Trädgårdsfika

Tänk att flytta ut ett bord och två stolar kan vara lite av ett vardagsäventyr med barn. En av många fina sidor att ta efter hos barn, att det lilla i vardagen kan i det stora hela göra stor skillnad på livet. Barn är väldigt tacksamma. Och äventyrliga, smått som stort.

Kom, vi tar en fika i trädgården!

Bara meningen innefattar ”fika” så är de inte sena på att haka på, mina barn. Men lite extra spännande blev det på en helt ny plats. En solig sådan, med sjöutsikt.

Cafésetet har fått stå kvar där, tänker att det absolut kan bli flera tillfällen just där. Alldeles perfekt nu, innan det blir alldeles för varmt för att sitta mitt i solen. Då flyttar vi in ett snäpp – till växthuset, där är det varmt men iallafall skugga om man sitter på ena sidan av växthuset.

Hej hej Spexarn! Medans Milton ofta skippar att vara med på bild helt och hållet nuförtiden, så tar Minelle istället tillfälle i akt. Gärna med någon fin grimasch eller gest. och alltid med favoritgummistövlarna på.

En fin påskhelg och ett överfullt skafferi…

Vi inledde påsken på skärtorsdagen med att skjutsa Milton till grannbyn för livets första riktiga påskdisco som vi (efter att vi så länge tog oss en promenad i skogen) senare plockade upp som en stolt dans-stopp-vinnare med påskägget viftande högt, som var den stora vinsten.

På långfredagen var det dags för den årliga MC-paraden genom vår stad och på kvällen lite käk och Masked singer med barnens mormor & morfar.

På självaste påskafton började färden mot månaders lager med godis….

Att Milton målat påskbrev sen februari gav verkligen utdelning vill jag lova. Ni ser korgen vi hade med oss? Den räckte inte till. Tur att vi byggde stort hörnskafferi, för nu har vi godis i månader framåt.

I år har jag riktigt längtat efter påskmaten! Så middagen hos svärisarna senare på påskafton satt fint vill jag lova, efter att vi åkt runt på kvastarna i grannskapet.

Vi avslutade själva påskhelgen med den årliga skattjakten. Kanske var det just det Milton längtade allra mest efter. Redan efter skolan på torsdagen försäkrade han sig att det skulle bli av

Du målar väl en såndär fin karta åt oss även i år mamma? Där vi ska leta efter något gott, eller roligt.

Det värmer i mammahjärtat lite extra. Att de där små sakerna faktiskt sätter sig på minnet och blir en del av traditionerna. Självklart hade jag redan målat en skattkarta som låg redo för 2 små skattletare.

Att göra: kurragömma

Vi har kickat igång vårt sportlov. Precis på såntdär sportlovigt vis som man kan tänka sig. Utomhus. I solen. Vid en brasa. Med korv. Och bobrace. Hela helgen.

Och kurragömma. För heeeela slanten, dagarna till ända. Gillar verkligen såna dagar. Tillsammans, ute i fint väder, med endast kurragömma och korvgrillning planerat i agendan, sen får resten bara hända liksom.

Brända kanter och D-vitamin

Februari är vändningens månad, det är då det vänder på riktigt. Ljuset är tillbaka, man börjar verkligen märka av att eftermiddagarna blir längre. Solen hittar ofta ut ur molnen igen och till skillnad från den långa startmånaden på året så swishar februari förbi med sina ynka 28 dagar.

Helgen som gick lade vi alla tänkbara ”to-dos” åt sidan, tog oss utomhus hela dagarna och lapade i efterlängtad D-vitamin. Vi lapade även i oss grillade våfflor, de allra första från Jacks julklapp.

Det var en konst att få till de små hjärtanen. Eldvarmt grilljärn var nog det viktigaste i receptet. Men jisses alltså, mat gjord över öppen eld, ute i friska luften, den smakar godare än någonsin.

Såhär nöjd ser man ut efter en aningen för bränd våffla, lite smått kamouflerad med en deciliter jordgubbssylt. Lillfisan åt våfflor för glatta livet även hon, med minst lika många marshmallows till efterrätt. Vi ropade även ner grannarna (min mamma & pappa) som också fick lite våffla & korv från öppen eld. Livet i februari hörni, det är fint det.

En måndag med sylt och is

Med en påse syltkakor i väskan, ett par fodrade kängor på och med stativet uppslängt på ryggen vandrade vi iväg i skogen denna måndagseftermiddag. Vi har pratat om att gå iväg en skogstur för att försöka hitta det där vattenfallet sen förra sommaren, men just denna gråtrista måndag blir perfekt tyckte vi.

Vattenfallet var så vackert. Häftigt det där hur delar är helt frysta medan vattnet riktigt forsar strax bredvid. Som att det inte vore nog så bjöd himlen så vacker solnedgång lagomt tills vi skulle tassa hemåt på isen.

Måndagar är vanligtvis inte my cup of tea, men denna måndagen sörplade jag i mig för glatta livet

Sån himla fin måndag, en måndag mitt i vardagen.

Parkering på verandan

Vi har gjort en parkering på verandan, låter ganska… trångt, visst? Men det är inte vilken parkering som helst, den är en reserverad för häxorna och deras kvastar.

Jag och barnen gick ut i skogen och släpade hem en rejäl pinne. Sen rotade vi fram gamla lister som blivit över från någon renovering, sågade, betsade och skrev med lite vitfärg. Jack letade upp lämpligt torkat gräs som vi sedan band fast längst ner på pinnen.

Är du häxa med kvast? varmt välkommen, här kan du parkera!

Sen gick vi lös med spindelnätet, spann nät över hela veranda. En läskigare variant av verandan fick träda fram!

På kvällen bjöd vi in till halloween-middag, då dukade vi upp även köksbordet med spindelnät, spindlar, ljuslyktor…

Välkommen hem till Familjen läskig!

Milton min Milton, 6 år!

Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.

Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?

En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.

Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.

Skolan.

Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!

Fantastisk ”tur-i-oturen-start” på året

Vi har haft turen i oturen att få en fantastisk start på 2021. Min Jack blev i tvära kast sjukskriven i början av december och har fortsatt varit sjukskriven sen dess och planeras att vara i iallafall några veckor till. Så, verkligen tur i oturen.

För i samband med att han nu varit hemma, jag jobbar hemifrån med mitt företag och barnen varit hemma från förskolan så har vi liksom fått ett jullov tillsammans som känns som en oändlighet. En paus tillsammans, från ekorrhjulet. H e l t u n d e r b a r t. Så länge Jacks läkning går åt rätt håll så kommer jag föralltid vara tacksam för denna mjukstart vi fått av detta år, med tid för varandra.

Åker Minelle spark så ska pannlampan vara med, som inbyggda extraljus. Gillar hennes säkerhetstänk.

Snö upp till naveln och rosenröda-kinderbitande-kyla gav oss ännu en härlig dag på isen idag. Farmor, farbror Tom och kusinerna kom och gjorde oss sällskap så snart de slutat skoldagen.

Och jag snörade på mig skridskorna efter dryga 13 år på stadigt underlag. Har inte åkt sen jag gick i skolan. Idag var det Bambi på hal is. Men efter en halvtimmes uppvärmning, vilken känsla, att glida fram. Så roligt!

Så kom skymningen, med en vacker himmel och värmande brasa!

Stora lillkillen, i pappas gamla fantröja modell vintage, med ett lite trött ryggtryck märkt ”J. Rosö”. Numera bär ”Jr. Rosö” upp den som en hockeystjärna i hemmarinken.

En januarisöndag att spara i hjärtat

Vi vaknade upp denna januarimorgon med ett täcke av snö som bäddade in allt utanför fönstret, strålande sol och exakt precis noll måsten på agendan. En söndag som man önskar sig. Efter en sen sovmorgonsfrulle blev det snabbt fart på Milton, när morfar susade förbi frukostfönstret med gammelskotern. Nytt rekord på overallpåklädning och Milton var strax därefter medpassagerare framför morfar, när de spårade för pulkabacke.

Första person att testa de nyspårade skotervägarna, Minelle-rebell.

Att ta lunchen ute i vår grillplats har blivit lite av en oskriven regel när vi är lediga och vädret tillåter. Så smidigt och mysigt. Barnens kusiner kände doften av korv och marshmallows och kikade förbi för lite lunch även de.

Livsnjutarn. När storkusinerna och brorsan fått en korv eller två i magen och sen hade bråttom iväg till pulkabacken satt Minelle kvar i lugnan ro vid brasan och värmde sig. Knaprade kakor och beundrade dårarna som sprang upp och nerför backen strax bredvid. Kan inte låta bli att jämföra med tjuren Ferdinand.

Superpappan. Med kryckan i hand och bobben i andra.

Milton min Milton. Som han kämpat på i snön idag. Först såg han till att MiniGråbo vart skottat, sen fick han syn på att grannen kämpade på med snöskyffeln på andra sidan häcken.

”Pappa, får jag fråga om hon vill ha hjälp?”

Självklart. Så där vart han kvar och hjälpte till att skotta av granngården.

Efter pulkaåkning och grillning såg han även till att hockeyplanen nere på isen vart skottad. Tror han somnar ovaggad ikväll ♡

It’s game (och marshmallows) time!

En mysig lördag i allra högsta grad. Vi packade vedsäck & sparken med överlast, sen for vi ned till isen för att möta upp kusinerna, tant Frida, farbror Tom och farmor & farfar, it’s gametime!

Laguppställningen! Ni anar rivaliteten va? (Med tanke på val av tröjor…) Den lilla i gänget med allra mest vinnarskalle, helt klart.

Och mellan varven en och annan korv, för att orka hela vägen i mål.

Denna lilla donnan då, en sittplats och en kaka, vad mer kan man önska liksom? Medans brorsan gjorde ca 3,5 h på isen idag gjorde hon desamma, med skjuts dock.

Hur bra att ha en gullekusin som gärna skjutsar runt på en? Toppenbra, om ni frågar Minelle.

Slår varenda femstjärnig restaurang i världen. En korv till huvudrätt och ett dussin marshmallows till efterrätt, ätes med gott sällskap.

Hundrafemtielva matchminuter för hockeygänget och hundrafemtioelva varv för farmor & Minelle.

Kom igen grabbar, nu lär vi ta ett taktiksnack!

Väl hemma efter hockey och grillning hela dagen blev det en varm dusch skölja av resterna av grillrök och matchsvett. Hopp ner i soffan, med filt, godisskål och film. Morgondagen? Fortsättning på hockeymatchen såklart!