Pass på! Vinter är här!

 
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort! 
 
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran. 
 
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
 
 
 
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t  n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite. 
 
 
 
 
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort. 

24 + 1 chanser till att vara extra snäll

 
 
 
Den broderade väggbonaden med tomten i korsstygn, med 24 små klappar hängande i snören. Luktsudd, kinderägg och småplock. Det är ungefär så min senaste upplevelse av julkalender ser ut. Varje morgon sprang man dit och slet upp den lilla klappen, lycka. 
 
 
 
 
 
Nu har man förflyttat den lyckan till att få ordna kalendrar åt sina egna barn. Att få se samma lycka som man själv minns, en överraskning varje dag (!) i december, fram till julafton. Men så i år fick jag mig en egen igen. Inte den broderade tomten, men något annat handgjort och otroligt vacker. Mina favoriter, Mrs Mighettos och deras snällkalender. 
 
 
 
 
 
De har i år designat Friends snällkalender som utmanar och uppmanar att göra något snällt varje dag fram till julafton. 24 chanser till att vara extra snäll innan jul. Och en extra chans såklart, genom att köpa själva kalendern, eftersom 40 kr av varje såld kalender går till Friends arbete mot mobbning. 
 
Så himla bra grej.
 
 
Och min man var dubbelt så snäll, eftersom han vet vad nördig jag är på Mrs Mighettos prints, så kan köpte 2, en att öppna och en att sätta upp på väggen. För jag menar titta på den, vacker som en tavla!
 
 
 

Ska vi på utflykt? Hemma?

 
"Åh mamma, ska vi få fika?" 
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt  smög fram festis på köksbänken.

"Åh, ska vi på utflykt?!" I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen. 

När jag sen lägger i korvbrödet...

MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
 
 

 Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch, kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var "vanlig vardag". 
 

 

Så. himla. skönt.


(null)


Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund... ja det är en annan sak (ja, det är en riktig syskon-bråkig-period just nu...) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡





Nu lägger vi i nästa växel!

 
 
 Jag som tyckte att jag låg så i framkant, jag börjar inse att november är snart förbi och december är kring hörnet. I år vill jag ha jul i varje rum här hemma, julmagin ska riktigt osa när man kliver innanför tröskeln. Vi (jag & Milton, de störtsa julfreaksen här hemma) är på god väg, men ljusstakar, stjärnor och julgranen ligger fortfarande och väntar på oss..
 
 
 
 
"Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake"
 
Den norska dängan har blivit en julklassiker här hemma. 
 
 
 
 
 
 
 
Och favoriten. Skogspyntet. En liten gran, en lingonkrans, kottar eller annat guld man funnit i skogen. Det kanske är det allra bästa julpyntet, som faktiskt skapar den största julkänslan. För sig mig något som är mer jul en en doftande julgran, klädd i ljus och blanka kulor?
 
 
 
 
 
 
Mailegnissarna ligger tätt efter täten. Det har blivit en tradition att köpa en ny för varje år.  
 
 
 
 
 
 
 Och det hemmapysslade. Denna apelsingirlang gjorde jag för två jular sedan. Tänk att det inte frestat mössen på kattvinden. 

DIY - Höga golvsocklar

 
 
Om ni hade frågat mig för 5 år sedan, om jag ville måla grönt hemma så hade jag antagligen fnissat och sagt att det kommer aaaaldrig att ske hemma hos mig! Men är det något man lär sig när man blir äldre och mer vis, så är det att uttrycket " man ska aldrig säga aldrig" faktiskt inte bara är en klyscha! Nu har jag inte bara gröna väggar, grön fåtölj, grönt skåp utan nu även gröna golsocklar, höga sådana!
 
 
 
 
 ...som vi gjort själva! Att vi älskar DIY är ju ingen nyhet! Och dessa var inte svåra att få till!
 
 
 
 
Ja, vi jobbar gärna i trånga utrymmen och i dåligt ljus, haha.  Eller så är det bara så att de flesta projekt görs när barnen lagt sig och att vi inte orkar möblera om bara för att sätta upp "några fjuttiga lister"...Pffff, tji fick vi när vi skulle fäktas för att ta oss in och ut med en list på 3m 40 cm, när det skulle sågas och måttas in. Jaja, allt ska inte vara enkelt i livet.
 
 
 
 
 
Vi har alltså satt en hög golvlist (våran är 145mm) längst med golvet och lite högre upp en bröstlist, sen målade jag alltihop! lister samt utrymmet emellan dem förvandlades gröna!
 
 
 
 
 
 
 Jag gillar kontrasten av de kalkmatta gröna väggarna mot den högblanka sockeln. Mycket gör så lite, visst?
 

Kökets svarta hjärta

 
 
Visst får man stolt titulera sig som ung tant när man blir sådär pirrigt glad över en ny spis? Men det är ju inte vilken vanlig tråkig vitvara som helst, nänä, det är nämligen drömspisen som jag sucktat över i åratal. En oförsämt snygg sådan. 
 
 
 
 
 Jag älskar detaljerna. Dessa antikklädda vreden och den kurviga ugnsluckan. inbyggd liten klocka/timer. Och svart. Och vet ni vad? Den är fullt fungerande också, blixtsnabb matlagning och baklagning! Bara som att snacka om vardagslyx att kunna avända 4 fullt fungerande plattor, efter en tid (läs alldleles för lång tid) med endast 2,5 fungerande.... Ja, tillslut blir man hemmablind. 
 
 
 
 
Premiärmiddagen blev fläskfilé och pommesfrites. Vår förra ugn tog extremt lång tid för att värmas upp, men denna gång, då fick vi t.om äta lite svartbrända pommes. Gammal vana att inte ens behöva ställa timer för att tillagningsprocessen tar tid. Lång tid. Men varmluftsugn, LYX! 
 
 
 
 
 
Och idag provade Jack & barnen att baka i den, en glutenfri sockerkaka! Fika på nolltid, man måste ju bara älska den investeringen i livet! 
 
 
 

Ssssh, skräm inte Nissen!

(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
 
 
 
 
 Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med "Nordpolen" innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
 
 
 
 
 
 
 Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november. 
 
 
 
 
 
 
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
 
 
"...eller kanske något gott, om det är en lördag" 
 
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100. 
 
" Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!"
 
 
 
 
 
 
 Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning... eller kanske något gott. Vem vet?
 
 
 
 
 
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
 
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år. 
 

Lite smått julgalen och snölängtan

 
 
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där... kanske en till stjärna där..
 
 
 
 
 Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?... Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
 
 
 
 
 Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom...), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden. 
 
 
 
 
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan vi iallafall skapa lite myskänsla. 
 
 
 
 
 Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
 
 
 
 
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor! 
 
 
 
 
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna. 
 


DIY - Vimpel med fåglar (inkl. mall)

 
 
 
Jag fick syn på en liknande fågel-vimpel i tidningen Lantliv. Likt alltid så funderar jag på att...
"visst borde väl det där borde gå att få till själv?"
 
Så jag började måla fåglar och vingar på fri hand på ett A4, klippte, klistrade och vips! så flög de på ett stycke natursnöre i vardagsrummet!
 
 
 
 
 Jag la ut på en story på instagram att jag satt och pysslade och många frågade om fågelvimpeln via DM, så jag lovade ett inlägg på bloggen, med beskrivning och en mall!
 
 
 
 
 
Så jag har gjort en mall på datorn, att spara ner (högerklicka, spara bild), skriva ut och börja pyssla!
Tagga mig gärna på instagram (@villagrabo) om ni gör en fågel-vimpel! Skulle vara så roligt att se era!
 
 
 
 
 
 
 
 
Ha en fortsatt fin helg! ♥

Time to plan...

 
 
Det kan kännas matriellt och ytligt men nog blir väl livet snäppet roligare ibland, med de rätta detaljerna. De detaljerna som liksom tar fram den bästa sidan av dig, tar det kreativa till nästa nivå. Så kändes det när jag fick hem min antecknings/skissbok. Nu ska jag gå lös med skisser på alla idéer som far runt i skallen. 
 
 
 
 
 Ja, mycket mer kreativitet och känsla över denna världskarteklädda juvel, än ett trött anteckningsblock från coop minsann. Så denna ska liksom komma fram när jag ska avsätta tiden för att brainstorma. 
 
 
 
 
Dessa detaljer, ni vet.
 
Så ikväll, strax efter jag publicerat detta inlägg så ska jag sätta mig på bänken vid fönstret och börja skissa på jul till Nell and the lion. Jag ska tända ett ljus som jag placerar på fönsterhyllan och samtidigt glutta ut på den stjärnklara himlen med den stora lampan i form av fullmåne som lyser upp trädgården utanför fönstret. 
 
 
 
 
Njuta, av att himlen ikväll inte är täckt av det tjocka, tunga molntäcket som bitit sig fast den gågna veckan. Och av den fina skissboken, såklart. 

När julmagin är lite tidig, då tar vi till vinterpyntet

(null)
 

I oktober smyger den sig alltid på, varje år, ungefär samma tidpunkt - julkänslan. Och räddningen är vinterpyntet! Inget tomterött, inga nissar -än! Bara barr, kottar & snöflingor, vinter! 

 
(null)
 

Så idag kom de upp, kransarna på växthusets dubbeldörrar. 


(null)
 

Som att jag kände det på mig så singlade första flingorna ner idag! Ikväll blev det ett litet litet vitt täcke (mer som lakan kanske) på verandanräcket. Jag var tvungen att ropa ut Milton, bära upp honom på höften i strumplästen och visa! 
"Har du sett? Vinterns första flingor!" 
"Woooow!" 
Som ett skott sprang han in till pappa i duschen och berättade vad han sett ute! 
 

(null)
 

Så det var väl i rättan tid de åkte upp kransarna! 


(null)
 

Det sitter inbyggda ljusslingor i kransarna men de sparar vi till novembermörkret, när de färgglada höstlöven fallit till marken och vintertiden ätit upp dagsljuset, då behöver vi allt mysljus vi kan få! 


(null)
 

Så mysigt! Nu längtar jag faktiskt efter lite snö, och nissar! Ska bli så mysigt att få skapa nya jultraditioner i vårt nybyggda Gröna Gråbo! 







Kvalité tar sin tid

 
 
Textilslöjdsfröken finns allt kvar inom mig! Projekten på den fronten tar dock lite längre tid nu, än när man stod vid ett klippbord och med tyger uppöver öronen varje dag. Men så scrollar man igenom pinterest, blir inspirerad till tusen och får ett fnatt emellanåt. 
 
 
 
 
 
Denna lilla syltburksduk (?) tog mig 3-4 månader att färdigställa. När jag väl borderat färdigt jordgubben, klippt till tyget och sytt dit spetskanten så letade jag fram en gammal glasburk (ett gammalt Wood Wick-doftljus) som jag knöt fast den på. Längst tid tog nog att gå från färdigt broderi till att faktiskt få den monterad på en glasburk. Men vet ni vad? Kvalité tar tid! Och med femtioelva andra projekt igång samtidigt tar det lite extra lång tid! Vad vi ska fylla burken med återstår och se, men att den fyller sin funktion som en extra liten personlig detalj i vårt lantkök är givet. 
 
Är det något jag måste ha för att känna mig tillfreds i livet så är det projekt. Små "to-dos" på listan, allra helst flera per dag. Fast så är det ju med en viss balans, som inte alltid är lätt att hitta, bland vardagspussel och kreativ hjärna. 
 
 
 
 
Just nu får jag vara kreativ både på jobbet (mitt företag) och i plugget (Förpackningsdesign) så de små to-dosen på min egna lista utöver detta blir desto mindre, kanske inte färre, men mindre i storlek, eller med längre tidsplanering. Men skapa, det måste jag, för att inte klättra på väggarna. Är ni likadana? Eller är jag bara rent av en tvättäkta design/kreativitetstoka?

Autumn dressed up in gold

 
 
Med hösten kommer lugnet, det får vi fortsätta att påminna oss om den här hösten. Mantrat kändes lite halvt ironiskt först med tanke på bollandet att plugg, jobb, småbarnslivet, lite mer jobb och sen jobb, som vi inledde sensommaren med. Men så kom denna helg. Precis i rättan tid. Friskluft, kravlöst och med en höstapalett utan dess like!
 
 
 
 
 I fredags tog vi oss uppför slalombacken för vidare vandring uppe på fjället. 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en välförtjänt we-made-it-to-the-top-fika tog vi fart mot stensjön och gjorde oss ett eget Fjälltorn i sten. Det fanns de som kunde vunnit arkitektpris för sina torn, med övergående broar mellan olika torn, men vi höll oss till ett tradiotionellt. 
 
 
 
  
 Som hämtat från ett omslag på ett friluftslivsmagasin. Vandrarna Jack, Minelleskling och vovov.
 
 
 
 
 
1, 2, 3, GRISFIS! Om det var den äldsta pojken eller yngstas förslag på fotofras minns jag inte riktigt. Kanske mest troligt den lilla med munnen full av lördagsgodis. Älskar detta teamet så in i norden ♥  
 
 
 
 
 En av Miltons stora höjdpunkter denna helg. Hans storslagna premiär i sittliften! Han skrattade högt och ögonen glittrade! Jack och Minelle sprang nedanför oss hela vägen ner och Milton ropade mellan skratten "fortare pappa, vi hinner ju före!"
 
 
 
 
 
 
 Så fint att få uppleva dessa små sakerna i livet som kan vara rena rama nöjesfältet för en 5åring.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 ...Och som att hitta små skatter i form av blåbär i helt otrampad mark mitt på fjället. 
 
 
(null)
 
 
 Hösten i sin allra finaste kostym. När alla färgstarka blad fortfarande bäddar in träden. Fjällmiljön blir nog inte mer magisk än denna tiden på året. 
 
 
(null)
 
 Igår på promenaden så var det ett täcke med dimma som lagt sig över skogen, så fint. Dimma, vatten, eldiga höstfäger = drömmigt och sagolikt. 
 
Tack september och mitt team Rosö för denna vackra helg och paus i vardagen ♥

”Vi tar över härifrån, mamma”

(null) 


Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt. 



(null) 


Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande. 


(null) 


Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen" 
Eeeh, ja, jaha, ja men visst! 
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon. 


(null) 


Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där. 
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig, även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar. 


(null) 


Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar. 



Vi är är i mål! Det firar vi med... inlåsning!

(null) 


Vi har haft fina byggkvällar. Den låga kvällssolen har hjälpt oss komma i mål med bygget. Och jag skriver oss som i vi, jag och Jack, då jag fått många förvånande "Jaha, är du också med och bygger?". 

Yes, det är så vi alltid gör här hemma, vi planerar, bygger och renoverar tillsammans. Det är lika mycket jag som skruvat takstolar, målat och hamrat som Jack. 


(null) 


Och dessa, de två pardörrarna som jag stolt både skissat upp och snickrat helt själv när Jack var på jobbet. Jack har inte lagt ett enda finger på dessa, mer än när han höll i handtagen och gångjärnen när jag skulle skruva fast de (så okejdå, även denna har vi faktiskt gjort tillsammans ;))

Vi åkte och köpte en annan dörr i början av sommaren (blocketfynd) men den kändes alldeles för klumpig när vi väl skulle sätta den på plats, så då bestämde vi oss för att bygga pardörrar av två gamla fönster istället. 


(null) 


...Vilken gjorde sig så mycket bättre! Mer fönster och mer utsikt över vattnet (ytterliggare mer efter att vi gallrat ur häcken lite) 


(null) 

Dessa vackra beslag! 

(null) 


Så var det de fina skjutreglarna. "Ska jag skruva dit en varsin på båda dörrarna?" Frågade jag Jack. Och ja, det blev finast tyckte vi båda. 

När Jack & Milton for iväg till gammelmormor en sväng på eftermiddagen så gick jag & Minelle in för att mysa en stund i växthuset. Minelle strosar runt medans jag sitter i gungstolen, så tar hon tag i ena dörren och smäller igen! 

"Klick!"

Skjutregeln har fallit ner i spärren. Så där inne satt vi, inlåsta i vårt växthus. Haha. 

Det gick ju inte direkt någon nöd på oss och grabbarna kom hem igen efter en stund. Men en skjutregel får nog skruvas bort, eller iallafall fästas på insidan. Så man kan öppna och låsa både ut & inifrån. 


(null) 


Det är lite småfix kvar, några fler plankor ska upp på insidan för att få matchande innerväggar överallt, samt lite målning kring fönstren och fortsätta lägga stenraden runt hela växthuset. 


(null) 


Fynd från Jacks sida av släkten. Gungstolen har hans gammelmorfar byggt och skrivbordet räddade vi för några veckor sedan, av en släkting som annars skulle kasta det på tippen. Vid skrivbordet ska jag tillbringa många jobbtimmar i höst har jag tänkt, och i gungstolen många glass-fika med barnen och Jack, längtar! 


(null) 


Så här är det, vårt växthus. Som vi byggt från grunden. I slutet av juni tog vi första spadtaget och sakta men säkert har vi måttat, sågat, hamrat, skruvat, målat och blivit färdiga! Ni hittar alla inlägg från bygger i kategorin "växthus". 


(null) 


Jag har börjat inreda det lite smått även fast några plankor till ska upp där inne. Men ni vet, det kliar ju i fingrarna. 


(null) 


Plcokade en liten trädgårdsbukett igårkväll som fick inta plats i fönstret. Så gulligt med en liten fönsterbräda att pryda. 


(null) 


Så imorse slogs jag av en ljuvlig doft av luktärt när jag öppnade dörrarna till växthuset! 


(null) 


Så är det detdär med namnet. Vi har ju Villa Gråbo (vårt bostadshus) Mini Gråbo (lekstugan) och växthuset. Ja, även det måste få ett eget smeknamn, frågan är bara vad... Gröna Gråbo är hitills toppförslaget. 


(null)     


På skarnet runt om har vi tänkt placera lite växter i krukor och någon vattenkanna. 


(null)

Golvet ska vi ta oss an nästa år, eftersom vi inte riktigt bestämt oss för vad vi vill ha.

Vi har tänkt duka upp långbord, hänga ljusslingor i taket och styra upp kräftskiva i växthuset innan sommaren är slut, som en liten invigning av bygget. Så mysigt, men nu ska jag hå ut och fortsätta lägga stenranden kring växthuset! 

Ha en fortsatt fin torsdag! 








It’s all about the details

(null)
 

Jag älskar detaljer. Alltid det jag fastnar för, om det så är en volangkant på en jacka, en blomformad nit på en pinnstol eller en vacker mässingkrok. Därför är det oftast detaljer jag ser framför mig som en vision när vi renoverar här hemma.  

 
(null)
 


Dessa, som jag fick hem i brevlådan häromdagen var en av drömbilderna i huvudet, når vi bestämde oss för att bygga växthus. Vackra beslag till dörrarna. Dubbeldörrar. 

Det var just därför vi ganska snabbt började fundera på annat när vi såg att den tänkta dörren var alldeles för stor och klumpig för växthuset. Nä, det ska vara dubbeldörrar, som vi tänkte från början. Med vackra handtag. 



(null)
 


Och se nu på dessa. Antikbehandlade kläpphandtag med tillhörande skjutreglar samt gångjärn. Vackra.



(null)
 


Kan verkligen se framför mig hur jag med datorn i ena armen och kaffet i andra, öppnar upp dörrarna till växhuset och sätter mig där inne vid vårt caféset för att jobba, en solig höstdag med krisp i luften. Får man längta en smula, bara en liten smula, till hösten? Om den lovar att bli fin! 


 
(null)
 

Dörrarna är lite av slutfinishen på växthuset. Och lite vindskivor på det, med snickarglädje såklart, ni känner ju mig vid det här laget. Detaljer, detaljer, detaljer! Fint, finare, finast! 




Taklagsfest och lite bygg-bad!

(null) 


Veckorna springer iväg! Det var ett tag sen jag uppdaterade ang. bygget av vårt växthus. Veckan som gick gjorde vi ett ryck, när Jack äntligen hade semester! 


(null) 


Grunden vägdes in och balanserades rak, Minelle kontrollgick femtielva varv för att godkänna. 


(null) 


Denna bild tog jag i onsdags, när vi sprang fram och tillbaka med sågar, tumstock och vattenpass mellan skurarna. På med regnjackor och stövlar, nu finns inget dåligt byggväder bara dåliga byggkläder! 


(null)


Men så vände byggvädret dagen efter! Vi gick från regnjackan till badbyxan. Halva styrkan byggde och andra halvan badade! Byggbad, har ni hört talas om det? 


(null)


Tadaaa! Fönstren och sidorna har kommit upp! Tänk att jag & Jack köpte dessa fönster för en billig peng, ca 6,5år tidigare utan en aning om vad vi skulle använda de till. Nu kommer de till sin rätt. Och ja, jag har provlagt en liten stenrand för att se hur kanten omkring kommer att se ut. Det kommer bli prima ballerina. 


(null)


Så kom takstolar på plats och då vet alla att det vankas...


(null)


...Taklagsfest! Så jag och Jack skålade med varsin Cola Zero! 


(null)


Jag putsade av fönstren lite snabbt mellan allt sågande och skruvande. Wow, fönsterkitt och karmar må vara lite torra och spruckna, men denna blänkande, klara och vågiga glasytan på själva fönsterrutorna. Så fina. 


(null)


Endel ospröjsade rutor på ena sidan. De ska få sig lite hemmaniskrad spröjs snart. 


(null)


Hela familjen har verkligen varit en del av detta bygge. Har de inte varit byggsällskap så har de varit livs levande "tving" och hållt plankorna på plats.


(null)


Egensnickrade pardörrar är på gång! Vi har använt två rutor och fölängt med reglar och skivor, de ska få lite lister, panel pch färg innan de ska sättas på plats.

En liten uppdatering av växthusbygget! Imorgon kommer troligtvis taket på plats och idag hann jag även måla halva sidan innan regnet satte stopp. 

Fortsättning följer! 




Vrålåk i allra finaste kostymen



Nu har vi kalasat färdigt vår älskade 2åring. Hon fick 90% presenter innehållande Pippi, eller iallafall relaterat till Pippi. Så lycklig! Den resterande "10procentarn" (jag är dålig på matte så ni får ta det här med procensatserna med en nypa salt) är hennes nya vrålåk! 
 

                   

Hennes alldelles egna balanscykel, så fin! 






Ordentliga däck och matchande gröna fälgar. Och med fikakorg, eller plats-för-bebis-korg. Eller båda. Det är tur dockan inte är så stor. 







När hon slet upp paketet på morgonen vart hon överlycklig men efter det har ändå varit lite avvaktande, sneglat lite på den, satt ner dockan i korgen men inte aå mycket mer än så. Men så har vi haft den lutad mot väggen på verandan (jag menar hallå, den är så fin att den funkar som inredningsdetalj!) så har vi sett att hon "i smyg" sätter sig på cykeln, med dockan i korgen. Lilla smulan. 







Så när hon är redo, då packar vi ner "bebis", lite bullar, några festis och trampar oss ner ända till MiniGråbo (lekstugan 20m från huset) och tar oss en picknick. När hon är redo. 






















Pippikalas på Gråbo


(null) 


I söndags fyllde vår älskade snutt 2 år! Så vi har kalasat hela helgen, med kalastema PIPPI LÅNGSTRUMP! Såklart! 
Jordgubbstårta inspirerad av pannkakstårta, Pippiballonger, Pippimuffins och en hel del Pippi-presenter dessutom! 


(null) 


Vi har delat upp kalasen i många små detta år, med tanke på situationen med både "dumma bacillen" som Millpill kallar den och semestertider med när och kära på resande fot. Men Pippitema på samtliga!


(null) 


En Kling till saften? Eller Klang kanske? 


(null) 


Egengjorda Pippi - cake topper! En självklarhet när mamma jobbar med att designa kalasdekorationer hela dagarna! 


(null) 


Barnens gammelmormor är världens bästa kalasfixare när det kommer till fika! Varje kalas får vi kakor och bullar som hon bakat, smakar-alltid-toppen-garanti! 


(null) 


Jag var lite sugen på att blanda alla mina loppade kaffeserviser, det hade känts väldigt "Pippi" med massor av udda koppar, men nu blev det dessa! Premiär för den nyaste servisen i samlingen! 


(null) 


Finkläder på finkalas! Miltons favvoskjorta och Minelle i sin Pippi-klänning! Tur hon fick 2 nya under helgen, så slipper vi tvätta denna varje kväll, då hon vägrat någon annan outfit de senaste 3 veckorna! 


(null)


Såhär såg tårta nummer 2 ut! Tårtorna smakar precis desamma men med lite olika utseenden! Jag fick många fina DM och kommentarer för tårtan på Nell & the lions instagram och födelsedagsbarnet själv, ja hon älskade den! Speciellt "Pippi & Dubbidubb" så den tänke jag placera på hennes rum (eventuellt i blomkrukan) efter vi har kalasat klart! 

Världens bästa tårta, klar på 15 min om man har färdiga bottnar! Recept på tårtan hittar ni här! 





Med ponnyn på axeln

Inlägget innehåller affiliatelänkar
 
 
 Så fyller hon snart två år. Denna Pippi-total-tokiga-tjej! Presenterna och temat för kalaset blev ganska givna i år. Är det något hon älskar så är det just "Pippi, Annka, Tommi, Dubbidubb och Nisson".
 
 
 
 
 
 Något mer hon gillar är hennes lilla handväska. Det är så mysigt när hon kommer och rullar dockvagnen med ena handen och håller handväskan lite tjusigt i andra. Man kan ju aldrig få för många väskor, så det är väl klart att hon ska ha en med självaste Dubbidubben på!
 
 
 
 
 
Så gillar hon att plocka, pilla och dona. Smått och pilligt. Lägga hit och lägga dit. Minns ni det gamla spelet "Mix-Max" När man skulle para ihop männsikor från olika yrken, deras huvud, kropp och ben? Detta är Pippi-versionen i trä, fast utan spelregler, man gör lite precis som man vill.
 
Så får hon dessutom ett litet Legoset, en ny Pippidocka samt en lite större present, som jag tänkte visa er i ett eget inlägg här inne. 
 
Imorgon går första kalaset av stapeln! Då ska vi duka med Pippi-ballonger, Pippi-cupcakes, Pippi-tårta osv. Ska bli så roligt att få ge henne ett kalas som hon själv älskar, som en 2-årings Pippi-dröm!
 

Tidigare inlägg