjälp. Mvh, hönsmamman. 
(null)

”Hejhej, välkomna in till mig på en kopp kaffe”
(null)
Om det blir kalasfika med hela tjocka släkten här inne återstår väl att se, men senare i veckan ska vi iallafall ha invigning av glasskiosken som just nu är under byggnation! 

Värt varenda chiafrö och strössel i pannan…

(null)

Idag packade vi vagnen med bebis, kamera 
och stativ för att ge oss ut på en lite annorlunda fotografering mot vad vi brukar… amningsfotografering. Jag har verkligen älskat att amma Minelle sen dag ett och har länge velat föreviga denna tiden i livet med fina bilder på
oss. Tiden går ju liksom alldeles för fort och man glömmer så snabbt, så idag tog vi tag i saken. Här är några av bilderna vi förevigade i trollskogen hemma i krokarna. 
(null)
Jag tycker att det är så himla häftigt att jag haft möjligheten, och att min kropp har funkat för att kunna livnära och ge mina två barn den mat de behöver för att växa till sig, under deras 6 hela första månader i livet. Det
är ju riktigt coolt hur kroppen funkar. Och det har varit en sån trygghet, för både mig och lill-loppan. 
(null)
Jag får ursäkta Minelle för varje litet strössel, smula och Chiafrö (älskar friggs riskakor med chiafrö & havssalt) som hamnat i pannan, men multitasking är något man blir expert på som mamma och det har många gånger blivit så när vi ”lunchat
tillsammans”. Jag tror att hon, precis som jag, tyckt det varit värt varje liten smula i pannan. 
Bilderna vart precis så trollska och mysiga som jag hoppades på, han har blivit riktigt duktig med kameran, min man  

Loppad långhalsad kompis

(null)

En loppad svan på lill-loppans rum. 30kr på second hand, man älskar ju att fynda dessa guldkorn. 
Det är ju något med dessa långhalsade vita fågeldjur, de är så  vackra! Feminina och eleganta.

(null)

När vi tog gravidbilderna med Minelle i magen så var det ett vackert vinterland och massor av svanar kring oss. Jag är så glad över att de var så nyfikna och höll sig kring oss genom hela fotograferingen, ni ser ju hur de bidrog med magi till bilden! 
(null)
Foto: Julia Berg

Jag har länge varit på jakt efter en djurtrofé med just ett svanhuvud (helt oäkta såklart, mjukisdjur) till Minelles rum. Här är lite svanar jag funnit på nätet, vill ha en hel flock här hemma!  
(null)

Bilder från Miniroom.se, babylove.se, inwhite4you.se. Kollage av mig.

Livets första fläta

(null)

Fredag och lite extra fredagsfin!
Har ni sett något så sött? Minelles första fläta, 6 månader gammal. Hennes hår har liksom haft sin egna tillväxtkurva på BVC som skjutit i taket sedan hon kom ut! 

(null)

En del säger att det här med graviditet + halsbränna = bebis med hår på huvudet bara är en skröna. Men med mina erfarenheter så stämmer det väldigt bra. 
Med Milton fick jag halsbränna på slutet av graviditeten och han hade hår på huvudet när han föddes, med Minelle hade jag halsbränna tidigt i graviditeten och nästan dygnet runt på slutet. Redan på ultraljudet i ca v. 30 sa barnmorskan

 "ja ni kommer iallafall få en flicka med rejäl kalufs, det kan jag garantera" 
och filmade in för att visa oss hur hennes hår flöt ut och vågade sig i fostervattnet. Så sant som det var sagt, hon chockade även barnmorskorna i förlossningsrummet med sitt svall när hon ploppade ut! 
Vår fina tjej!

For my beautysleep…

(null)

Pysselfabriken fortsätter här hemma. Minelle, min egna lilla enhörning (som alltid har ett eget "horn" i form av en tofs för att inte få långluggen i ögat) har fått sig en egen sovmask för sin beautysleep! Skämtåsido, allt för att
få töntmatcha med min minimänniska gjorde jag mig en egen i vuxenstorlek.

(null)

Nellsan var så galet gullig när vi skulle ta denna bild och Jack försiktigt drog ner sovmasken för ögonen på henne. Det var som att någon släckte lampan, hon såg så förvånad ut och vi trodde nästan att hon skulle bli förskräckt, men direkt när hon
hörde mammas röst sken hon upp som en sol, helt obrydd av att inte se ett skvatt! 

(null)

Så himla roliga att göra. Det mesta jag skapar själv vill jag alltid göra "perfekt" och noga men till dessa använder jag lite tygbitar och limpistol, går bananas och vips så blir det ett roligt och lekfullt resultat!

Och så blev hon redan ett halvår

(null)

Ja precis som rubriken lyder. Min lilla pluttebebis har hunnit bli ett halvt år idag, vår lilla tös. Sex månader sen vi åkte in med värkar till BB, helt inställda på att få vänta läääänge på lilla bebis M, men väl inne på förlossningen: PLOPP!
så gick vattnet och knappt 45min senare var hon ute, vår fina, alldeles självklara och perfekta flicka. 
(null)
Det var faktiskt först när hon låg på bröstet som jag  på riktigt vågade tro på det som sköterskan sagt på ultraljudet för några månader sedan, att det var våran dotter. Miltons lillasyster. Drömmen om en dotter, här är hon! 
(null)
Finaste pallen hon fick i doppresent

I BB-väskan låg rosa och blommiga klänningar, men också ett ”neutralt” set nedpackat. För tänk om de ändå sett fel? Och då ska ni veta att vi var på 3 ultraljud med Nellsan och det visade tjej varje gång, såklart.
Jag är så glad över att vi kunna gett Milton ett syskon, en syster, som han från dag 1 vårdar som sin prinsessa, som han dock drar alldeles för mycket i de klämgoda kinderna ibland…(kan ju inte klandra honom för det, de är klämvänliga!).
Ikväll ska vi fira halvårsdagen med saft och fika, det bestämde Milton när vi berättade för honom imorse att syrran blir ett halvt finger gammal idag, klart det ska firas