Planer till natta-tassarna

En kluddig och nästintill oläslig drömbild av tänkt resultat.

Just nu har barnen totalt tre rum. Ett varsitt rum på övervåningen och ett gemensamt på nedervåningen. Tanken är att när de blir äldre så får de ett varsitt sovrum uppe, men just nu sover de i sin gemensamma säng i nedre rummet. Sen är de två små ”natta-tassare” som oftast smyger in till vårt sovrum någongång på morgonsidans tidiga timmar. Så mysigt att få kramas sista timmarna innan klockan ringer.

Nu planerar vi att bygga en mysig våningsäng som de får sussa sött i. Vi tänker att det antagligen är några år kvar innan de sover uppe, så då blir det smidigast att bygga en varsin säng i rummet nere till de, men att jobba på höjden, så lekytan inte blir drabbad.

…sen är det ju väldigt roligt att ha gemensamma projekt att knåpa på!

Tanken är att bygga en våningsäng med ordentlig trapp, alltså ingen stege, och hög sidokant på den övre sängen, jo tack här snackar vi hönsmamma!

Pärlspont är vår lilla detaljromans här hemma så självklart ska sidorna och bakstycke kläs in med det.

Sen målas i en enhetlig färg, antagligen grönt eller beige, om jag känner mig själv rätt.

Snabbskisser aka. Drömkludd är alltid ett bra första utkast, för att veta att båda byggherrarna har samma vision och något att gå efter. Sen är de himla roliga att spara för att i slutet av projektet se hur många oförutsedda saker som hänt efter vägen, eller hur vi bytte tankebana efter första spiken i, eller om det helt enkelt blev identiskt med skissen.

Nu har jag gått & fått hybris…

Jag drömmer om tacofredag med egenskördad gurka, drömmer att vi ska ha glassfika i växthuset och barnen kan sträcka ut armen för att plocka en jordgubbe att toppa med, drömmer om att få strosa runt kring knähöga blomsterbäddar fyllda med vallmo, drömmer om att plocka in ett knippe väldoftande luktärt som får en plats på handfatet. Jag drömmer om prick allt detta. Men inte just nu. Längtet och drömmandet är halva nöjet.

Det är nog därför jag fastnat lite extra för det här med att förså. Det blir som små depåstopp på vägen, ni vet? Att vattna, ta hand om , växer och växer, plantera om, plantera ut… Vad är det man brukar säga, att resan är viktigare än själva slutdestinationen? Fast det är klart, fulla bärplantor och vackert blommande blombäddar är ändå en helt okej slutdestination också. Att få längta och ta del av resan. Sen i sommar får man en liten belöning för allt man åstadkommit.

Jag fick äntligen hem ett gäng fröer jag beställt. Många nyheter som ska bli så spännande att prova.

Det här med växthusbygget har gett mig lite hybris, nu är jag nästa medlem i Mandelmann på Djupadal.

Milton har varit med och valt lite också. Tomater var självklart, han ska ju göra egen ketchup till korvstroganoffen! så detta år ska han så bifftomater, de tyckte han var fräsiga!

Sen klickade jag bl.a hem stockros, pionvallmo, rosenskära, luktärt, fjädervallmo, minimelon, minipumpa, djungelgurka, växthusgurka, ärtor, solros och kornvallmo. Solrosorna heter ”autumn beauty” och går i färgerna gul brons och vinröd, kommer bli så fint. Solros är dessutom perfekta att så med barn. Miltons egensådda solros blev längre än pappa för 2 somrar sen, helfestlig att följa fröts växtspurt!

Snart börjar det roliga, att få påta lite i jord igen!

Bortglömd överraskning

Egentligen på jakt efter något helt annat sprang jag på den lilla korgen i ett av köksskåpen. Full av totalt bortglömda, torkade vallmokapslar. Vilken skatt! Mycket bråte resulterar i skattjakt, i mitt egna hem!

Jag har ju redan beställt ett gäng vallmofrön inför odlingssäsong 2021, men har ju planerat att slå blomrekord (hallå, jag har ju ett helt växthus att fylla upp nu!) här på Gråbo nu i sommar, så fler frön var välkomna! Och vallmo, det är alltid en fröjd!

Jag kikade tillbaka i arkivet (så bra att ha en blogg att kunna bläddra tillbaka i) och tror att dessa är från sommaren 2019, när Minelle plockade med de små prinskroneliknande vallmokapslarna.

Jag försökte med en googling för att få svar på om de hunnit bli för gamla för att sås om, men fick bara svar på att de går att äta om de inte är mer än ett par månader gamla. Näe, inte riktigt det jag sökte svar på, så jag får väl helt enkelt stoppa ner de i jord till våren för att få svar.

Milton hjälpte mig att slå hål på kapslarna, så samlade vi alla frön i en liten genomskinlig skål, mitt på köksbänken. Kanske blir de lite mindre bortglömda där, när det väl är säsong.

Detta är väl återbruk utan dess like? Att från en liten blomma kunna få hundratals nya! Kanske ska gräva iordning och gör en helt ny blomsterbädd precis bredvid växthuset, en egen liten vallmobädd… Vi hoppas på riktig vallmolycka längre fram i sommar!

Ut med golvet, in med krukor – Önskelistan 2021

Inlägget innehåller klickbara Ad-links, klicka på namnet för att komma direkt till inköpstället:

Dynor fårskinn / Pengar till golvköp / Jutematta / Krukor Köpenhamn / Tapet Boråstapeter – Hip rose grön

Nej, jag ska inte hymla med något. Jag älskar födelsedagar. Älskar. Att få önska sig saker man behöver eller villhöver, att få ett extra tillfälle att fika och träffa de nära och kära. Oavsett om man är barn eller fyllt vuxen så går man runt med en speciell känsla i kroppen, som håller sig under hela dagen, en känsla av att dagen är speciell. Snart är det dags igen och det gör mig absolut inget alls, att bli ett år äldre.

Varje år knåpar jag ihop några önskningar på en lista. I år tänkte jag egentligen bara önska mig en enda sak, pengar till vårt tänkta byte av golv. Något vi hade i tankarna redan för snart 7 år sedan, när vi flyttade in i Villa Gråbo, men saker har kommit emellan och prioriterats om.

Det orange-aktiga iskalla klickgolvet ger mig bara värre och värre rysningar efter alla dessa år, inga sköna sådana…

Byte till trägolv ska nu ske, så snart som möjligt. Så bidrag till golvet hamnar allra överst bland önskningarna. Och med byte till trägolv så kommer vi att behöva ha en skyddande matta under köksbordet, jutemattan skulle bli perfa. Både extra värme, extra mys och lite lättare att hålla rent efter två små grisar (okej då, även de två stora grisarna i familjen kan spilla en del vid matbordet ibland…)

Jag har mängder med frön som snart ska sättas i kruka så mängder av de vackra Bergs potter – krukor är varmt välkomna att få flytta in hos mig. Jag vill allra helst fylla upp varje fönsterbräda med dom här hemma, alla färger (i terrakottakrukorna) och storlekar är välkomna.

Tänk kombon pelargon + Potterkruka, tjusigt, visst?

Några dynor till, av sorten som redan pryder några av våra köksstolar. Jag är typisk lättfrusen, även om rumpan. Dessa är både snygga, varma och lättplacerade. Dessvärre har vi bara två av de än så länge, så det blir lite av ett lotteri vid frukosten, vem som är sist upp ur sängen och får frysa om rumpan (blir alldeles för ofta jag dessvärre… haha!)

Sist men inte minst, ni minns väl tapetproverna jag klickade hem? Jag har inte släppt den gröna rosdrömmen. Jag övertygar mig själv varje dag att de skulle passa perfekt ovanför vår kalkgröna pärlspontspanel här hemma, och till det blivande trägolvet, jaa men visst! Klart några rullar ”Hip Rose” hamnar med på önskelistan!

Fantastisk ”tur-i-oturen-start” på året

Vi har haft turen i oturen att få en fantastisk start på 2021. Min Jack blev i tvära kast sjukskriven i början av december och har fortsatt varit sjukskriven sen dess och planeras att vara i iallafall några veckor till. Så, verkligen tur i oturen.

För i samband med att han nu varit hemma, jag jobbar hemifrån med mitt företag och barnen varit hemma från förskolan så har vi liksom fått ett jullov tillsammans som känns som en oändlighet. En paus tillsammans, från ekorrhjulet. H e l t u n d e r b a r t. Så länge Jacks läkning går åt rätt håll så kommer jag föralltid vara tacksam för denna mjukstart vi fått av detta år, med tid för varandra.

Åker Minelle spark så ska pannlampan vara med, som inbyggda extraljus. Gillar hennes säkerhetstänk.

Snö upp till naveln och rosenröda-kinderbitande-kyla gav oss ännu en härlig dag på isen idag. Farmor, farbror Tom och kusinerna kom och gjorde oss sällskap så snart de slutat skoldagen.

Och jag snörade på mig skridskorna efter dryga 13 år på stadigt underlag. Har inte åkt sen jag gick i skolan. Idag var det Bambi på hal is. Men efter en halvtimmes uppvärmning, vilken känsla, att glida fram. Så roligt!

Så kom skymningen, med en vacker himmel och värmande brasa!

Stora lillkillen, i pappas gamla fantröja modell vintage, med ett lite trött ryggtryck märkt ”J. Rosö”. Numera bär ”Jr. Rosö” upp den som en hockeystjärna i hemmarinken.

Att sätta det på papper

Året 2020 var året då jag tappade fotfästet lite. Eller ganska mycket egentligen. Jag tyckte att jag skulle hinna med allt och lite till. Att bygga upp ett eget företag, producera content och produkter, hitta på nyheter, plugga heltid, ställa upp med mentorskap och pendla, samt hinna med hemmet och vardagen med min familj. Det var verklighet under en period av 2020. Jag trivdes med det, allt var himla roligt, jag kunde liksom inte välja bort något.

Men så upptäckte jag tillslut hur jag försökte effektivisera varje liten liten ledig sekund jag hade. När jag satt på toa så hann jag samtidigt svara på några mail, när jag skulle titta på det där programmet jag ville se så kunde jag ju även passa på att göra den uppgiften eller skissen jag behövde få gjort. Hela tiden leta efter luckor att klämma in så mycket som möjligt på, aldrig vara 100% någonstans, bara multitaska…

Jag började leva precis tvärt emot vad jag själv vill leva efter. Jag glömde bort under vägens gång, att vardagen är det finaste vi har.

Att ta en promenad eller sätta en pensel i handen för att skapa något bara för ro skull fanns inte på kartan, eller rättare sagt, det fanns inte tid för det i ”schemat”. Så jag tänkte om. Klyschan livet är här och nu, är ändå bra klokt. Barnen är små nu. Vardagen är det viktigaste vi har, här och nu.

Jag tog beslutet att sluta plugga trots att det var otroligt kul, men just nu passade det inte i livet helt enkelt. Mentorskapet och pendlandet blev också ett minne blott. Fokuset riktades nu istället fullhjärtat på företaget, familjen och mig själv.

Plötsligt fanns tiden för spontanpyssel med barnen igen, kvällspromenader med hela familjen och tid för att ibland kunna göra även; absolut ingenting. Bara att sitta med en kaffekopp i handen och titta ut genom fönstret.

Och tid för kreativitet. För oj vad den behöver tid, tid för just ingenting, för att blomma som bäst. Jag märker att jag får betydligt fler idéer och kreativiteten får ta större plats när jag får pauser i vardagen. Gladare, lugnare och mer kreativ. Jag har t.om. tagit upp akvarellen. Igår kväll plockade jag fram penslar, färg och ett tomt block. Inga planer eller krav, bara låta det komma. Jag scannade in lite av kluddet tidigare idag, så nu finns det lite ny, handmålad dekoration utplacerade på bloggen lite här och var (pssst! kika längst upp under fliken ”kontakta mig” eller scrolla allra längst ner på sidan för att ta del av slutresultatet).

2021 får bli det år då vi stressar ner och njuter lite extra

Inbäddade fjäderdamer

Egentligen skulle jag ägna denna måndag till jobb och städ. Det har varit lite dåligt på båda fronterna nu under långledigheten, så jag tänkte att nu är det väl dags att få lite gjort. Men så fick jag syn på hönsgården genom tvättstugefönstret, hur inbäddat och mysigt det var med all denna snö som lagt sig på varje liten nätruta och träregel. Så på med storstövlarna och släng med kameran, detta lär förevigats innan plusgraderna visar sig igen!

Våra fjuniga vänner tittar alltid ut så fort vi rör oss på gården. Nog för att det var en liten stund senare än vanligt idag (inga snödyrkare direkt) men nog kommer de alltid. Himla mysigt sällskap.

Och de fortsätter leverera, trots denna vinter och kyla. På två dagar har vi plockat 10 ägg, från våra sammanlagt 5 damer i hönshuset.

Senare nu på kvällen fick vi gå ut för att skotta av lite av den snö som lagt sig på taket av hönsgården. Termometern börjar närma sig nollgradigt och nätet började bli tungt. Jag hoppas att det slår om under natten igen, måtte vintern få stanna nu när den äntligen blivit ordentlig.

Det blev ingen städning idag, när jag väl var ute ville jag inte gå in igen. Hann iallafall med en del jobb nu på kvällen. Jag vill bara passa på att njuta utomhus varje minut just nu. Allt är så mjukt och vackert utomhus. Allra härligast är det nästan att gå ut på gården nu på kvällstid, när det är alldeles dovt av all mjuk snö och knäpptyst, det är mörkt men ändå ljust, tack vare snön.

Imorgon lovas det strålande sol, så det blir nog inte mycket till städ här hemma då heller. Äsch, vad gör väl det när det hunnit bli mörkt (dammråttorna kamouflerar sig bra i mörker) när man väl kommer in från en heldag utomhus?

En januarisöndag att spara i hjärtat

Vi vaknade upp denna januarimorgon med ett täcke av snö som bäddade in allt utanför fönstret, strålande sol och exakt precis noll måsten på agendan. En söndag som man önskar sig. Efter en sen sovmorgonsfrulle blev det snabbt fart på Milton, när morfar susade förbi frukostfönstret med gammelskotern. Nytt rekord på overallpåklädning och Milton var strax därefter medpassagerare framför morfar, när de spårade för pulkabacke.

Första person att testa de nyspårade skotervägarna, Minelle-rebell.

Att ta lunchen ute i vår grillplats har blivit lite av en oskriven regel när vi är lediga och vädret tillåter. Så smidigt och mysigt. Barnens kusiner kände doften av korv och marshmallows och kikade förbi för lite lunch även de.

Livsnjutarn. När storkusinerna och brorsan fått en korv eller två i magen och sen hade bråttom iväg till pulkabacken satt Minelle kvar i lugnan ro vid brasan och värmde sig. Knaprade kakor och beundrade dårarna som sprang upp och nerför backen strax bredvid. Kan inte låta bli att jämföra med tjuren Ferdinand.

Superpappan. Med kryckan i hand och bobben i andra.

Milton min Milton. Som han kämpat på i snön idag. Först såg han till att MiniGråbo vart skottat, sen fick han syn på att grannen kämpade på med snöskyffeln på andra sidan häcken.

”Pappa, får jag fråga om hon vill ha hjälp?”

Självklart. Så där vart han kvar och hjälpte till att skotta av granngården.

Efter pulkaåkning och grillning såg han även till att hockeyplanen nere på isen vart skottad. Tror han somnar ovaggad ikväll ♡

It’s game (och marshmallows) time!

En mysig lördag i allra högsta grad. Vi packade vedsäck & sparken med överlast, sen for vi ned till isen för att möta upp kusinerna, tant Frida, farbror Tom och farmor & farfar, it’s gametime!

Laguppställningen! Ni anar rivaliteten va? (Med tanke på val av tröjor…) Den lilla i gänget med allra mest vinnarskalle, helt klart.

Och mellan varven en och annan korv, för att orka hela vägen i mål.

Denna lilla donnan då, en sittplats och en kaka, vad mer kan man önska liksom? Medans brorsan gjorde ca 3,5 h på isen idag gjorde hon desamma, med skjuts dock.

Hur bra att ha en gullekusin som gärna skjutsar runt på en? Toppenbra, om ni frågar Minelle.

Slår varenda femstjärnig restaurang i världen. En korv till huvudrätt och ett dussin marshmallows till efterrätt, ätes med gott sällskap.

Hundrafemtielva matchminuter för hockeygänget och hundrafemtioelva varv för farmor & Minelle.

Kom igen grabbar, nu lär vi ta ett taktiksnack!

Väl hemma efter hockey och grillning hela dagen blev det en varm dusch skölja av resterna av grillrök och matchsvett. Hopp ner i soffan, med filt, godisskål och film. Morgondagen? Fortsättning på hockeymatchen såklart!

Efter stjärnor kommer förändring

Varje år, när jag plockat undan alla tomtar och stjärnor så blir jag sugen på förändring. Jag letar efter potentiella ”offer” att måla om eller byta tapet på. Varje år, samma visa. Det slår aldrig fel.

Förra veckan beställde jag hem lite tapetprover ”bara på skoj”.. Jo, såpass god självinsikt har jag vid det här laget, att även jag förstod att det skulle inte göra kreativitets-nerven lugnare direkt….

Båda tapeterna är från Boråstapeter

Jag har förälskat mig i den gröna tapeten med rosor på, såklart. Rosor är liksom aldrig en dålig idé. Sen är den högra också väldigt vacker, och behaglig. Men visst brukar det väl vara bäst att gå på den man föll för från första stund.

Visst skulle det väl bli sådär härlig lantlig-torpkänsla med en grönrosig tapet till vår kalkgröna panel vid matplatsen/hallen?

Om det blir tapetbyte eller ej återstår väl att se. Jag fyller ju år i februari och högst upp på önskelistan står byte av golv (vi ska köpa furugolv och behandla med såpa är tanken). Kanske petar jag även in några rullar grönrosig tapet på önskelistan…