Familj · Kalas · Milton

Ett år äldre, med Mario och muller

Ja ja, jag må har blivit en riktig blödig mamma, det är vad jag blivit minsann. För varje år äldre som mina barn blir så blir det bara värre. För då blir jag så sentimental och samtidigt helt förvirrad. Va, tänk att min Milton blir sju år!?

Hur kan han ha blivit så stor? Hur kan vi ha en son som liksom kan skriva, cykla, bygga Lego själv, räkna och liksom lösa saker? För är det något han är ena riktig fena på så är det just att hitta lösningar.

Han som älskar att fixa och dona, kanske en framtida Petsson.

Fina Milton, så liten och klok. Så liten och nyfiken på allt. Upptäcker världen i en hastighet så det ibland (ofta) är svårt för mamma att hänga på.

Även i år valde han att ha ett Super Mario party för hela slanten. Ballonger och tårta med både stjärnor, svampar och frågetecken på. Tillsammans har vi byggt Lego hela dagen med mullrande och blixtrar på utsidan fönstret, mysigt.

Sån lycka när han snabbt rev upp paketet imorse och fick se att det gömde sig en Luigi (i pratande Lego-version) där i. Hans Mario fick en kompis och Milton sin största födelsedagsönskan uppfylld. Det är det bästa som finns, att få överraska barnen. Speciellt med de där sakerna de skrivit allra högst på önskelistan, väldigt tveksamma på om de verkligen kommer att få det, glatt överraskade när de öppnar.

Grattis Milton min Milton, på 7årsdagen.

Familj · Kalas · Minelle · Okategoriserade · TeamRosö

Skepp Ohoj, här var det sandtårta och kalas!

Vår älskade sommarflicka. Fyra år sedan den där stilla men ack så varma natten i juli. 2018, Sverige bestod av VM-feber och glödande skogsbränder. Men vår sommar blev en av den mest minnesvärda någonsin på grund av något helt annat, pågrund av dig, Minelleskling. Fyra år sedan du valde att äntra världen fort som attan, när du väl hade bestämt dig, efter att vi väntat otroligt länge, flera flera dagar efter beräknad ankomst.

Fyra år. Och framtida storfotograf. Sen hon fick en leksakskamera i plast, ett medskick i en Disney prinsess-tidning så har hon fotat, garanterat tusentals, bilder på allt, allt från crusingbilar på stan, till Pippi på Astrid Lindgrens Värld, ”foton” som ingen någonsin kommer att se resultatet av tyvärr.

Men så fick hon nu en alldeles egen riktig kamera som ger riktiga bilder. Kan ni förstå lyckan. Även för oss, att äntligen få ta del av det hon tycker är viktigt att få på bild.

Tillsammans med knotten och myggen och efter läggdags för barnen, kvällen innan kalas så gick jag & Jack ut i trädgården för att förbereda en liten överraskning hon skulle få se efter frukosten morgonen därpå. Vi överraskade henne med en alldeles egen Hoppetossa, med mängder av sand att gå loss i.

En buffé av sandglass, sandtårta och sandpizza har serverats hela helgen!

Självklart gjorde vi också en namnskylt till skeppet. Inga tvivel om vem en av favoritkaraktärerna är hos fyraåringen.

Hoppetossa kvalade sig snabbt in bland toppen av favoritleksakerna här hemma, både hos den stora och lilla piraten.

Jag älskar barnens födelsedagar nu när de börjar förstå innebörden av de på riktigt. Man får liksom återuppleva det där pirret igen. Nu är vår minsting fyra år. Så stor och så liten. Min älskade, Minelleskling.

Familj · Okategoriserade · Resor · Sommar

Sagolikt vackert

Sagolikt vackert, bokstavligen. Den mysigaste lilla semestretrippen till Astrid Lindgrens värld. Drömresemål, för både de små och stora i vår familj.

Som vuxen besöker hänförs man av alla dessa vackra miljöer, helt galet vackra byggnader i både mini och maxi-format, växterna som är så noga utvalda överallt i parken, skådespelarna i de roliga teaterframförandena. Som barn är det en dröm att få hoppa in i sagornas värld, känna igen och t.om få prata med sina favoritkaraktärer. Få bli ett med sagoböckerna.

Vi lekte och lekte och lekte, så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss

Ett citat av kvinna själv, Astrid. Stämmer väldigt bra in på barnen som fick springa kring inne i hennes värld.

Både jag och Minelle vart väldigt förtjusta i den vackra ministaden. Tänk så mycket material, tid och kärlek det är nedlagt på varje litet hus, och det finns en hel stad att fascineras av.

Tänk att få äta glass på Pippis trapp dåra. Inte varje dag man får en sån fin fikaplats.

Jag har länge funderat på att göra mig en egen fågelskrämma, en fulsnygg en. Ni vet, en som kanske skrämmer iväg någon skata som tar sig friheten att äta upp våra jordgubbar, men som också blir ett litet charmigt inslag i trädgården, inte bara förskräcklig. Typ exakt den som jag hittade på ALV. Bli inte förvånade om en liknande dyker upp här hemma.

Liten kille i stor värld.

Sa någon fika? Jag har hittat en perfekt plats. Undrar om bullarna är i samma storlek?

Vi maxade dagen och stängde såklart stället, sista timmen var det väldigt lite besökare kvar. Så lite att vi hade hela Hoppetossa för oss själva! Skepp ohoj!

Nördigt intresserad som jag är, av både arkitektur, blommor och inredning, så fångade jag upp massor massor massor av inspiration.

Min personliga favorit (okej, en av de, så svårt att bara välja en enda) Barnen i Bullerbyn.

De galet duktiga skådespelarna. 120% inne i sina karaktärer. Efter den ordinarie teaterföreställningen hos Pippi, så valde några karaktärer att stanna kvar för att prata med barnen i publiken, låna både hattar, kepsar, fektas med sjömän och busa med varandra. Så fint att se, barnen får hänga med sina idoler.

Vi hade också tre väldigt fina dagar i Åtvidaberg, där vi hade vårt boende. Helt kravlösa och vackert väder.

Milton skaffade nya vänner, när han plockade fram sina chokladmunkar på stranden. I en underbar solnedgång tog vi kvällsdopp, fikade, lekte i lekpark och fixade lite fotbollslekar. Perfekta kvällssysslor en sommarkväll på semestern om ni frågar mig.

Sån fin semester vi stoppar långt in i minnesasken.

Familj · Milton · Minelle · Okategoriserade · Trädgård · Vardagsminnen · Växthus

Trädgårdsfika

Tänk att flytta ut ett bord och två stolar kan vara lite av ett vardagsäventyr med barn. En av många fina sidor att ta efter hos barn, att det lilla i vardagen kan i det stora hela göra stor skillnad på livet. Barn är väldigt tacksamma. Och äventyrliga, smått som stort.

Kom, vi tar en fika i trädgården!

Bara meningen innefattar ”fika” så är de inte sena på att haka på, mina barn. Men lite extra spännande blev det på en helt ny plats. En solig sådan, med sjöutsikt.

Cafésetet har fått stå kvar där, tänker att det absolut kan bli flera tillfällen just där. Alldeles perfekt nu, innan det blir alldeles för varmt för att sitta mitt i solen. Då flyttar vi in ett snäpp – till växthuset, där är det varmt men iallafall skugga om man sitter på ena sidan av växthuset.

Hej hej Spexarn! Medans Milton ofta skippar att vara med på bild helt och hållet nuförtiden, så tar Minelle istället tillfälle i akt. Gärna med någon fin grimasch eller gest. och alltid med favoritgummistövlarna på.

Familj · Okategoriserade · Påsk · TeamRosö

En fin påskhelg och ett överfullt skafferi…

Vi inledde påsken på skärtorsdagen med att skjutsa Milton till grannbyn för livets första riktiga påskdisco som vi (efter att vi så länge tog oss en promenad i skogen) senare plockade upp som en stolt dans-stopp-vinnare med påskägget viftande högt, som var den stora vinsten.

På långfredagen var det dags för den årliga MC-paraden genom vår stad och på kvällen lite käk och Masked singer med barnens mormor & morfar.

På självaste påskafton började färden mot månaders lager med godis….

Att Milton målat påskbrev sen februari gav verkligen utdelning vill jag lova. Ni ser korgen vi hade med oss? Den räckte inte till. Tur att vi byggde stort hörnskafferi, för nu har vi godis i månader framåt.

I år har jag riktigt längtat efter påskmaten! Så middagen hos svärisarna senare på påskafton satt fint vill jag lova, efter att vi åkt runt på kvastarna i grannskapet.

Vi avslutade själva påskhelgen med den årliga skattjakten. Kanske var det just det Milton längtade allra mest efter. Redan efter skolan på torsdagen försäkrade han sig att det skulle bli av

Du målar väl en såndär fin karta åt oss även i år mamma? Där vi ska leta efter något gott, eller roligt.

Det värmer i mammahjärtat lite extra. Att de där små sakerna faktiskt sätter sig på minnet och blir en del av traditionerna. Självklart hade jag redan målat en skattkarta som låg redo för 2 små skattletare.

Familj · Okategoriserade · TeamRosö · Villa Gråbo

Att göra: kurragömma

Vi har kickat igång vårt sportlov. Precis på såntdär sportlovigt vis som man kan tänka sig. Utomhus. I solen. Vid en brasa. Med korv. Och bobrace. Hela helgen.

Och kurragömma. För heeeela slanten, dagarna till ända. Gillar verkligen såna dagar. Tillsammans, ute i fint väder, med endast kurragömma och korvgrillning planerat i agendan, sen får resten bara hända liksom.

Familj · Lantliv · Okategoriserade · TeamRosö · Vardagsminnen · Vinter

Brända kanter och D-vitamin

Februari är vändningens månad, det är då det vänder på riktigt. Ljuset är tillbaka, man börjar verkligen märka av att eftermiddagarna blir längre. Solen hittar ofta ut ur molnen igen och till skillnad från den långa startmånaden på året så swishar februari förbi med sina ynka 28 dagar.

Helgen som gick lade vi alla tänkbara ”to-dos” åt sidan, tog oss utomhus hela dagarna och lapade i efterlängtad D-vitamin. Vi lapade även i oss grillade våfflor, de allra första från Jacks julklapp.

Det var en konst att få till de små hjärtanen. Eldvarmt grilljärn var nog det viktigaste i receptet. Men jisses alltså, mat gjord över öppen eld, ute i friska luften, den smakar godare än någonsin.

Såhär nöjd ser man ut efter en aningen för bränd våffla, lite smått kamouflerad med en deciliter jordgubbssylt. Lillfisan åt våfflor för glatta livet även hon, med minst lika många marshmallows till efterrätt. Vi ropade även ner grannarna (min mamma & pappa) som också fick lite våffla & korv från öppen eld. Livet i februari hörni, det är fint det.

Familj · Natur · Okategoriserade · Vardagsminnen · Vinter

En måndag med sylt och is

Med en påse syltkakor i väskan, ett par fodrade kängor på och med stativet uppslängt på ryggen vandrade vi iväg i skogen denna måndagseftermiddag. Vi har pratat om att gå iväg en skogstur för att försöka hitta det där vattenfallet sen förra sommaren, men just denna gråtrista måndag blir perfekt tyckte vi.

Vattenfallet var så vackert. Häftigt det där hur delar är helt frysta medan vattnet riktigt forsar strax bredvid. Som att det inte vore nog så bjöd himlen så vacker solnedgång lagomt tills vi skulle tassa hemåt på isen.

Måndagar är vanligtvis inte my cup of tea, men denna måndagen sörplade jag i mig för glatta livet

Sån himla fin måndag, en måndag mitt i vardagen.

DIY · Familj · Höst · Okategoriserade · Pyssel / DIY · Verandan · Villa Gråbo

Parkering på verandan

Vi har gjort en parkering på verandan, låter ganska… trångt, visst? Men det är inte vilken parkering som helst, den är en reserverad för häxorna och deras kvastar.

Jag och barnen gick ut i skogen och släpade hem en rejäl pinne. Sen rotade vi fram gamla lister som blivit över från någon renovering, sågade, betsade och skrev med lite vitfärg. Jack letade upp lämpligt torkat gräs som vi sedan band fast längst ner på pinnen.

Är du häxa med kvast? varmt välkommen, här kan du parkera!

Sen gick vi lös med spindelnätet, spann nät över hela veranda. En läskigare variant av verandan fick träda fram!

På kvällen bjöd vi in till halloween-middag, då dukade vi upp även köksbordet med spindelnät, spindlar, ljuslyktor…

Välkommen hem till Familjen läskig!

Familj · Milton · Okategoriserade

Milton min Milton, 6 år!

Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.

Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?

En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.

Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.

Skolan.

Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!