Minelles fjuniga vänner. Låter som en barnbok men är vår vardag. Finns ingen som är lyckligare än Minelle för våra hönapönor. För någon vecka sedan fick Milton och Minelle en varsin träkyckling (att hänga i riset) av sin farmor. Vem tror ni Minelle springer till direkt, för att visa upp sin nya fina kyckling? Jadå, hönapönan. Jagar den där stackars förvirrade hönan med en träkyckling, haha.
 
”Titta pippin, titta!”
 
Och vem är det hon springer in till för att bjuda på glass (extra delikat i tyg, direkt från MiniGråbo) Jadå, hönapönan.
 
”Nam nam pippin!”
 
 
Nä, ingen pippi var särskilt sugen på glass. Fegisarna sprang in i hönshuset.
 
 
Efter lite glasscafé tog vi årets första lunch på altanen. Alltså det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det här är startskottet på en (förhoppningsvis) låååång tid av värme, sol, grönska och vardagslyx. För mig maxar kreativiteten när vi går mot dessa ljusa tider.
 
 
Barnen jublade när gungan kom fram på altanen igen. Jag smög fram den när de var mitt uppe i leken, hann sätta mig med kaffekoppen och njuta i 5 min… då fick barnen syn på den och jag hamnade istället i en korgstol, vid bordet. haha. Men då kunde jag måla mig en ny månad till kalendern i kontoret. 
 
 
Tadaaa! 
 
 
Bullet journaling – i sin allra enḱlaste form. Älskar den här gröna kalkfärgen på kontoret. Hade en skvätt färg kvar över så jag har fortsatt och målat ytterligare en vägg här hemma. Det är tur att det är tid för uteprojekten nu, annars kanske jag hunnit måla om hela insidan grön, haha. 
 
 
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s