Belöningen efter en lång vinter

Förra hösten upptäckte jag fenomenet höstlök. Något som jag själv aldrig testat innan. Jag köpte ett gäng tulpanlökar på vår lokala marknad, jag och barnen petade ner de lite här och var i rabatterna (tips på roligt och enkelt trädgårdspyssel med barnen!).

Till en början tänkte jag att mitt tålamod och ivrighet absolut inte skulle harmoniera med höstlökar, jag menar – ska jag peta ner de och sen behöva vänta en heeeel vinter?….

Men det är ju just den charmen som gör det så mysigt, att nästan glömma bort dem under vintern för att sen tidigt till våren – glädjas av trädgårdens allra första livstecken, i form av glada färgklickar i den annars ganska gråa trädgården.

Så när jag besökte storstan häromdagen och det råkade vara ”tag 5 betala för 4” på Plantagen ja då gick jag loss! Nu vet jag ju bättre, att den där vinter går ganska fort ändå och att de där allra första färgklickarna i rabatten är riktigt guld när man längtar efter att få sätta igång sätter blom- och odlarsäsongen.

Dessa tror och hoppas jag verkligen håller vad de lovar på förpackningen ”perfect match” en riktig sockervaddsblandning med pasteller!

Tulipa Angelique – som sägs vara vita när de börjar blomma i april, som sedan sakta övergår till rosa.

Fransiga tulpaner finns med i mina samling sedan innan, men pionformade var ju såklart tvungen att ingå i gänget även de. Nu är dessa raringar nerpåtade lite här och var, både i rabatter och gräsmattan. Jag hoppas kunna bjuda er på massor av färgsprakande trädgårdsbilder till våren!

Extra skrytiga morötter

Sommaren 2021 har passerat. Så fin den var och så fort den gick. Under den gångna veckan åkte de gamla ullsockorna på i stövlarna när jag skulle ge mig ut i trädgårdslandet. Förmiddagstempen är inte allt för skrytsam längre. Tur att solen iallafall ger oss en mjuk övergång från sommar till höst.

Nu passar vi på, innan frosten kidnappar allt.

Det är ju den där tiden nu, där varje natt är lite av en chansning. Lever blommorna när jag tittar ut imorgon? Frosten är bara kring hörnet. Därför är skördetiden verkligen ett faktum.

Vi gick från helt orutinerade, total-misslyckade morotsodlare förra året. Både utan växthus (det stod klart förra sensommaren så vi han aldrig odla i det) och endast med en liten pluttig pallkrage, fylld av meterhögt ogräs som totaltmosat varenda morotshopp. Från det – till detta årets odlarsuccé!

I år var vi både med från start, med fröodlingar som tidigt kunde ställas ut i växthuset, samt vårt trädgårdsland som vi grävde fram tidigt i våras och satte både morötter, potatis, majs och annat gott i.

Så lite skrytsamt var jag tvungen att föreviga morotsknippet!

Och än har vi inte skördat allt. Några morötter fick sitta kvar lite lite till, för att växa sig ännu större och så småningom göra sig ännu smarrigare som kokta, med lite smör och salt till. Och som vi har ätit egenodlat potatis under hela sommaren, total braksuccé!

Så vad kan vi lära oss av detta då? Att alla är nybörjare någongång, att man lär sig av sina misstag, att det tåls att prova även om man inte har någon aning om hur det kan te sig, att det mesta är bara en googling bort, att ett stort växthus och ett trädgårdsland skapar ett otroligt trädgårds/odlarintresse som man inte ens kunde ana att man hade inom sig OCH – att så morötter med såband!!!

Ja, det är den stora anledningen till årets morotsuccé – såband. Dels var det väldigt enkelt att plantera tillsammans med barnen, bara att peta ner ett lite band fyllt av frön och sen dutta över lite jord. Sen är det även betydligt enklare att skilja på ogräs och morotsblast som kikar upp ur jorden, eftersom morötterna växer på en perfekt rak rand med såband.

Till våren planeras att gräva ett ännu större trädgårdsland och kanske även bygge av jordkällare, för tänk vad roligt det vore att kunna skörda så att man kan förvara det även under vintern och njuta av egenodlat även till jul!

Vill ni hänga med i planeringen?

Milton min Milton, 6 år!

Titta så fin, jag må vara lite partisk kanske, men titta på honom, han är allt bra charmig min Milton. Tänk att han nu också fyllt 6 hela år. Han är så stor och klok. Så många funderingar och så mycket hjärta.

Alla bebisar kommer ju från magen, men var ifrån kom den allra första bebisen på jorden?

En av alla tusen funderingar i denna 6 årings huvud. Inte alltid de lättaste att svara på.

Han som också ger en uppläxning om man kastar tuggummi i naturen, fåglarna kan faktiskt få det i halsen! Han som också älskar att få vara med, hjälpa till, oavsett om det handlar om att plantera blommor, stapla ved eller dammsuga. Min älskade Milton.

6 år sedan han gav oss titeln mamma och pappa, den finaste titeln någonsin, också den allra svåraste. Helt plötsligt får man någon man vill skydda från allt ont i världen. Någon man vill hålla i handen genom hela livet. Någon man allra helst vill gå bredvid och se till så allt känns tryggt vart han än går. Någon man är villig att offra hela sitt liv för. Så kommer detta där jättestora steget.

Skolan.

Då kan man helt plötsligt inte vara den där trygga handen bredvid på samma sätt längre. Ett enormt stort steg som mamma tycker jag. Men Milton är så taggad och så himla glad över att få skolböcker, en egen bänk, en fruktlåda med Super Mario och allt därtill. Så nu är det nästan omvända roller, Milton håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Och det kommer det. Min fina skolpojke!

Mini-konstnärer

Inlägget innehåller reklamlänkar för Åhlens

När barnen ville måla med vattenfärg så konstaterade jag och Jack – vi sätter oss utomhus! Friskluft, härligt och mindre kladd att ta reda på. Resultatet blev hur mysigt som helst. En filt, lite vatten, penslar och färg så vart sommarlovsaktiviteten en succé!

Här mamma, här har du Ernst (Miltons urgulliga namn på Ash i Pokemon) och Pikachu, visst ser du de röda kinderna?

Självklart gör jag det. Det är underbart nu, när han gör målningar från idéerna i sitt egna huvud och man själv kan tolka de, med hjälp av lite fantasi och vissa självklara detaljer. Så himla fint.

Tips på världens bästa vattenfärger till småkonstnärer – jumbofärger! Här från Åhlens (klickbar reklamlänk)

Det är så rofyllt att sitta och måla tillsammans med barnen. kravlöst och kreativt.

Milton ville spara allas teckningar och ha en utställning senare i sommar. Kanske skulle vi styra upp en – barnen får vara med och bestämma lite tilltugg, något festligt att dricka i tjusiga glas och skicka ut handskrivna inbjudningskort till släkt och vänner. Så får de baskemig bli!

Minns ni när man fick gå lös på alla färgade papper i skolan? En dröm! Att måla med vattenfärg på de olika kulörerna på papper gör plats för ännu mer kreativitet och skapande hos barnen, här finns ett block på 1 kg (!) färgade papper på Åhlens (klickbar reklamlänk). Bara att låta kreativiteten flöda!

Minelle satt still i säker mer än 2 timmar. Valde omsorgsfullt ut färger, lite vatten, blandade egna färger, tog lite mer vatten.

Detta blir ett moment att minnas

Tänkte jag, när barnen satt stilla koncentrerade bredvid mig i skarnet, penslande på varsitt konstverk. Pappan i huset alldeles bredvid i skarnet, mekande på en sladd i bilen, med perfekt utsikt över barnens konstverk. Ett sommarminne att titta tillbaka på. Så enkelt och så himla fint.

Minelleskling har fyllt 3 år!

Så har det gått tre år. Tre år sen hon kom in i vårat liv och gjorde oss till en familj på fyra. Minelleskling. Vår allas älskling. Tjejen med skinn på näsan, med en humor större än hon själv ens kan ana, alltid bus i blicken och med ett hjärta av guld. Föralltid tacksam att just hon kom in i vårt liv.

Enhörningsparty i flera dagar! Vi spred ut kalasen även i år, en dröm för en liten nybliven 3åring, att få fylla år i flera dagar! Hon fick själv följa med in på affären och peka på de ballonger och kalasdekorationer hon önskade. Rosa, lila och enhörningar, för hela slanten.

Vad hon hade önskat sig? Ett kassaskåp och en rosa cykelpump. Till hennes stora lycka fick hon just det (även om den enda cykelpump vi fick tag på var orange så dög den gott) och även en alldeles egen rosa cykel, att använda cykelpumpen till. Samt en egen kråkan, med väldigt många fler presenter därtill. Så nöjd 3åring ♡

Så mycket mer än bara pelargoner

Tänk att jag inte visste hur mycket jag behövde ett växthus. Det är ganska exakt ett år sen vi började bygget av vårt växthus. Innan vi bestämde oss förra sommaren så har jag aldrig riktigt känt behovet av ett stort växthus innan.

Det räcker med en pallkrage eller två, vi odlar ju ändå inte så mycket…

Men så började mitt växtintresse att bli lite större så sommaren 2020 kändes det självklart, vi måste jag få användning för de gamla fönstren vi har i uthuset! Ett grönt hus med plats för fika och pelargoner!

Och sen det stod klart i augusti 2020, så har både mitt gröna intresse och själva insidan av växthuset sakta fått växa fram i sin egna takt.

Kanske skulle vi prova att odla djungelgurka? Melon? Paprika har vi aldrig provat! Kanske majs? Åh en hel korg med bara massa jordgubbar? Eller denna sortens pelargon? Visst borde det gå att ta sticklingar av denna och få hela fönsterbrädan i full blom?…

Och inredningen – insidan har målats, möbler bytt plats, hyllor skruvats upp, kuddar puffats till, tyg sytts och monterats i tak och under hyllor. Ett otroligt mysigt och trivsamt ställe för både växter och fika var vuxit fram. Och kanske min allra allra bästa plats för kreativitet….

De dagar då något skaver eller bara är allmänt oinspirerande, då är växthuset extra viktigt. Det är ett lugn över hela platsen. Häromdagen slog jag igång ett sommarprat i p1 och bara satt och tittade på allt som växer och gror, så kom suget av att måla. Jag gick efter akvarellfärgerna, penslarna och blocket. Attans. Glömde vatten…..

…Men tänk vad bra att det finns små terrakottakrukor och lite vatten i vattenkannan. Då är det bara att måla!

Måla är min kravlösa syssla. Något att bara må bra av. Inga perfekt resultat eftersträvas, som så mycket annat denna perfektionist sätter klorna i.

Så glad i vårt gröna växthus!

Smultronplock & sommarlovsfrukost

Med suddiga sömniga ögon vaknade vi imorse, utan någon klocka som ringde. Sovmorgon. Vi slog igång Mamma Mu på lilla TVn i sovrummet och småslumrade till det, ett litet tag till.

Första sommarlovsdagen för barnen.

Långfrukost och lagomt till vi skulle duka av frukostbordet svängde barnens farfar förbi med en förpackning glassbåtar.

Perfekt timeing för en frukostefterätt en sommarlovsmorgon

Fotbollsmatch, smultronplock, studmattehopp, en sväng med vattenkannan i trädgården, lite mer smulton i en annan rabatt, lunch på verandan, lite mer fotbollsmatch. Sommarlovssysslor.

Och Milton, min stora lilla Milton har gjort sin sista dag på förskolan/dagis igår. I höst väntar ett nytt äventyr, i skolan. Vi har plötsligt ett skolbarn. Känns overkligt. Jag är helt klart mer nervös och lite känslosam över hela situationen än han. Han längtar efter att få räkna matte, lära sig läsa bättre, få spela fotboll på rasterna och träffa klasskamrater. Så glad för det, att han är peppad!

Det blir en spännande höst. Men först njuter vi av flera sommarlovsmornar, glassfrukostar, fotbollsmatcher i trädgården och andra o-krävande sommarlovsaktiviteter ♡

I takt med potatisblasten har juni växt fram och snart susat förbi

Dessa bilder tog jag en sommarkväll i början av Juni. Sen dess har potatisblasten hunnit skjuta till höjden, den gamla hästvagnen (i bakgrunden) har fått sig fina blommor och jordhögen (även den i bakgrunden) har istället spadats ut i diverse rabatter här hemma. Juni har växt fram, i kapp med grönskan och alldeles snart har den första sommarmånaden redan swishat förbi.

Men den låga kvällssolen och det fantastiska ljuset, det är fortfarande densamma, sicken tur vi har som får njuta av den ett bra tag till.

För ungefär en vecka sedan hade vi besök av stylist och fotograf som fotade varje hörn av vårt hem under en hel dag, för kommande reportage i ett stort inredningsmagasin. En rolig erfarenhet och ett roligt sätt att få se sitt hem med lite nya ögon. Dels hur mycket vi faktiskt jobbat och renoverat med det, just för att få våran prägel och vårt hem, samt att få se vilka hörn som andra tycker är lite extra fina. Själva reportaget kommer att dröja, eftersom de är så välplanerat de jobbar de stora magasinen, ca ett års förplanering innan publicering, men då har vi något gott att vänta på!

Något annat gott som vi har väntat på, är vår allra fösta potatis vi satte i våras, som alldeles strax är redo att skördas! Tänk vad mallig man kan bli av lite framgång i trädgårdslandet. Jag tjuvkikade under blasten igår och visst fanns det väl småpotatis där, som snart ska skördas!

Inga mera middagar på kontoret!

Hur det såg ut hos oss i mitten på maj, en hel undervåning med golvläggning!

Det känns som en evighet sen jag tittade in här. Kanske med anledning av att våra dagar pågått fram till ca 02:00 varje kväll och att detta tagit upp hela vår lediga tid, men värt varje minut, för kolla golvet!!!

Det blev en liten segerdans i köket efter allt slit! För vi har slitit hårt! Kånkat möbler, krypit på alla fyra, sågat, skruvat och skurat. När vi från allra första början egentligen skulle anlitat en hantverkare, med tanke på tidsbrist, Jacks skada och långa rehab under våren. Men vi gjorde det, vi kom i mål. Med sån himla skön känsla, att det nu ligger där och att VI lagt in det där, tillsammans. Vi är ett dreamteam jag och min man!

En tid att minnas tillbaka till i framtiden – ni vet då vi åt frukost på kontoret, hade kylskåpet mitt i vardagsrummet och gick och lade oss alldeles för sent.

Och jag är så löjligt mallig över kunna ha ett runt pelarbord i hallen, prydd med en syrenbukett. Tänk att jag fyndade det fina bordet för ynka 75 kronor på loppis, som gjort för att stå i vår hall.

Jag är så glad att jag vågade lita på magkänslan, att en grönblommig tapet skulle matcha oerhört bra ihop med ett ljust trägolv. Jag som tidigare fegat ur både på färg och för mycket mönster. Nu är hallen så mycket oss det bara kan bli!

Låt oss bli över 100 tillsammans

Att Abborrberget och Villa Gråbo är vår plats på jorden, det råder det inga som helst tvivel om. Det är för alltid hemma. Här vi spenderar allra mest tid och här vi njuter av att leva. Därför känns det som vi gjort en av våra allra bästa investeringar under helgen. Vi har utökat vår gärdesgård med ytterligare några meter på gården. Det blev så fint.

Tänk att något så snyggt också kan vara underhållsfritt och hållbart. Jag har tänk att vi ska hålla ihop, gärdesgården och vi, tills vi blir över 100 år gamla!

Jag drar direkt paralleller till Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn. Jag gillar det verkligen.

Det lilla potatislandet och odlingsbädden vi nyss gjort blev väldigt mycket mysigare med gärdesgården tätt intill. Som ett njutbart litet krypin, som snart tar sällskap av massor av grönska och ätbart.

Eftersom vi bor uppe som på en högslätt (vi bor ju som sagt på ett berg) med gamla järnvägen strax nedanför så är det skönt att ha ett ordentligt skydd för den branta slänten ner till gamla banvallen. Samtidigt som det inte skymmer utsikten. Den lite glesa häcken som stod här innan var gav inte de bästa garantier när barnen kommer på fyrhjulingar, cyklar och allt som kan tänkas att vara otäckt att rulla nedför med.

Nöjd. Nöjd. Nöjd.