Är det någon gång man blir en vekling så är det när ens barn är sjukt. I föregår natt fick vi packa oss iväg till akuten, där fick vi jättebra hjälp (det känns ju dock alltid som en evig väntan på en akut, men vi fick ett rum där vi trängde ner oss alla 3 i sängen och kollade på Pippi mellan medicineringen) och åkte hem kl.03:40 med en sovande kille som då hade lite lättare att andas igen.

Bamse fick såklart också lite plåster och en ordentlig undersökning.

Igårkväll började det tjockna i luftvägarna igen, men precis innan amulanskillarna klev innanför dörren här hemma så hade Mille lyckats rensa upp ganska bra själv (behöver jag ge mer detaljer än att både han och jag fick duscha). Så de kom hit och undersökte honom, gav oss rådet att avvakta akuten men hålla koll på hans andning.

Nu håller vi tummarna för vår skrutt ♡

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s