Milton min Milton, 6 år!

Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.

Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?

En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.

Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.

Skolan.

Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!

Fantastisk ”tur-i-oturen-start” på året

Vi har haft turen i oturen att få en fantastisk start på 2021. Min Jack blev i tvära kast sjukskriven i början av december och har fortsatt varit sjukskriven sen dess och planeras att vara i iallafall några veckor till. Så, verkligen tur i oturen.

För i samband med att han nu varit hemma, jag jobbar hemifrån med mitt företag och barnen varit hemma från förskolan så har vi liksom fått ett jullov tillsammans som känns som en oändlighet. En paus tillsammans, från ekorrhjulet. H e l t u n d e r b a r t. Så länge Jacks läkning går åt rätt håll så kommer jag föralltid vara tacksam för denna mjukstart vi fått av detta år, med tid för varandra.

Åker Minelle spark så ska pannlampan vara med, som inbyggda extraljus. Gillar hennes säkerhetstänk.

Snö upp till naveln och rosenröda-kinderbitande-kyla gav oss ännu en härlig dag på isen idag. Farmor, farbror Tom och kusinerna kom och gjorde oss sällskap så snart de slutat skoldagen.

Och jag snörade på mig skridskorna efter dryga 13 år på stadigt underlag. Har inte åkt sen jag gick i skolan. Idag var det Bambi på hal is. Men efter en halvtimmes uppvärmning, vilken känsla, att glida fram. Så roligt!

Så kom skymningen, med en vacker himmel och värmande brasa!

Stora lillkillen, i pappas gamla fantröja modell vintage, med ett lite trött ryggtryck märkt ”J. Rosö”. Numera bär ”Jr. Rosö” upp den som en hockeystjärna i hemmarinken.

En januarisöndag att spara i hjärtat

Vi vaknade upp denna januarimorgon med ett täcke av snö som bäddade in allt utanför fönstret, strålande sol och exakt precis noll måsten på agendan. En söndag som man önskar sig. Efter en sen sovmorgonsfrulle blev det snabbt fart på Milton, när morfar susade förbi frukostfönstret med gammelskotern. Nytt rekord på overallpåklädning och Milton var strax därefter medpassagerare framför morfar, när de spårade för pulkabacke.

Första person att testa de nyspårade skotervägarna, Minelle-rebell.

Att ta lunchen ute i vår grillplats har blivit lite av en oskriven regel när vi är lediga och vädret tillåter. Så smidigt och mysigt. Barnens kusiner kände doften av korv och marshmallows och kikade förbi för lite lunch även de.

Livsnjutarn. När storkusinerna och brorsan fått en korv eller två i magen och sen hade bråttom iväg till pulkabacken satt Minelle kvar i lugnan ro vid brasan och värmde sig. Knaprade kakor och beundrade dårarna som sprang upp och nerför backen strax bredvid. Kan inte låta bli att jämföra med tjuren Ferdinand.

Superpappan. Med kryckan i hand och bobben i andra.

Milton min Milton. Som han kämpat på i snön idag. Först såg han till att MiniGråbo vart skottat, sen fick han syn på att grannen kämpade på med snöskyffeln på andra sidan häcken.

”Pappa, får jag fråga om hon vill ha hjälp?”

Självklart. Så där vart han kvar och hjälpte till att skotta av granngården.

Efter pulkaåkning och grillning såg han även till att hockeyplanen nere på isen vart skottad. Tror han somnar ovaggad ikväll ♡

It’s game (och marshmallows) time!

En mysig lördag i allra högsta grad. Vi packade vedsäck & sparken med överlast, sen for vi ned till isen för att möta upp kusinerna, tant Frida, farbror Tom och farmor & farfar, it’s gametime!

Laguppställningen! Ni anar rivaliteten va? (Med tanke på val av tröjor…) Den lilla i gänget med allra mest vinnarskalle, helt klart.

Och mellan varven en och annan korv, för att orka hela vägen i mål.

Denna lilla donnan då, en sittplats och en kaka, vad mer kan man önska liksom? Medans brorsan gjorde ca 3,5 h på isen idag gjorde hon desamma, med skjuts dock.

Hur bra att ha en gullekusin som gärna skjutsar runt på en? Toppenbra, om ni frågar Minelle.

Slår varenda femstjärnig restaurang i världen. En korv till huvudrätt och ett dussin marshmallows till efterrätt, ätes med gott sällskap.

Hundrafemtielva matchminuter för hockeygänget och hundrafemtioelva varv för farmor & Minelle.

Kom igen grabbar, nu lär vi ta ett taktiksnack!

Väl hemma efter hockey och grillning hela dagen blev det en varm dusch skölja av resterna av grillrök och matchsvett. Hopp ner i soffan, med filt, godisskål och film. Morgondagen? Fortsättning på hockeymatchen såklart!

kristallklara dagar

 
 
 Vi fick några kristallklara dagar strax efter julafton. Gnistrande minusgrader och glittrande sol. Man hade nästan glömt hur livet kunde kännas med lite sol på näsan. Underbart.
 
 
 
 
 Vi rotade fram såpbubblorna längst in i köksskåpet. Nu skulle vi äntligen få prova experiment bubblor i minusgrader! Och vilken succé hörni, lika mycket för de små som stora i familjen. Frös så vackert till tunn is efter att de nått marken. 
 
 
 
 
 
Hur gullig fotomodell med bästa såpbubble-kinderna ?
 
 
 
 
 
 
 Bamsebubblorna gav som lovat bamsestora bubblor, och bamse-många!
 
 
 
 
 
 
 Snart når 2020 sitt slut och är det något jag önskar mig mer 2021 så är det sol. Och hälsa i behåll för alla nära och kära såklart. För att få njuta av dagar likt dessa är ovärdeligt. Och att dessutom kunna festa till det med något så enkelt som en flaska med såpbubblor. 
 
 
 
  
 
 

Julen 2020

 
 
Hej och god fortsättning kära ni!
 
Nu var det ett tag sen sist och julen har till och med hunnit passera. Jag är så himlans nöjd med vår jul och hur klyschigt det än må låta så är jag allra gladast över att bara fått fira den tillsammans. Livet tog en tvär vändning i början av december och pappan i huset skrämde oss rejält och allt vad som heter julstök blev satt på total paus. Att han tillfrisknade såpass att han kunde kom hem till oss innan jul blev den bästa klappen. 
 
 
 
Sen blev det en lugn och ooootrolig mysig jul. På julaftonens förmiddag var vi på coronasäkert 50-årskalas för mamma. Närmsta släkten träffades ute vid deras grillplats på gården. Sol och minusgrader, vilken fullträff! Glöggkannan på grillgallret och en tårtbit på det. 
 
Senare fortsatte både 50-årsfirande och julen hemma hos oss. Tomten kom och lämnade över julklappar till barnen på verandan. Kvällen fortsatte med bygge av bilbana, jakten efter batterier på nattöppna Statoil och efter barnnattning hanns det även med en skål för fördelsedagsbarnet med ett glas bubbel! 
 
På juldagen laddade vi om för nästa julfirande hemma hos svärisarna tillsammans med kusinerna, braksuccé no. 2! 
 
Åh, jag har haft en sån mysig julhelg med alla våra käraste. Så glad att vi faktiskt fick ta del av den, med tanke på både coronan och hur vårat liv såg ut bara för dryga veckan sedan. 
 
Jag hoppas att du också haft en fin julhelg, oavsett hur du firat ♥  

Pass på! Vinter är här!

 
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort! 
 
Jag har en plan, utbrister min käre man…Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran. 
 
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
 
 
 
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t  n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite. 
 
 
 
 
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för ”besväret” och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort. 

Ska vi på utflykt? Hemma?

 
”Åh mamma, ska vi få fika?” 
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt  smög fram festis på köksbänken.
”Åh, ska vi på utflykt?!” I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen. 
När jag sen lägger i korvbrödet…
MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
 
 
 Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch,
kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var ”vanlig vardag”. 
 
 

Så. himla. skönt.
(null)
Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund… ja det är en annan sak (ja, det
är en riktig syskon-bråkig-period just nu…) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡

Autumn dressed up in gold

 
 
Med hösten kommer lugnet, det får vi fortsätta att påminna oss om den här hösten. Mantrat kändes lite halvt ironiskt först med tanke på bollandet att plugg, jobb, småbarnslivet, lite mer jobb och sen jobb, som vi inledde sensommaren med. Men så kom denna helg. Precis i rättan tid. Friskluft, kravlöst och med en höstapalett utan dess like!
 
 
 
 
 I fredags tog vi oss uppför slalombacken för vidare vandring uppe på fjället. 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en välförtjänt we-made-it-to-the-top-fika tog vi fart mot stensjön och gjorde oss ett eget Fjälltorn i sten. Det fanns de som kunde vunnit arkitektpris för sina torn, med övergående broar mellan olika torn, men vi höll oss till ett tradiotionellt. 
 
 
 
  
 Som hämtat från ett omslag på ett friluftslivsmagasin. Vandrarna Jack, Minelleskling och vovov.
 
 
 
 
 
1, 2, 3, GRISFIS! Om det var den äldsta pojken eller yngstas förslag på fotofras minns jag inte riktigt. Kanske mest troligt den lilla med munnen full av lördagsgodis. Älskar detta teamet så in i norden ♥  
 
 
 
 
 En av Miltons stora höjdpunkter denna helg. Hans storslagna premiär i sittliften! Han skrattade högt och ögonen glittrade! Jack och Minelle sprang nedanför oss hela vägen ner och Milton ropade mellan skratten ”fortare pappa, vi hinner ju före!”
 
 
 
 
 
 
 Så fint att få uppleva dessa små sakerna i livet som kan vara rena rama nöjesfältet för en 5åring.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 …Och som att hitta små skatter i form av blåbär i helt otrampad mark mitt på fjället. 
 
 
(null)
 
 
 Hösten i sin allra finaste kostym. När alla färgstarka blad fortfarande bäddar in träden. Fjällmiljön blir nog inte mer magisk än denna tiden på året. 
 
 
(null)

 
 Igår på promenaden så var det ett täcke med dimma som lagt sig över skogen, så fint. Dimma, vatten, eldiga höstfäger = drömmigt och sagolikt. 
 
Tack september och mitt team Rosö för denna vackra helg och paus i vardagen ♥

”Vi tar över härifrån, mamma”

(null) 
Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt. 
(null) 
Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande. 
(null) 
Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
”Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen” 
Eeeh, ja, jaha, ja men visst! 
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon. 
(null) 
Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där. 
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig,
även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar. 
(null) 
Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar.