Två raringar i hallen

Idag är det måndag och vi lägger en väldigt fin valborgshelg bakom oss. Vi har inga riktiga traditioner kring valborg, men något litet firande har det alltid blivit varje år. I år gick vi på riktigt traditionsenligt firande med upptändning av storbrasa. Uppskattades av barnen. Sen åkte vi på en mysig skogstur i bilen, när barnen vaggandes somnade på ett kick. Vi timeade fyrverkerierna från ett annat firande alldeles perfekt och fick mysa av ljusshow från bilen, med två sussande barn i baksätet. Urmysigt.

Jag måste visa våra nya raringar i hallen. Älskar denna modellen i plåt, med vågig kant. Har en likadan sedan innan, i grått, ovanför köksbordet. När dessa – i en ljuv grön, var på tokrea kunde jag inte hålla fingrarna i styr, två klickades hem med desamma, för att passa perfekt in ovanför skoskåpet.

Vågat va, att kaxigt ge sig på två likadana lampor som ska hängas rakt och symmetriskt bredvid varandra, centrerade på både spegel och skåp. Men visst lyckades jag väl med det, på första försöket dessutom. Nu ska de bara kopplas in också, men det lämnar jag över till proffsen. Nu hänger de ju där så fint iallafall.

Seså, nu tar vi tillbaka trenden

Jag fick en sådär varm, trygg, nostalgisk barndomsminne-känsla i magen när jag fick se en typisk blogg-lista i Elsa Billgrens blogg (som hon dessutom jämförde sina svar från 2004 med, så himla rolig grej). Jag kastades tillbaka till 2008 när jag scrollade bland dessa listor på allas bloggar, bl.a Molly Rustas blogg, som då var något helt annat än nu, då en bloggande dalatös som fotade outfits framför någon fin faluröd villa med vacker snickarglädje, men som man nu istället oftast ser i någon Chanel-outfit vid en infinitypool i Marbella. I efterhand förstår jag ju att det var mest för de faluröda finhusen jag läste den bloggen. Men hursomhelst, jag blev så sugen på att ta upp den där gamla bloggtrenden, så här kommer en typisk gammal hederlig blogg-lista.

Nämn något som gjorde dig glad igår:

Eftermiddagstrippen som hela familjen tog igårkväll, först till byggvaruhus i Skattkärr för att inhandla mer material till mitt företag, sen middag på resturang för att direkt kunna skicka barnen i säng när vi kom hem, lyx!

Vad gjorde du kl 08 i morse?

Lämnade lillfisan på förskolan, som så vanligt skuttade iväg, knappt tid att vinka mamma hejdå.

Vad gjorde du för 15 min sedan?

Ett riktigt skogsmulle-svar, men jag hämtade ved. Kaminen började brinna ut och mer ved behövdes.

Det sista du sa högt?

”Okej, vi hörs sen. Älskar dig, pusshej” till en snart färdigjobbad man (min man, såklart)

Vad var det senaste du åt?

Lyxmiddagen som jag lagade idag, potatis, fläskfilé med besås, mumma!

Vad var det senaste du köpte?

Köpte en airbrush idag, ska bli så spännande att prova ju!

Vad är det för färg på din ytterdörr?

Gröna, inte så otippat kanske (välkommen till hemmet grönt, beige och brunt). Tror att det snart måste vara ganska exakt ett år sedan våra parytterdörrar gick ifrån vita till gröna, efter mycket velande. Ångrar det inte en sekund.

Vad är det för väder hos dig nu?

Grått och kallt. Men optimistisk hoppas på sommarvärmen alldeles kring hörnet.

Godaste glassmaken?

Är egentligen inget större glassfan. Föredrar godis. Salt och surt. Meeeen om jag ska välja blir det Ben & Jerrys Half baked.

Sover du tungt?

JÄTTE!

Drömmer du mardrömmar?

Väldigt sällan, som tur är. Minns att när jag var gravid med Minelle, på sluttampen, drömde varje natt att jag körde ner med bil i vattendrag, sjöar, bäckar, hav. En ren skräck, varje natt. Jag undrar hur det ens är möjligt? Att drömma princip samma sak varje natt? Hormonerna måste spelat ett riktigt spratt.

Vad ser du om du tittar till höger?

Den sprakande kaminen.

Favoritgodis?

Salta Ferraribilar. Djungelvrål. Marabou mjölkchoklad.

Hur många kuddar sover du med?

2 (läs 1,5 då Minelle oftast delar kudde med mig)

Morgon eller nattmänniska?

Kväll. Eller ja, har ju tydligen även blivit kvällstrött nu på senare dagar men föredrar alltid kvällar före tidiga morgnar.

Vad är viktigt för dig?

Hemmet. Vad allt det innebär med min familj, djuren, vår trygga plats. Och att få vara kreativ, hur klyschigt det än låter, jag blir lite smått galen och butter när jag inte får skapa.

Stökigt el välstädat?

Städat, alla dagar i veckan. Tyvärr bor jag med tre andra som inte föredrar det riktigt lika mycket städat som jag, haha.

Vad gör dig glad?

Att umgås. Värdesätter de stunderna så mycket när jag jobbar själv hela dagarna. Älskar att fika och bara stri (prata på värmländska).

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?

Slöjd. Älskade slöjd. Kanske inte konstigt att jag jobbat med kreativa yrken nästan hela mitt vuxna liv.

Bästa grönsak?

Morot! Allra helst kokta och med en klick smör och nypa salt på.

Vad är det bästa med söndagar?

Att de är ofta kravlösa och lugna.

…Kanske återkommer jag själv med samma lista om några år och jämför svaren likt Elsa Billgren.

En fin påskhelg och ett överfullt skafferi…

Vi inledde påsken på skärtorsdagen med att skjutsa Milton till grannbyn för livets första riktiga påskdisco som vi (efter att vi så länge tog oss en promenad i skogen) senare plockade upp som en stolt dans-stopp-vinnare med påskägget viftande högt, som var den stora vinsten.

På långfredagen var det dags för den årliga MC-paraden genom vår stad och på kvällen lite käk och Masked singer med barnens mormor & morfar.

På självaste påskafton började färden mot månaders lager med godis….

Att Milton målat påskbrev sen februari gav verkligen utdelning vill jag lova. Ni ser korgen vi hade med oss? Den räckte inte till. Tur att vi byggde stort hörnskafferi, för nu har vi godis i månader framåt.

I år har jag riktigt längtat efter påskmaten! Så middagen hos svärisarna senare på påskafton satt fint vill jag lova, efter att vi åkt runt på kvastarna i grannskapet.

Vi avslutade själva påskhelgen med den årliga skattjakten. Kanske var det just det Milton längtade allra mest efter. Redan efter skolan på torsdagen försäkrade han sig att det skulle bli av

Du målar väl en såndär fin karta åt oss även i år mamma? Där vi ska leta efter något gott, eller roligt.

Det värmer i mammahjärtat lite extra. Att de där små sakerna faktiskt sätter sig på minnet och blir en del av traditionerna. Självklart hade jag redan målat en skattkarta som låg redo för 2 små skattletare.

Triss i växthus

När någon frågar om man vill ha ett växthus, då säger man inte nej, visst är det väl en oskriven regel? Det spelar ingen roll om man har två sedan innan. Det var en självklarhet när svärföräldrarna frågade om vi ville ta över deras lilla miniväxthus. Jaaaa, mera odling!

I detta kvällsljus kan ju ingen vantrivas. Plantorna lär växa, gro och trivas gott om våren och sommaren fortsätter likt påskvädret.

Såhär såg det ut tidigare idag, så underbart att kunna göra trädgårdsarbete i t-shirt och solbrillor, för vissa coolingar.

Vi började med att mäta, vi ville att odlingsytan skulle bli lika lång som växthuset och en gräsklippelängd ifrån själva växthuset. Med det röda snöret markerade vi upp, så att stenarna kunde läggas på en rak linje.

Sen återanvände vi både jorden och skarnet från den tidigare odlingsytan som vi hade vårt egna miniväxthus på (ett precis likadant som vi fick av svärisarna, som vi hade på ett annat ställe i trädgården). Den nya ytan blev lite större än den tidigare, så vi kommer att även behöva bättra på med ytterligare lite mer skarn och jord.

Som underlag tog vi vanlig papp på rulle, jag vet inte om det egentligen är den allra bästa grunden? Kanske kommer ogräset trivas där ändå, kanske sjunker skarnet ner efter något år, men vi testar. Vi hade massor av överbliven papp kvar, så då kändes det passande att använda det.

Barnen älskade att få vara med och hjälpa till att både vattna och skörda förra sommaren (och vi alla minns väl Miltons egna pelargon som luktade Coca cola och som han tittade till säkert 5ggr per dag), så jag tänker att växthusen och pallkragen kommer ju bli perfekta, kanske blir det lite av deras alldeles egna ansvarsområden, det skulle de nog gilla.

Nu ska pallkragarna även målas i samma gröna nyans som växthuset, sen är det bara den stora frågan kvar – vad ska vi odla? Tacogurka i ett av växthusen iallafall, det har Milton paxat.

En picknick och lite jord, båda på golvet

Nejmen mars, tack snälla du för all denna D-vitamin du strösslat över flertalet dagar denna månad. Så fina att vi spenderat i princip varje eftermiddag på altanen, i T-shirt! Då den är inglasad har vi även fått öppna upp en liten vädrande glipa ibland. Och idag njöt vi lite extra, i solen, på altangolvet, på en filt, med ett glas saft och mysiga böcker.

Faktiskt en alldeles dagfärsk bok som damp ner i brevlådan idag. Året i en liten trädgård, av Erik Dahlin och Patrick Oscarsson. En mysig bok är rätta beskrivningen. Många bra tips och framförallt fullmatad med inspiration.

Milton satt bredvid mig när jag bläddrade i den och han pekade, undrade och inspirerades även han, såpass att han tillslut tvingade ut mig i uthuset, för att hämta in odlingskrukorna för att få så lite frön. Så lite frön av tomater, luktärtor och solrosor fick komma i jorden idag, med hjälp av mina två små trädgårdsmästare här hemma. Jordiga småttingar och golv blev det, och framtida vacker trädgård i sikte.

Och vid förhandsbokning fick man autograf av författarna själva och dessutom en gullig liten hälsning!

Och Minelle hade högläsning av Mamma Mu & Kråkan. Man märker att hon verkligen lyssnat på godnattsagan när hon kan återberätta med nästan exakt de meningar som står i text, utan att kunna skriva ett enda ord själv.

Nej mamma mu, inte hoppa i de stora pölarna jag blir blöt jag blir blöt, jag blir blöööööt…

Lekfull koja, som även funkar för snarkningar

Barnens gemensamma rum på nedervåningen. En mjuk oas. Jag gillar verkligen hur det förvandlats genom åren till att nu, landa i någon slags harmoniskt och mjukt intryck. Mjukt och varmt åt fötterna, med en säng som funkar både för snarkar och som koja.

Samma vy, fast för 6…7 år sedan! Då var det lille lille Miltons rum. Gillade verkligen det också, men hemmet följer liksom med livet och dess utveckling. Så bebisrummet i himmelblått har nu trollats fram till ett mjukt syskonrum med plats för både lek och en god natts sömn.

Jaja, säga vad man vill om insta-vänliga-beiga barnrum, men barnen fyller det med både färgglada leksaker och färgstarka fantasier.

Tro mig, såhär städat är det nästan aldrig, bara en dag som denna, när barnen var på förskolan och skolan.

Samma hörn, olika sängar. Jag kom aldrig överens med den blåa väggen. Det var absolut ett nybörjarmisstag att lita på den där lilla fyrkanten i en färgbroschyr, den höll inte alls det den lovade. Men idag, säng från golv till tak, så mycket bättre.

Idag, för exakt ett år sedan. Mitt i sängbygget. Mitt i livet. Mitt i en sjukskrivning. Med en färgburk på en duschpall. Så nyss men ändå så längesedan. Den där duschpallen idag ett minne blott. Mannen friskare än någonsin. Sängen så uppskattad. Rummet likaså. Barn nöjda. Föräldrar nöjda.

Påskbrev & pepparkakor i sin allra bästa blandning

Det kan låta som en märklig blandning, men det är precis den blandningen vi hade på köksbordet igår, pepparkakor och påskbrev. Barnen målade påskbrev och jag tog fram degen för att baka pepparkakor. Oätliga och i miniatyr.

Ni minns väl mitt miniprojekt? (Klicka här)

Därav pepparkaksbaket – mitt i mars. Pippi måste ju får sina pepparkakor, vilket hon nu fått.

Med inspiration hämtad direkt från filmen såklart, med en kantigt charmig variant av Herr Nilsson.

Men han är väl ingen kannibal heller?

…Ni vet citatet från Tommy, när Annika frågar om Pippis apa vill ta sig en bit av Herr Nilsson-kakan. Det är inte alltid helt lätt att på ett någorlunda vettigt sätt förklara för en 4åring vad en kannibal innebär, haha.

Även pippis långa skor är med på ett hörn och degen på trägolvet, såklart. Så nu är Det lilla facket med ”Pippi bakar pepparkakor” färdigt, härnäst på tur att färdigställa är Pippis godisbutik, fortsättning följer…

Tecknat blod är läsbart blod…

Minns ni att jag hoppades fynda i tisdags, när bokrean drog igång? Så hur gick det nu, blev det några roliga inköp? Självklart, en helt ny bokhylla faktiskt. Alla böcker på hyllorna ovan är från årets bokrea. Många nya godnattsagor att se fram emot, däribland finns LasseMaja, Pippis sakletarbok (leta & finn-bok, älskar!) Tomtebobarnen (Elsa Beskow) och Boken som inte ville bli läst (David Sundin).

På min ”villhöver-lista” fanns bl.a Lena Anderssons karaktärer ”Maja” & ”Linnéa” och till min stora lycka fanns Majas pysselbok ABC för några ynka kronor på rean, tjoho! Även Minelles stora favorit Mamma mu fanns att fynda, så hela 3st nya fick följa med hem. Och även Skrotnisse och hans nya vänner fick följa med oss, älskar Jan Lööfs karaktärer!

Sen har vi årets bubblare..

Båda mina barn älskar böcker där man drar i flikar, öppnar luckor eller andra små finurliga saker som gör läsandet lite mer lekfullt och aktivt. Därför anade jag att denna skulle bli poppis, jag menar, ni ser ju vad den lovar ”fler än 50st flikar!”

En himla smart bok som på ett roligt och lekfullt sätt berättar om sjukhus, bl.a de olika avdelningar som finns, vad man gör där, hur en röntgen går till och hur det kan vara att sova kvar på sjukhus. Intressant och bra även för mig som har hemofobi (rädsla för smärta & blod) att på ett otroligt barnsligt (tecknat) sätt få lära mig mer om sjukhusets insida. Tecknat blod är den typen av blod jag föredrar, om man säger så.

Sen fyndade jag och Minelleskling även på onsdagen, när vi skulle på BVC-besök. Biblioteket hade en låda i väntrummet där det stod ”Varsågod, ta gärna en bok, Biblioteket bjuder på det” så en vacker bok om årets månader fick sig en plats även den, i bokhyllan. Sicken tur, va!

Att göra: kurragömma

Vi har kickat igång vårt sportlov. Precis på såntdär sportlovigt vis som man kan tänka sig. Utomhus. I solen. Vid en brasa. Med korv. Och bobrace. Hela helgen.

Och kurragömma. För heeeela slanten, dagarna till ända. Gillar verkligen såna dagar. Tillsammans, ute i fint väder, med endast kurragömma och korvgrillning planerat i agendan, sen får resten bara hända liksom.

Här har ni mig, minilinslusen och Kompis på ett hörn

I fredagens lokala tidning (Filipstads tidning) hittar man mig! Jag driver eget företag sen hösten 2019, som formgivare och fick vara med i näringslivsbilagan, där de skrivit så fint om många flitiga entrepenörer i närområdet.

Trots att jag bor i en liten stad är jag lite av en doldis

Det är kul att få frågan att får vara med i ett reportage, eftersom många här på bygden inte vet att jag ens finns, trots att det är en liten ort. Min business är ortsoberoende eftersom allt görs via nätet och då blir det lite så, att många inte vet att man finns och gör.

När Sanna (som skrivit reportaget) var här hemma för att ta bilderna så var vi ute och lekte kurragömma. När hon frågade om hela familjen vill vara med på en bild kommer den minsta lilla linslusen glatt skuttande, men Milton stod lite blygt kvar skakande på huvudet.

Jo du förstår, jag var med i tidningen ganska nyss (när han tävlade i längdskidor) så jag vill nog faktiskt inte vara med denna gång.

Så Minelle fick ”ställa upp” och oj så mallig hon var när tidningen damp ner i brevlådan igår. När jag skulle fota tidningen för att lägga ut här, så slänger hon upp ”Kompis” mitt framför linsen. Kompis fick ju faktiskt inte frågan om att vara med på bild, så nu SKA han vara med på bild. Order från Minelle. Ord och inga visor – här har ni Kompis i – jag menar på – tidningen.