Pirrigt virrvarr och att få bli hans

 
 
Idag är det två år sedan jag gifte mig med min stora kärlek. Två år sedan jag vaknade med ett lyckligt pirrigt virr-varr i magen, ett pirr likt julaftonsmorgon-pirret man hade som liten.
 
 
Hela dagen fortsatte i julaftons-pirr-anda, fast mitt i sommaren och den stora väntan på att få bli hans, på riktigt. Hans fru
 
 
Nära och kära samlade. En kärleksfest. 
 
Vi ville ha ett idylliskt, mysigt midsommarbröllop hemma, i vårt paradis på jorden. Och tänk att det fick vi, så magiskt som det kan bli. 

 
 
Vigsel mitt i Miltons lunchvila, då får man ta igen sig lite på pappsens axel. 
 
 
Sen var det äntligen dags! 
 
 
”Du får nu kyssa bruden…” 
 
Lyckobubblor och utgång till ljuvmusik från livebandet. 
 
Denna känslan. Nygifta! Skål på det! 
 
Vet ni vad jag tror att vi står och småskrattar åt här? Att jag och Nikita, precis samtidigt under vigseln, kom på att jag inte fått med mig brudbuketten ut och hur vi ger varandra en blick typ i stil
med 

”shiiit! Buketten!! Skynda hämta!!!” 
Haha! Eftersom jag höll hårt i pappa som ledde mig och mina nervösa spagettiben fram till altaret så hade jag inte en tanke på buketten, men vi upptäckte detta bara någon minut in i vigseln, som tur
är. 
 
När smilbanden fått kramp efter all korttagning och poserande så tappade vi det för någon sekund.
 
…okej, en seriös till då! Bara för att få detta dreamteam förevigat på en fin bild. 
 
Två år. Vår andra bröllopsdag, så himla glad över att få kalla honom min man. Min min min. 
 
Ett glädjeskutt för en lyckad vigsel och bröllopsfotografering, vidare mot…. middag! Ganska vrålhungriga här, även om det inte syns på oss, men när nerverna började släppa så kom hungern krypandes. 
 
Syns det att grabbarna (Jack och hans bestman Oscar) stod för uppläggningen av köttet? Haha, de var SÅ stolta över att de fick plats med allt på en och samma
bricka. Den blev omtalad bland gästerna. Det syns inte lika bra på bild men berget var högt, och stabilt, oerhört stabilt, haha. 
Åh vad jag önskar att man kunde återuppleva denna dagen igen och igen och igen!  
Vi har sagt att det var så kul att gifta sig så vi ska förnya våra löften och göra om det var femte år för att det var så himla roligt, så nu är det bara tre år kvar då, wohooo! Puss på kärleken
och för min och min mans bröllopsdag, må det bli många många många till älskling 

Alla bilder i detta inlägg är tagna av vår fantastiskt duktiga bröllopsfotograf Malin Stolt.

Min klippa

(null)

Idag är det den 10 december. En väldigt speciell dag för mig sen 11 år tillbaka. Det var nämligen då jag träffade min man. Det var då det blev vi, i ett snöigt vinterlandskap på julmarknaden i Filipstad. 

(null)

Mycket har hunnit hända på 11 år. Jag har lärt mig så mycket av honom och hoppas att jag även lärt honom en del under dessa år också. Tusentals fina minnen har vi skapat tillsammans och hårda stunder har vi tagit oss igenom ihop. Mycket har vi hunnit
med att gå igenom tillsammans och tidigare tyckte jag bara att "kärleken övervinner allt" var ett fånigt citat som folk slängde sig med. Men efter 11år  tillsammans med denna man kan jag stolt säga att vi är ett
livs levande tecken på att kärleken faktiskt övervinner allt, det vet vi. 

(null)

För exakt ett år sedan överraskade han mig genom att bjuda med mig till sälen för  slalom och hotellövernattning. Efter några timmar i backen så slog vi oss ner för att fika, efter att ha letat upp det "perfekta fikastället"
som Jack så fint kallade det och då går han ner på knä framför mig och frågar om jag vill dela resten av mitt liv med honom och bli hans fru. Vad jag svarade vet vi ju redan och om mindre än 2 veckor har vi varit gifta i ett halvår! Finns
ingen jag hellre vill bli gammal tillsammans med än dig Jack tack för att just du finns vid min sida 

En Pysselmajas dröm

Jag är så otroligt glad över att kunna titta tillbaka på mitt & Jacks midsommarbröllop och känna mig 110% nöjd. Med hela dagen, hela veckan innan och även hela långa sommaren som väntade oss efter, som nygifta.

Vårat bröllop var ju så mycket mer än bara en dag egentligen. Det var ju såklart månader av förberedelse, bygge av soldäck, gärdesgård, allt pyssel, bokningar osv. Men just bröllopsveckan, när vi hade nära och kära kring oss som hjälpte till med
det ena och det andra, och som var här för att hänga och prata om vad som komma skall. Och kvällarna innan som jag & Jack satt uppe länge med varsit limstift i handen för att färdigställa sista pysslet och prata om vårt bröllop, detta för-pirret. 

Och dagen D. Att jag, som är perfektionist när det kommer till sånt jag själv gjort, är nöjd över allt med dagen, allt från de handkrivna ettiketterna kring besticken till att jag faktiskt inte ramlade på mina spagettidallrande ben under
vigseln. 

Och att få förbereda för sitt egna bröllop är en kreativ-pysselmajas stora dröm kan jag lova, det har jag nämnt tidigare. Speciellt när både jag & Jack var överens om att ha ett mysigt midsommarbröllop hemma, i vår lantliga miljö. Jag hade inte kunnat
leva ut mina pyssliga hemmagjorda-idéer på samma vis om vi skulle varit i en elegant, stor lokal. 

Kvällen innan bröllopsdagen kommer alltid vara ett minne som sitter kvar. Jag, Jack, Nikita och Oscar (& Mille såklart!) höll på att fixa det sista inför morgondagen men så tog vi en hämt-pizza-paus i soffan. Vår sångare för bröllopet och vän, Philip,
kom då hit och presenterade en egenskriven låt till oss och även vår officiella bröllopssång, Perfect. När Philip satt i fåtöljen med gitarren i knät och sjöng för oss, som alla var uppkrypna i soffan helt trötta och lite matkoma efter pizzan, och
nu rörda till tårar efter sångerna, det var då man förstod att imorn var det dags, på riktigt. 

Nu har jag min man, min älskade man som bara för 10 månader sedan gick ner på knä i ett iskallt vinterlandskap och frågade om jag ville gifta mig med honom. Och nu har vi hunnit förbereda ett helt bröllop och varit gifta i 4månader redan ♡ WOW vad
fort tiden går när man har roligt! 

Alla foton i detta inlägg är tagna av Malin Stolt, ni kan förresten gå in och kika på bilder och hennes ord om bröllopet på hennes blogg här:

Bubbel med sugrör ♕

Att göra sig redo för sitt bröllop. Precis lika nervöst och pirrigt som det låter, så nervöst att man sippar lite skumpa (med sugrör, för att inte förstöra make upen så klart!) trots att klockan är innan lunch. 

Jag hade en dröm om att få känna mig lite prinsessig, antagligen den dröm som funnits sen jag som 5åring hoppade runt i min spice girls-tshirt med en tiara på huvudet. Och med lite hjälp på traven med make, hår, finaste smyckena och THE dress så kände jag mig som den spice-prinsessan som jag visste fanns långt där inne. 

Tur jag fick hjälp av min älskade brudtärna när klänningen skulle på, den är ju skräddarsydd för att sitta som en smäck, därav tight (!) och nog för att graviditeten tog med sig en stor bit av rompa men nog fanns det allt kvar en del som kunde riskera att spräcka det hela. 

Minns att det just här var en hel del prat om trosa som fastnat i dragkedja, brön som ramlar fram och gäddhäng som hamnar i kläm, men som bilden bevisar så är vi lika glada för det och jag levde trots detta kvar i prinsesskänslan. 

Jag älskar dessa bilder, Malin har verkligen lyckats fånga exakt den där känslan som hela morgonen och förmiddagen präglades av, det där nervösa pirret och glädjen. 

Alla foton i detta inlägg är tagna av Malin Stolt. 

Pärlor i generationer ✩

Alltså vi måste prata om min ring. På min födelsedag i februari så kom min morfar med en ask innehållande min mormors gamla vigselring, han frågade om det eventuellt var av intresse. Svar JA! Jag älskar ju detta med ärvda gamla saker och att den dessutom var galet vacker & har burits av min mormor är ju bara fint. 

Jag ändrade en liten detalj, för att sätta en egen liten Rosö-detalj på, och det var att ta bort den mittersta stenen i ringen för att istället sätta dit en upphöjd pärla. Jag är så nöjd, och den gör sig så bra bredvid förlovningsringen. 

You are my person

Jag kommer aldrig någonsin kunna tacka min brudtärna, min bästa vän, min person tillräckligt för allt hon gör och är ♡ Men jag ville iallafall ge en liten gåva på bröllopsdagen, för allt fint hon fixat och gjort inför mitt & Jacks bröllop.

Hon är min person. Så mycket mer än en bästa vän.

Nagellacket är hennes favoritfärg & smyckena satt bättre än på någon annan.

Kärlek på staketet

Jag älskar den här bröllopsgåvan som vi fick av min mamma & pappa. Min pappa har själv varit ute i skogen och dragit upp rötter och letat passande grenar, för att pyssla ihop denna lilla mini-gärdesgård till mig & Jack.

När vi fick den så stod ett kuvert i staketet, och nu får istället ett foto från bröllopet pryda det.

Själva kortet på mig & Jack har Malin Stolt fotat.

Ett fint minne som alltid kommer stå framme här hemma ♡

Herr&Fru Rosö

Jag har fortfarande inte tillräckligt med ord. Jag är gift, med världens finaste människa, och tillsammans med världens bästa människor fick vi en oförglömlig dag/natt. Vilken känsla!

Jag var så nervös, trots att jag visste att det var våra närmsta som satt på bänkraderna och min käraste Jack som väntade där framme, men på något sätt känner man bara vilken häftig och mäktig grej det är. När pappa ledde mig in så viskade han flera gånger att jag skulle andas, han hörde väl visst att jag glömde det, haha.

Vi fick det där sagolika midsommarbröllopet i trädgården som vi hoppades på, eller bättre än vi hoppats på tillochmed, och då hade man ändå höga förväntningar! Det var s å h i m l a fint.

Jag och min man ♡

Och att vi fick dela dagen/natten med våra kära familjer, hemma i vårt lilla paradis på jorden, magiskt ♡

Herr & fru Rosö ♡ Min man, som senare under middagen sjöng en egenskriven låt till mig framför alla, alltså herregud, den mannen slutar aldrig överraska ♡ Så glad över vår långa resa ihop och bröllopet ”kom” alldeles precis lägligt, vi har nog aldrig varit så sammansvetsade som nu!

Åh, det finns så många roliga, härliga och fina foton, och då har vi inte ens fått bilderna från vår inhyrda fotograf än!

Mamma & pappa ♡

Så Goa! ♡ Många kramar delades ut under heeeela dagen och natten, så mycket kärlek och jag älskar dem allihop, alla som var där och gjorde vår dag magisk ♡

Och denna tjej, min person, min finaste vän, sen barnsben. Hon betyder så mycket för både mig och Jack, hon vet hela vår historia, varje upp och nedgång, hon har varit med på vår kärleksresa sen dag ett och är också den som beundrar den mest ♡ Jag är så glad att jag fått göra denna stora resa i livet med henne vid min sida, min klippa, vår klippa, familjen Rosös klippa ♡

Vår bröllopstårta var inte bara den godaste (bästa är att vi har en halv våning kvar i frysen!!) den var också den finaste! Den matchade min krans, brudbukett, grabbarnas blommor i kavajfickorna och bordsdekorationerna. Duktiga Beatrice Granfeldt som gjort tårtan.

Fantastic four! ♡ Dessa två snyggingar bredvid paret Rosö hade även uppdraget som toastmasters under dagen/kvällen och de skötte det helt galet bra ♡

Tyll all over&en tiara på toppen

I lördagsförmiddag, mitt i morgondiscot (Jack, jag & Mille spelar musik och dansar loss i hallen) stormar de in med champange & ballonger, mitt ”team bride”, möhippan var igång!

Känslan av pirr & fullkomlig förtvivlan av att inte ha en susning om vad de skulle hitta på infann sig så fort de klädde på mig min otroligt tjusiga outfit.

Tänk för att de var rätt snälla ändå, eller mycket. Bjöd på en superduper god brunch! Och jag, jag kände mig så hemma i min pinklady-outfit att jag glömde bort att den satt på, och funderade på varför folk tittade så underligt på mig, haha!

Hello beautiful and happy ladys!

Jag brukar ju vara allergisk mot alcohol, få så jäklars ont i huvudet och bli trött, he-he. Men tänk, äntligen har jag hittat några drinkar som funkade på mig, drinkar som smakar godis! Och vin såklart, vin funkar alltid.

Är man klädd i rosa, har en backpack på ryggen och tiara på toppen och ser ut att vara redo för att rymma hemifrån så får man fjortisposa. Speciellt om man har världens finaste tjejer bredvid!

Så här var några glimtar från en underbar dag/kväll/natt. Tack för att ni gav mig en galet rolig möhippa! Ni är underbara!!

Loveletter

Nu hoppas jag att alla inbjudningar har hittat till sina ägare, så nu kan jag visa resultatet på våra pysselkvällar här hemma.

 

Varje kort är unikt och handgjort från grunden, varje flagga i vimplarna är urklippt till en dubbelvikt trekant, påklistrad på natursnöret och sedan på kortet, klibbigt & kladdigt de luxe!

 

Och vår egna sigill, stämplad på en hjärtformad etikett, lindad på natursnöre och runt den spetsklädda juteväven.

 

Och även texten inuti korten är handskriven såklart.

 

Ja, jag skryter lite, för vi blev nöjda med dem, och roligt var det att tillverka dem tillsammans, när lillfisen somnat på kvällen och vi kunde sitta i lugn och ro och bara klippa och klistra, även det blev mysiga minnen att samla i bagaget. Och det är våra BRÖLLOPSINBJUDNINGAR. Kan fortfarande inte förstå, nu är det nära.