Snirkliga loppade fynd

 
Det är som en blandning av när man som barn (okejdå, ja även nu i vuxen ålder…) gick till affären på lördagarna för att få gå loss bland alla godbitar i lösgodisavdelningen, och äggjakten på påsk, man vet liksom inte exakt vad för fynd man kommer att göra, men att det finns massa roligt att gotta sig bland. Loppis. Second hand. 
 
 
Det var länge sedan nu, och oj vad jag saknat det. Jag hade ingen plan när jag gick in, men kom ändå ut med en fyllld ICA-pappåse, för 200 riksdaler! Kände mig nästan brottslig. 
 
 
Ni skulle ha sett mig, när jag släpade med min pappkasse till köket och försiktigt packade upp kopp för kopp ur sitt knöckliga tidningspapper och visade Jack mina fynd…

”Tänk dig en sommarfika ute på altan, med nybakta bullar och lite kaffe i dessa” då fångade jag hans intresse direkt! Tur att han också kan få användning för mina koppfynd!
 
 
Var bara tvungen att köpa denna otroliga kaffe (te?) kanna, så var det visst ett helt set som ingick med bl.a kastrull, burk och små kannor med väldigt långt skaft, någon som har en aning om vad de ska användas till? (två bilder upp)
 
 
Jag är svag för snirkliga detaljer, som ni kan se. Titta på kastrullens botten, så fin och välgjord. och tårtspadens skaft, så fint så fint!

Gröna sköna hörna!

Nu är den så gott som färdig, den lilla gröna sköna hörnan här hemma! En budgetrenovering där vi använt oss av det vi har hemma, förutom färgen, gardinerna och den gröna sammetsfåtöljen som kompletterar kontoret inom ett par dagar (fick den i födelsedagspresent, med hemleverans nu under veckan!) 

Detta blev bara så himla snyggt! Nell & the lions logga, i spegel. Så snyggt mot den grönmatta väggen. Denna färg ser nästan ut som sammet. 

Jag ska så småningom inhandla batteridrivna antikljus och ha i stakarna, är alldeles för nojjig för att våga ha riktiga tända, men så tjusigt med något som lyser upp i hörnet, så brand och barnsäkra ljus får bli lösningen! 

Dessa små clipboards hade vi på vårt bröllop, nu fick jag användning för de igen efter snart 3år nedpackade i vår brudkista. Jag betsade de i samma bruna som jag betsade skrivbordsskivan i. De svarta gamla ramarna fick jag efter farmor, när de flyttade. Tillsammans blev de en hemmagjord anslagstala/moodboard ovanför det gamla skrivbordet som jag fått av Jacks mormor (som från början kommer från hans gammelmormor). 

Dessa små anteckningsböcker har jag fyndat på Rusta, tror jag betalade 15kr för 3st. Helt i rätt färgskala. 

Ramarna ska få sig fina och inpirerande bilder. Håller på att välja ut de allra finaste. 

Postfacket rymmer mycket och de inbyggda facken gör att man kan ha koll och skilja på allt. Vi konstaterade under helgens kalas att den måste vara minst 50år gammal, då min farfar fick den i sina ägor, efter att den stått i postens kontor (i okänt antal år).  

 Den gröna sköna hörnan ligger avskärmat, genom att vi monterade gardinskenor i taket och hängt upp gröna sammetsgardiner, som man kan dra åt sidan eller dra för, om vi t.ex använder matsalen som ligger precis bredvid. 

Här sitter jag och skissar upp alla ordrar på datorn, som jag sedan med hjälp av en maskin (som står på andra sidan av kontoret/verkstan) sågar ut och graverar med. Det är en dröm att få sitta här och pyssla med just det. Mitt drömjobb, varje dag. 

Och en klassiker som jag älskar, som en medalj efter all renovering – före och efterbilder. T.om packhörnan med alla kartonger och bubbelplast (bild nr 2 uppifrån) blev mysig! Ordning och reda! Balsam för själen.
Längtar tills jag får hem mysiga fåtöljen, gör mig en varm kopp kakao en kväll när barnen somnat, slår på en pod och softar ner mig i hörnet för att jobba lite. Bättre arbetsmiljö kan man ju inte begära. 

Lilla lilla virvelvindbebis

 
 
Titta på henne, lilla lilla flickebarnet. Yrvädret med världens största charm. Just nu slits jag itu av separationsångest. Det närmar sig inskolning med stormsteg. Jag är så van ända från att hon bara var ett litet frö i magen, att ha henne nära mig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Jag är ju helt bombis på att det blir värst för mig, har mina aningar om att hon kommer röja järnet med nya kompisar. 
 
Åh. men det är ju slutet på en mammaledig heltid med henne. Min lilla bebis. 
 
 
Jag har ju lyckan att vara egen företagare och kan reglera barnens förskoletider hur som. Får liksom luta mig mot det lite, att om jag bara vill ha de hemma för att krama på de en dag så är det möjligt. 
 
Jag har påbörjat en lista med roliga jobb-grejer jag samlat på som jag ska göra när barnen väl börjat på förskolan tillsammans, så jag kan längta efter det litegrann, så det inte bara blir massor av ångest. 
 
Har ni någon pepp eller tips på botemedel för sepatationsångest, hit me! 

Mäss-mingla med en ettåring…

 
I fredags tjuvstartade vi vårt fredagsmys i en mässhall i Stockholm. Formex, en färgglad inspirationsbomb aka Nordens största mötesplats för design och inredning. Jag och mitt super-crew åkte till storstan. Den lillstora bossen ville dock hellre tillbringa sin fredag hos farmor som var ledig, än att vistas i storstan. ändå helt rimligt. 
 
 
Strosade runt och imponerades av hantverk. Konstaterade att vi bör besöka en ”ren” hantverksmässa. Det finns nog inget som inspirerar mer än kreativa människor.
 
 
Jag är ju en riktig sucker för broderi och konsten att skapa med lite nål och tråd. Detta kändes som en 2020 version av broderi (icke att konkurrera ut broderiet såklart) så himla häftigt! Alla tavlor bakom honom har han skapat med ”lite” raksöm på maskinen, utan att lufta upp nålen en gång. 
 
 
I ljuvligaste, allra mest harmoniska Mrs MIghettos monter. Också ett tappa-hakan-hantverk! Jag älskar varje målning de gör, oavsett som det pryder en tändsticksask eller en poster.
 
 
Låtsades att det var blommande Juni för några minuter. 
 
Vilken exemplarisk mäss-minglare hon visade sitt att vara, vårt 1åriga lilla yrväder. Charmade alla när hon nöjd satt på pappsens rygg och efter några timmar somnade hon sött dubbelvikt i ryggsäcken och om möjligt, charmade ännu mer. 

Gulligheter på rull

Har ni sett något så sött? Det sötaste man sett någonsin på fyra hjul! En av Minelles julklappar. En favoritleksak sen innan är drag-hunden från Brio, så nu kan jag lova att hon har fullt upp när hon både rastar hund och vaggar barn i vagnen, samtidigt! 

Egentligen är det inte kaninens plats, den åker ur illa kvickt när Nell får syn på mitt påhitt. Hon är ju ett riktigt Pippi Långstrump-fan och ett riktigt sånt har 4st Pippidockor (Japp, hela 4 blev hennes nu i jul, från nära och kära) och allra helst ska de ligga där i allihopa! 
Den är inte bara otroligt söt utan dessutom även väldigt stabil och i lagom höjd för en 1,5åring, oj så hon traskat många mil med den redan. Dock inte nog stabil för att 1,5åringen själv ska sitta i, för det har hon naturligtvis provat också…. Vår virvelvind 

Adventskalendern med Nissefeber

(null)

Känslan av att få öppna det där lilla paketet varje dag fram till jul. Det kunde vara ett litet suddgummi eller en liten godisbit. Jag och min bror hade en korsstygnsbroderad adventskalender och i de små ringarna hang 24 paket. 
Jag beundrar verkligen mamma för att hon tog sig tiden (och  ekonomin) till att samla ihop 24 + 24= 48 (!) paket till oss. Sen slå in alla dessa små 48…. jisses! 

(null)

Jag har i år valt att göra en adventkalender till barnen med totalt 4 paket vardera. Alltså ett paket per advent vi firar. Alla ätbara (mina två små är galna i choklad båda två) det vet jag att båda uppskattar, haha! 

(null)

I kalendern hänger en Nisse för att ha koll så inga små tassar är där och fingrar på paketen innan det är dags…

(null) 

Vi får se om resten av Nisse-gänget ska bli utplacerade i huset eller om det blir en samlad trupp på byrån, det återstår att se. 
Men en litet tips på en enkel men troligtvis, väldigt uppskattad kalender! 

Jul-kickoff! Nu är det dags…

(null)

Idag tog jag med mig svärmor upp till min mans (och min också skulle man kunna säga, eftersom jag hängt där sen jag var 13, när vi träffades) gamla barndomsby Nordmark, för att gå på adventsfika hos Katrin. Så himla mysigt pyntat
med både granar, ljus och nissar. Både utanför och inne i huset sprakade brasan. Glöggen serverades på vedspisen och gofika fanns det gott om! 
(null)
Inne i torpet hade Annika från Hemmavid och Elin från Filipstads blomsterhandel (båda lokala butiker) försäljning. En ny liten Maileg-nisse och ett par hyacinter fick följa med hem. 
(null)
Tyckte den var så söt med sina hängslen och stickad väst. Nissar kan man inte få för många av. 
Så nu, är bannemig julen officiellt invigt på riktigt! 
Barnen fick en varsin liten porslinstomte av farmor, Milton vart överlycklig! Är det någon som är mer julgalen än mig så skulle det isåfall vara han. Jag frågade imorse vad han ville göra idag när hela familjen var lediga
"Ja vet, vi kan ju julpunta!" 

Julpunta it is! Inte mig emot. Så nu har vi smygit upp lite pynt, som livar upp i novembermörkret. Alltid bra att kunna "skylla" på barnen "Milton ville ju så gärna ta fram nissarna och ljusstakarna redan, då får man ju ställa
upp som mamma…" haha! 

Tuff tuff!

(null)

Ser ni Milton-tåget på hyllan? Mitt bästa marken-fynd! Billigt som attan och fint som snus. Ännu finare när jag målade över de tidigare röda hjulen till grå och även gav det lite babyblå touch!

(null)

När lillasyster kom till världen så hoppades jag på att kunna göra samma fynd till henne, men till min stora besvikelse så hade de slutat sälja de… just det året! I år blev jag med tåg igen och nu har det äntligen fått sig lite färg. En egenblandad
dammig-sockervadds-rosa! 

(null)

Tuff tuff! 
(null)
”Varför döpte vi inte våra barn till Bo och Lo?” 

Frågade jag Jack, ungefär halvvägs in i målningen…  två bokstäver hade vart alldelles lagom pilligt. Men nog blev de allt fina i sina nya kostymer! Tågen alltså, inte Bo och Lo 😉 

En quickfix till fika är möjligt! (Och gôrgôtt!)

(null)

Kladdkakans dag idag och det är en skam att jag inte ätit en endaste liten smula av en kladdig kaka just idag. Speciellt när jag har dessa godingar (bilden ovan) kvar i minnet från fikat häromdagen.

(null)

Det är ett recept som jag hittade via instagram. 
Ni hittar en länk till det här. 
Det är alltså kladdkake-bollar innhållqnde dumle och täckta av choklad, MU-MMA!
Jag har valt att rulla våra i Lindt havssalt, vilket blev en succé, då kändes de inte för ”söta”.  

(null)

Dom må vara lite ojämna och klumpiga men så så goda! 
Vill man göra det riktigt smidigt och enkelt för sig kan man köpa färdig kladdkaka som man smular ner och rullar in dumlekola i, och sedan rullar in i smält choklad. Ni måste prova, det är en fullpott!

Jakten på den goda skatten

(null)

Så var det dags igen, den årliga skattjakten för barnen. Vid första krysset skulle de leta efter en orange lapp, som gav en liten extra ledtråd om vart nästa lapp skulle ligga.
När de dann lapp nr. 2 fanns ledtråden om vart den goda skatten fanns. Den godisfyllda dödskallen. 

(null)

”Men mamma, du har ju glömt att måla gungan i trädet” 

Påpekade Milton… ja och så även räcket på Lekstugans altan, men tänk att han kunde läsa av kartan ändå, haha! 
(null)
Då kör vi, en megataggad Milton!

(null)

Första lappen funnen! ”Nästa lapp finner du där man kan köpa glass” Milton hajade direkt! 
(null)
Mot glasskiosken! Lillasyster hack i häl, lite fundersam på vad pappa och brorsan letar så efter. 
(null)
På lappen i glasskiosken stod det ”skatten finner du nära den plats där det växor gurkor” 
Och Milton hade koll på vart vi plockade med oss gurkor i somras, i vårat miniväxthus! Och efter en stunds letande fick barnen sin belöning, dödskalle-godis!