Pynta Novent blev lite advent…

I måndags gick jag och lill-loppan ut för att binda kransar till växthuset. Eller ja, kransbinderiet stod jag för och Minelle stod för plocket av krukor, hinkar och spadar, total ommöblering i växthuset efter att hon fick feeling.

Hur som helst så var tanken att kransarna kunde bli lite ”novent-pynt” ni vet när man smyger igång med lite mer vintrigare typ av pynt, för att man ivrigt allra helst vill förbereda inför kommande advent och jul.

Så kransar med lite granbarr, det var planen. men när kransarna väl var färdiga och hang på plats så kikar jag in i växthuset och sneglar lite på kälken som jag förvarat därinne….

Den skulle nog bli fin här, bredvid, ska bara ställa dit den och baraaaa prova lite…. Fint! Undrar hur det blir med röda band i kransarna?…. In och leta upp det röda sidenbandet.

Sen fick det liksom hänga kvar så. Advent är ju bara runt hörnet, så det gör väl inget att vi julat till det ute vid växthuset, visst?

Morgonen efter så kom första snön! Julkänslan kom som på posten, att titta ut på växthuset var en fröjd! Tyvärr har det nu regnat bort, men jag hann iallafall ut och föreviga snön på lite bilder. Och tills nästa dust med snö kommer – då står växthuset redo.

Parkering på verandan

Vi har gjort en parkering på verandan, låter ganska… trångt, visst? Men det är inte vilken parkering som helst, den är en reserverad för häxorna och deras kvastar.

Jag och barnen gick ut i skogen och släpade hem en rejäl pinne. Sen rotade vi fram gamla lister som blivit över från någon renovering, sågade, betsade och skrev med lite vitfärg. Jack letade upp lämpligt torkat gräs som vi sedan band fast längst ner på pinnen.

Är du häxa med kvast? varmt välkommen, här kan du parkera!

Sen gick vi lös med spindelnätet, spann nät över hela veranda. En läskigare variant av verandan fick träda fram!

På kvällen bjöd vi in till halloween-middag, då dukade vi upp även köksbordet med spindelnät, spindlar, ljuslyktor…

Välkommen hem till Familjen läskig!

Tack för färgklicken, hösten!

Höstens allra finaste tid är så kort och så skör. Det allra minsta blåsväder en natt kan dra med sig allt det vackra. Ett alldeles för hårt regn likaså.

Men visst är det väl vackert, när hösten är eldig?

Pelargonerna har gått på vintervila, sköra rosrötter bäddats in i granris och dahlior grävts upp. Nu börjar planeringen inför jul. Vart ska slingorna sättas upp, gran placeras och tomtar titta fram? Än åker de inte fram, men som vanligt – planeringen är halva nöjet!

Belöningen efter en lång vinter

Förra hösten upptäckte jag fenomenet höstlök. Något som jag själv aldrig testat innan. Jag köpte ett gäng tulpanlökar på vår lokala marknad, jag och barnen petade ner de lite här och var i rabatterna (tips på roligt och enkelt trädgårdspyssel med barnen!).

Till en början tänkte jag att mitt tålamod och ivrighet absolut inte skulle harmoniera med höstlökar, jag menar – ska jag peta ner de och sen behöva vänta en heeeel vinter?….

Men det är ju just den charmen som gör det så mysigt, att nästan glömma bort dem under vintern för att sen tidigt till våren – glädjas av trädgårdens allra första livstecken, i form av glada färgklickar i den annars ganska gråa trädgården.

Så när jag besökte storstan häromdagen och det råkade vara ”tag 5 betala för 4” på Plantagen ja då gick jag loss! Nu vet jag ju bättre, att den där vinter går ganska fort ändå och att de där allra första färgklickarna i rabatten är riktigt guld när man längtar efter att få sätta igång sätter blom- och odlarsäsongen.

Dessa tror och hoppas jag verkligen håller vad de lovar på förpackningen ”perfect match” en riktig sockervaddsblandning med pasteller!

Tulipa Angelique – som sägs vara vita när de börjar blomma i april, som sedan sakta övergår till rosa.

Fransiga tulpaner finns med i mina samling sedan innan, men pionformade var ju såklart tvungen att ingå i gänget även de. Nu är dessa raringar nerpåtade lite här och var, både i rabatter och gräsmattan. Jag hoppas kunna bjuda er på massor av färgsprakande trädgårdsbilder till våren!

Extra skrytiga morötter

Sommaren 2021 har passerat. Så fin den var och så fort den gick. Under den gångna veckan åkte de gamla ullsockorna på i stövlarna när jag skulle ge mig ut i trädgårdslandet. Förmiddagstempen är inte allt för skrytsam längre. Tur att solen iallafall ger oss en mjuk övergång från sommar till höst.

Nu passar vi på, innan frosten kidnappar allt.

Det är ju den där tiden nu, där varje natt är lite av en chansning. Lever blommorna när jag tittar ut imorgon? Frosten är bara kring hörnet. Därför är skördetiden verkligen ett faktum.

Vi gick från helt orutinerade, total-misslyckade morotsodlare förra året. Både utan växthus (det stod klart förra sensommaren så vi han aldrig odla i det) och endast med en liten pluttig pallkrage, fylld av meterhögt ogräs som totaltmosat varenda morotshopp. Från det – till detta årets odlarsuccé!

I år var vi både med från start, med fröodlingar som tidigt kunde ställas ut i växthuset, samt vårt trädgårdsland som vi grävde fram tidigt i våras och satte både morötter, potatis, majs och annat gott i.

Så lite skrytsamt var jag tvungen att föreviga morotsknippet!

Och än har vi inte skördat allt. Några morötter fick sitta kvar lite lite till, för att växa sig ännu större och så småningom göra sig ännu smarrigare som kokta, med lite smör och salt till. Och som vi har ätit egenodlat potatis under hela sommaren, total braksuccé!

Så vad kan vi lära oss av detta då? Att alla är nybörjare någongång, att man lär sig av sina misstag, att det tåls att prova även om man inte har någon aning om hur det kan te sig, att det mesta är bara en googling bort, att ett stort växthus och ett trädgårdsland skapar ett otroligt trädgårds/odlarintresse som man inte ens kunde ana att man hade inom sig OCH – att så morötter med såband!!!

Ja, det är den stora anledningen till årets morotsuccé – såband. Dels var det väldigt enkelt att plantera tillsammans med barnen, bara att peta ner ett lite band fyllt av frön och sen dutta över lite jord. Sen är det även betydligt enklare att skilja på ogräs och morotsblast som kikar upp ur jorden, eftersom morötterna växer på en perfekt rak rand med såband.

Till våren planeras att gräva ett ännu större trädgårdsland och kanske även bygge av jordkällare, för tänk vad roligt det vore att kunna skörda så att man kan förvara det även under vintern och njuta av egenodlat även till jul!

Vill ni hänga med i planeringen?

Milton min Milton, 6 år!

Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.

Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?

En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.

Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.

Skolan.

Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!

Mini-konstnärer

Inlägget innehåller reklamlänkar för Åhlens

När barnen ville måla med vattenfärg så konstaterade jag och Jack – vi sätter oss utomhus! Friskluft, härligt och mindre kladd att ta reda på. Resultatet blev hur mysigt som helst. En filt, lite vatten, penslar och färg så vart sommarlovsaktiviteten en succé!

Här mamma, här har du Ernst (Miltons urgulliga namn på Ash i Pokemon) och Pikachu, visst ser du de röda kinderna?

Självklart gör jag det. Det är underbart nu, när han gör målningar från idéerna i sitt egna huvud och man själv kan tolka de, med hjälp av lite fantasi och vissa självklara detaljer. Så himla fint.

Tips på världens bästa vattenfärger till småkonstnärer – jumbofärger! Här från Åhlens (klickbar reklamlänk)

Det är så rofyllt att sitta och måla tillsammans med barnen. kravlöst och kreativt.

Milton ville spara allas teckningar och ha en utställning senare i sommar. Kanske skulle vi styra upp en – barnen får vara med och bestämma lite tilltugg, något festligt att dricka i tjusiga glas och skicka ut handskrivna inbjudningskort till släkt och vänner. Så får de baskemig bli!

Minns ni när man fick gå lös på alla färgade papper i skolan? En dröm! Att måla med vattenfärg på de olika kulörerna på papper gör plats för ännu mer kreativitet och skapande hos barnen, här finns ett block på 1 kg (!) färgade papper på Åhlens (klickbar reklamlänk). Bara att låta kreativiteten flöda!

Minelle satt still i säker mer än 2 timmar. Valde omsorgsfullt ut färger, lite vatten, blandade egna färger, tog lite mer vatten.

Detta blir ett moment att minnas

Tänkte jag, när barnen satt stilla koncentrerade bredvid mig i skarnet, penslande på varsitt konstverk. Pappan i huset alldeles bredvid i skarnet, mekande på en sladd i bilen, med perfekt utsikt över barnens konstverk. Ett sommarminne att titta tillbaka på. Så enkelt och så himla fint.

Minelleskling har fyllt 3 år!

Så har det gått tre år. Tre år sen hon kom in i vårat liv och gjorde oss till en familj på fyra. Minelleskling. Vår allas älskling. Tjejen med skinn på näsan, med en humor större än hon själv ens kan ana, alltid bus i blicken och med ett hjärta av guld. Föralltid tacksam att just hon kom in i vårt liv.

Enhörningsparty i flera dagar! Vi spred ut kalasen även i år, en dröm för en liten nybliven 3åring, att få fylla år i flera dagar! Hon fick själv följa med in på affären och peka på de ballonger och kalasdekorationer hon önskade. Rosa, lila och enhörningar, för hela slanten.

Vad hon hade önskat sig? Ett kassaskåp och en rosa cykelpump. Till hennes stora lycka fick hon just det (även om den enda cykelpump vi fick tag på var orange så dög den gott) och även en alldeles egen rosa cykel, att använda cykelpumpen till. Samt en egen kråkan, med väldigt många fler presenter därtill. Så nöjd 3åring ♡

Så mycket mer än bara pelargoner

Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.

Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…

Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!

Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.

Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…

Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….

De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..

…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!

Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.

Så glad i vårt gröna växthus!

Smultronplock & sommarlovsfrukost

Med suddiga sömniga ögon vaknade vi imorse, utan någon klocka som ringde. Sovmorgon. Vi slog igång Mamma Mu på lilla TVn i sovrummet och småslumrade till det, ett litet tag till.

Första sommarlovsdagen för barnen.

Långfrukost och lagomt till vi skulle duka av frukostbordet svängde barnens farfar förbi med en förpackning glassbåtar.

Perfekt timeing för en frukostefterätt en sommarlovsmorgon

Fotbollsmatch, smultronplock, studmattehopp, en sväng med vattenkannan i trädgården, lite mer smulton i en annan rabatt, lunch på verandan, lite mer fotbollsmatch. Sommarlovssysslor.

Och Milton, min stora lilla Milton har gjort sin sista dag på förskolan/dagis igår. I höst väntar ett nytt äventyr, i skolan. Vi har plötsligt ett skolbarn. Känns overkligt. Jag är helt klart mer nervös och lite känslosam över hela situationen än han. Han längtar efter att få räkna matte, lära sig läsa bättre, få spela fotboll på rasterna och träffa klasskamrater. Så glad för det, att han är peppad!

Det blir en spännande höst. Men först njuter vi av flera sommarlovsmornar, glassfrukostar, fotbollsmatcher i trädgården och andra o-krävande sommarlovsaktiviteter ♡