Nyföretagare 2020

(null)


Det blir ett litet skrytigt inlägg här inne idag. Det måste ju få bli så ibland när man är lite extra stolt. Jag har nämligen fått stipendium! Företagarna i Filipstad gav mig deras stipendium för nyföretagare 2020. Wow, vilken ära! 

Den fina blombuketten fick jag av mina svärföräldrar, som ville gratta mig lite extra. Visst är de fina! Både svärisarna & blommorna! 


(null)


Stipendiumet innebär äran samt 5000kr som jag tror att jag bl.a kommer använda till ett nytt objektiv som jag länge suktat efter (använder ju min kamera i företaget varje dag till bl.a produktfoton). Själva diplomet kommer delas ut till mig i September, då jag ska få besöka Företagarna i Filipstad för att berätta lite mer om mitt företag, Nell & the lion. 

Jag är så tacksam, i september firar jag 1år med Nell & the lion och jag har fått sån fin respons från flera håll under detta år. Jag har redan fått många "stammisar" som inte bara beställt av mig en, två tre gånger utan fem, sex, sju gånger! Kan ni förstå?! Det är verkligen ett kvitto på att folk är nöjda med det de får hem när de beställer. Tänk att mina prylar pryder hemmen runt om i olika delar av Sverige (samt även Norge och Finland!) klart man blir lite stolt. 

Så får man nu detta, mitt Nell & the lion får stipendium för "en proffsig webbsida och affärsplan och spännande affärsidé!" Så himla roligt! 

Att anlägga en stenentré & väthusuppdatering no.2

(null) 


Så var det dags att få ordning på entrén! Vi hade ju ett gäng gatsten hemma, så jag tänkte visa hur vi gjort för att få till en liten dörrmatta i sten, eller såkallad stenentré! 

Det är första gången vi någonsin gör detta så om det är "det rätta sättet", ni vet enligt regelbok och certifikat, nä antagligen inte, men det blev toppenbra!

Så här kommer våran lilla guide: 
Först grävde vi ur halvmånen ur gräsmattan, den form vi önskade ha på entrén. Vi grävde gropen snäppet djupare än marken runt om, för att sedan fylla på med lite grövre sandmaterial. 


(null) 


Sen började pusslandet! Det grova sandunderlaget gjorde det möjligt att flytta runt och borra ner stenarna lite, för att få de på plats och för att få ungefärlig samma höjd på de. 


(null) 



När vi var nöjda med stenpusslet så fyllde vi på med ytterligare lite grövre sand, för att få lite stadga kring stenarna. Men fyllde inte upp springorna helt...


(null)     


...för sen var det dags för lite mer finkornig sand som lättare tränger ner i varje liten springa och får stenarna att ligga still. Vi lät ett lager av överflödig sand ligga över natten, så kom det lite regn på som gjorde att det trängde ner ytterligare (regnar det inte så kan man själv vattna lite på). 


(null)         


Så drog vi en sista svängom med kvasten över stenarna, för att få ner det allra sista i springorna. Voliá! Vår alldeles egna hemmapusslade stenentré! 


(null) 


Så har vi även blivit med dörr! En gammal och tjusig liten skatt vi fyndade för ynka kronor. Jag älskart.


(null) 


Kommer ju bli urtjusigt detta! Tänk vad lite virke, handkraft och färg kommer göra detta till en braksuccé, det är iallafall vad jag ser framför mig. Och vi brukar ju vara ett himlans bra team när vi går mot samma mål, jag och min byggherre aka man.


(null) 


På stora byggen brukar man slå upp baracker till byggarbetarna, här har vi istället dragit fram vår fikabänk som vi vanligtvis har i skogen här hemma. Men nu får den agera byggbänk, för både små åskådare (2åringen & 5åringen som vill vara med på alla påhitt här hemma), fikapausbänk, tid för-snabb-skiss-när-vi-försöker-förklara-vad-vi-tänker-för-vinkel-hit-och-dit-bänk samt såga-till-en-bit-bänken. 

Fortsättning följer....











Troll högt & lågt





Igår tog vi en liten kvällstripp till Trollstigen i Lesjöfors. Lika mysigt varje gång. 

Barnen fascinerans av alla smygande troll i skogen och föräldrarna beundrar hantverket och fantasin. En liten extra guldstjärna till den eldsjäl som skapar detta guldkorn för småttingar  (och storingar också då). 





Jag tror att slingan runt är ca 3km och Milton skuttar fram som en fjäder, utan en tanke på att halva biten är ganska brant uppförsbacke. Vem har tid att tänka på sånt trams när man har skogen full av troll att utforska?! Så finns det ju tjusiga bänkar att vila rumpan och ben på, efter stigarna. 





Man får hålla koll både högt och lågt. Det kan lika gärna vara en flugsvampsmålad sten men trampar på, eller en träuggla som spejar i en trätopp. 


     


Eller en nyckelpiga storlek större på trädstammen! 





Uppe på toppen ska man skriva en liten hälsning i gästboken, det är givet. Eller måla en litet konstverk, som Minelle. 



 
Dörrar på glänt och vänliga troll. 

 


Tittut! 




Så fina och välgjorda små timmerhus till många av trollen. Med isolerande mosstak. 





"Här använder trollen kikaren för att kolla på hemmamatcher" 





Vårat egna lilla troll!  





Alltid värt ett besök, varje sommar, vår och höst! Nu hade det tillkommit några nya troll sen sist vi gick. En mysig och alldles lagom tripp för barnfamiljer.

















Sommarpärlor

(null) 


En av sommarens pärlor. Att ge sig ut på kvällstur i båten. 


(null)


Kanske inte jätteofta fiskelycka men desto mer livskvalité och lycka över lugnet som lite bris på sjön kan ge. 

"Kanske vi fångar en bläckfisk? Eller en haj?" Önskar Milton.


(null) 


Barn i flytväst eller badräkt är det allra sockersötaste ett öga kan skåda. Och när det kommer en dos syskonkärlek så blir det lite extra socker strösslat! Gull! 


(null) 


Nu är det fler dagar sen sist, regnet har faktiskt hindrat oss. Dessa bilder är från midsommardagen, därför är midsommarstången och fikakorgen medpackad. Fast de är klart, vem försöker jag lura? klart fikakorgen är med oss varje gång, haha. 


Sommarlovstripp till pelargonhavet

(null)


Sommarlovsutflykter. Idag i sin allra bästa sort. Att jag är galen i pelargoner är ingen nyhet och efter besöket på Pelargonmuséum i Kristinehamn idag så blev jag inte mindre galen i pelargoner om man säger så. 


(null)


Kolla bara på detta. Som ett hav av fluffiga moln i rosaröda toner. Tänk att en sort finns i så många olika färger, former och varianter. Lurviga. Spretiga.Spetsiga. Skira.


(null)


Detta var en av mina favoriter. Rospelargonen. Fanns också i mängder av färger. Vem föredrar inte en blandning av pelagron och ros? Perfect match. 


(null)     


Gulliga växthus. Ser ni en skymt av en till som njöt av omgivningen?....


(null) 


Millpill. "Kom kom mamma! Lukta på den! Och känn på den och titta på den! Den va väl fin mamma? Åh titta på den här färgen mamma!" 


(null)


Bland pelargonerna trängs en gammal kamin. Bra tjusig den också. 


(null)


Och denna! Någon som både jag och Jack fäste ögonen på snabbt. Så den fick följa med oss hem. En äppelblom pelargon, med ljusspräckliga blad. 


(null)


Försäljning fanns både på utsidan och i flera olika växthus. Milton luktade sig fram och grappade tag i sin favoritpelargon av de alla! Colapelargonen!
När man klappade lite försiktigt på bladen så doftade fingrarna cola! Helfestligt ju! 


(null)


 Här en en mårbacka 2.0. Samma ljuva rosa men i tulpanform! Så ljuvliga. Om den fick följa med hem? Ja men självklart! 


(null)



Efter lite pelargonshopping tar vi sikte mot.... FIKA! 



(null)


En fika bland pellisarna och lite rosor. Sån mysig trip med mina hjärtan. Har ni vägarna förbi Kristinehamn så rekommenderar jag varmt Niklasdam trädgård! Varning för pelargonfeber! 





















Gråbo i sommarskrud

 
 
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret. 
 
 
 
 
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula. 
 
 
 
 
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor. 
 
 
 
 
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget. 
 
 
 
 
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!

Plats för fika och gurkor...

 

Idag tog vi första spadtaget till vad som kommer bli ett växthus! Med lite gamla fönster & färg ska vi försöka trolla fram ett mysigt växthus i trädgården. 





Dessa fönster köpte jag av en väninna för många många år sedan och tänk att jag visste väl att de skulle komma till användning, trots att jag inte visste exakt till vad just då. Vi har skruvat av beslagen på allesammans och gjort de redo för att agera hus! 





Vi började att mäta upp, lägga fönster, regel, fönster, regel, mäta lite till och sedan sätta dit lite rep, för att få en känsla för hur stort det kommer bli. Tror det blir alldeles sådär perfekt lagom. Plats för fika, plats för tidningsläsning med en kopp kaffe och plats för växter att trivas och gro. 





"Skulle det inte vara tjusigt med en liten dörrmatta av sten?" 

Tur för oss att vi funkar lite lika som Petson, med lite bra och ha saker i alla uthus. Klart att vi hade lite gatustenar liggande i ena boden här hemma!





På kvällsrundan i trägdården, med vattkannan i ena handen knäppte jag denna bild. Växthus-bygget dag 1. Mätt ut, grävt ur och fått dit skarn som grund. Bra jobbat i värmen Team Gråbo! Alla var med, såklart. Barnen tyckte helt klart att lasta skarn-delen var allra roligast. Som att jobba i guldgruva. 





Alltid med mig

 
 
 Jag har så länge velat göra en tatuering som symboliserar mina barn. Men, om jag skulle klämma in ett mellannamn mellan mina två Anneli & Linnéa så vore det "fröken beslutsångest"...
 
 
 
 
Men nu äntligen sitter dom där på min arm. Denna tatuering var jag påväg att göra redan strax efter att Minelle kommit till världen men avråddes då eftersom jag ammade. Så nu, snart 2 år senare tänkte jag att eftersom jag fortfarande håller kvar vid just denna idé så vill jag ha den nu, omedelbums!
 
 
 
 
 Den blev så fin. Mina två Rosö-ingar som ett armband, alltid med mig. På själken av en ros, såklart.
 
 
 
 
När det kom till typsnitt så blev det dock för mycket, puuuh en sån djungel för fröken beslutsångest! Så jag googlade fram kursiva typsnitt så fick Milton peka på den han gillade mest. Väldigt god smak min fyraåring. Nu är den snart läkt och jag är så nöjd 

Skogsidyll med finfika

(null)
 
 
Varje år när vi firat vår bröllopsdag så har vi packat fikakorgen och promenerat bort till "vår" sten, samma sten som vi förlovade oss på, som vi fikar på varje år på allahjärtansdag och som vi tog våra bröllopsbilder vid. I år har badgästerna fullkomligt stormat till sjön (som ligger strax nedanför vårt hus) och så även den stenen. Men vi gör oss inte omöjliga såklart, så vi stånkade ner både vagn, picknick och barn bredvid vägen och vidare ner i skogen på en plats strax bredvid stenen. En urmysig och nyfunnen skogsidyll, med plats för många fikastunder framöver i sommar. 
 
 
(null)
 
 
Det här snackar jag "firande alá sommar deluxe". Strålande sol, skog, tyst och stilla, blänkande vågor från sjön och jordgubbar. Toppat med vårt bröllops-sigill som jag avbildat som en caketopper. Den prydde både våra bröllopsinbjudningar och dekorationer på bröllopet. Och så nu även vår firar-fika. 
 
 
(null)
 
Ett stenkast bort bor vi. Förstå vilka fina platser vi har alldeles runt husknuten. Åh. Det fina med den gamla järnvägen (som går längs med sjön)och miljön kring är att den är lika fin året om. De eldröda färgerna på hösten, de vita inbäddade träden på vintern och ja, våren vet ni ju, när allt vaknar till liv. Då är allt vackert. 
 
 
 

Laxrosa och sammetsröda

 
 
 
Kan det vara så att bröllopsdags-buketten blir vackrare och vackrare för varje nytt år man firar? Jag tror nästan det. För när Jack kom hem från jobbet idag så mötte han mig på verandan med detta ljuva  fång av favoriter. 
 
 
 
 
 
 Vi firar tre år som Herr & Fru idag. Och visst är det väl häftigt, att efter snart 14 år tillsammans så är han fortfarande den finaste jag sett, både till utseende och insida. Och ja, även den mest knasiga. Det är nog den allra bästa kombinationen i ett kärleksförhållande. Fin och en gnutta knas.
 
Ni vet, den klyshiga men ack så sanna "populär-skärbräde-tavlan-i-köket: recept på kärlek, 1 dl skratt, 3 matskedar humor, 2 teskedar bla bla..." Bara det att jag tror att varje förhållande har sitt egna recept, sin egna skärbräda. Vi har lyckats blanda ihop en otroligt lyckad smet, well done honey! (vet att du läser detta ;)
 
 
 
 
Titta en gång på denna färgkombon! Se på de laxrosa rosorna tillsammans med de sammetsröda, iiiiih så vackra! Och de smygande pionerna sakta på ingång, wow. Tjejerna på Filipstads blomsterhandel är så duktiga på att binda buketter. Denna toppade verkligen allesammans från de 14åren 
 

Midsommar med femkamp och musfällor...

 
 
Wow, vilken underbar midsommarhelg!
En midsommarafton med middag under bar och knottfri himmel, bara det är ju succé!
 
 
 
 
Ni kanske minns midsommardrömmen till klänning som jag skrev om i tidigare inlägg. Det var inte helt smärtfritt som vi fick på henne den. Hon tog klänningen, gick raka vägen ut på verandan och slängde den i skarngången, haha jisses! Nikita (gudmor) försökte lura i henne att de skulle busa med mamma och pappa och sätta på klänningen i smyg, såna påhitt som barn alltid brukar haka på, men icke! Klänningen hörde hemma ute på skarnet tyckte Nells. 
 
 
 
Tripp, trapp, trullen ♡
 
Men som ni ser, klänningen kom ju på tillslut. Med första pris i parenting mutade vi såklart med glass, och vi illa kvickt satte på den medans hon var inne i glassätandet och sen var den inte så hemsk ändå den där blommiga marängen. Vi får väl se om den är godkänd till nästa firardag, nämligen den stora 2 årsdagen i mitten av Juli... ja vi får väl se som sagt. Milton hade valt sin skjorta helt själv dagen till ära så påklädnad helt frivillig, men med en glass-skjorta är det ju rätt självklart!
 
 
 
 
 
Bästa Titti (aka. Nikita, båda barnen har gett henne namnet Titti innan de rätta bokstäverna hamnat rätt i munnen) hann slänga ihop en liten inblakad fläta mellan glassätande och påklädning. 
 
 
 
 
Upptäkte att jag inte dokumenterade midsommarafton så mycket i bilder under dagen. Men en femkamp innehållande bland annat mästerskap i papperflygplan och tipspromenad hanns ju också med. Jack hade fixat de allra finaste priserna till alla deltagare (t.om Minelle & Milton för jobbet som rättvis domare såklart) Nikita fick precis vad hon behövde, 4 musfällor och en ryggkliare, för vem hade inte blivit snäppet lyckligare med sådana i sina ägor?

Som en sommardröm...



När jag var liten så läste mamma och pappa en bok. Femtioelva gånger, varje kväll, på ett ungefär. De har återberättat hur de kunde boken utantill och "läste den" ofta i mörkret. Det var rim, och min pappa avskyr rim, men vad gör man inte för sina barn?

"Olivias nya klänning." Kort och gott handlar om en flicka som så gärna vill anväda sin nya finklänning trots att mamma säger att hon ska vänta, så går hon ut och plockar blommor i den och får massa fläckar på den....





Olivia somnar ledsen men mamma överraskar henne genom att brodera små blommor på klänningen och hänger dene på stolen så Olivia ser den när hon vaknar... ser ni vart jag vill komma?

Ja , man kan tro att Minelle har busat och fläckat ner en klänning igen (det är vardag här hemma) men inte denna gång. När jag såg denna sommardröm till blåsa så var det Olivias klänning som dök upp i tankarna.


 


Minelles midommarklänning. Med broderade blommor. Hjärtat skuttar till. Nästan gråtvacker.  




Vi får väl se vad pinglan själv säger när hon ska klä sig imorgon, det är nämligen bara Pippiklänningen som gäller nu. Och "bezz" (keps)... köpte en så fin solhatt till henne i början av sommaren. Så fort jag kommer med den skriker hon "NEJ!" Springer fram, drar den ur händerna på mig, lägger på marken och sparkar på den. Den egna viljan finns där, minst sagt. Inte nådigt. Så jag låter henne få ha sin bezz helt enkelt. 


(null)


Det hon däremot mottog väldigt glatt var dessa glajjor som jag & Jack sa samtidigt i kör när vi såg "de där skriker det Minelle om" och japp, hon älskar de, likt den primadonnan hon är. Haha, skruttan, så mycket skratt och gråa hår hon hunnit ge oss på dessa två år 




Nu kör vi, sommar 2020...

 
 
Sommarlovstårtan. En självklar tradition här hemma på Gråbo. Att vi fick avnjuta den i allra ljuvligaste kvällen med låg kvällssol in på altanen igår, kan ha varit den allra bästa starten på denna sommar. Som en kickoff, sommaren 2020, nu kör vi. 
 
 
 
 
Jag gjorde jordgubbsmousse efter rekommendation från min svägerska. Recept från Fridas bakblogg, läskande och frestande att klicka sig in på den. Lär nog beta av några recept därifrån till sommarens alla fikor. 
 
 
 
 
Att jag gjorde den i soyagrädde gjorde den lite mer avslappnad än vanlig grädde. Låt oss kalla det så, avslappnad. Istället för misslyckat rinnig. För god (otroligt!) var den, så misslyckad är inte rättvist. 
 
 
 
 
 
Barnen tog egentligen sommarlov redan sen en vecka tillbaka, men vi firade på riktigt igår, tillsammans med lärar-papsen som nu iallafall har lite semester från ett av sina jobb.
 
Vi promenade tillsammans ner till förskolan för att lämna en liten blomma till fröknarna och önskade en härlig sommar. Milton längtar redan så till hösten, när han ska få börja femårsgruppen. De stora barnen som får åka iväg då och då för att hitta på roliga saker.
De stora barnen.
Kan inte förstå att min lilla kille snart är en av de stora barnen. Magen fylls av stolthet men samtidigt lite vemod. Vill pausa tiden och bara krama om han lite extra. Puh, tur att vi har en hel sommar framför oss först, innan vi tar tag i hela den där stora-killen-biten. Det blir för mycket för mammahjärtat att bearbeta, sista året på förskola-förbereda inför skola, ja ni vet. Det tar vi sen. Nu ska vi njuta av sommarlov tillsammans 

Himlens skådespeleri

 
 
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
 
 
 
 
 
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön. 
 
 
 
 
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri. 
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på. 
 
Gonatt på er!

Våga-vägra-bajs-frukost!

 
 
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år...
 
 
 
 
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
 
 
 
 
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
 
 
 
 
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
 
 I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
 
 
 
 
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
 
 
 
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
 
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger "wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren". Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.  

100% känsla 0% tumstock

 


Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars? 





Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo! 





Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor. 





Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan. 





Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat. 



Morsdag med Mighetto-känsla

 

Vilken tur vi har, som har en "flänga-hit-och-dit-fika-här-och-fika-där-dag" på mors dag.
 
Ja, igår var det alla mammors dag. Jag blev väckt med finaste fukostbrickan inkluderande trädgårdsbukett, levande ljus, de två allra finaste småhand-målade teckningar och paket, bästa starten på dagen. Egentligen tjuvstartade vi redan kvällen innan, med lite grillat och mysmiddag på altanen. 
 
Många tycker att dess dagar, mors dag, fars dag, påsk, jul blir flängiga när man ska hinna med att åka till alla, och visst kan de väl kännas lite kort om timmar. Men det är ju i sin tur väldigt tur. För då har man lyckan att få ha alla dessa nära och kära vid liv och i sitt liv. Jag älskar dessa dagar, en anledning till att få ses. 
 
 
 
Min älskade mamma fick ett olivträd. Nästan så jag behöll det själv i sista sekund, då det stod väldigt fint på skåpet ute i hallen, där jag lät det stå medans jag sprang in efter skötväskan.
Det blev en tvärnit, ni vet när man får syn på något i förbifarten. 
"Jäklans så tjusigt det passade där!"
Så jag får väl införskaffa mig ett eget litet träd inom en snar framtid. 
 
 
 
 
Hon är himla bra min mamma, eller faktiskt den allra bästa. Hon är dock lite halvklurig att köpa present till, vilket är konstigt, eftersom vi väldigt ofta har samma smak på saker och ting. Men det är nog också därför jag har högre krav på mig själv som present-givare då, att jag vill att det ska bli bullseye varje gång. Så vill jag ju alltid ge bort någon typ av personlig pryl för att visa extra eftertanke, så jag gjorde en egengjord present-tag i trä, med inspiration av fantastiska Mrs Mighettos print "Dear kid", samt piffade blomman med lite presentpapper. Så en present som själv skulle velat ha alltså, då brukar iallafall bli uppskattad. Sådan dotter, sådan mor, i presentväg.
 
 



Det man inte kan få, får man lösa själv

 
Jag är ingift i en löparfamilj. Det rådde lite smått panik i mars när coronan var ett faktum och uppdateringar ang. inställda löptävlingar inför 2020 kom som på löpande band. Men vad gör man när man inte kan få det man vill? Då får man vara lite kreativ och skapa. Så min svärfar, svåger och man bestämde sig för att anordna en egen tävling. 
 
Mars maran. Och vem vore jag som jobbar med trädesign dagarna i ända om jag inte designade en fin fin medalj i trä, loppet i ära! Självklart. Så himla roliga att göra! Dessutom snygga att hänga framme på prishyllan (Ja, faktiskt mycket tjusigare och trevligare att ha framme än alla andra 29739 st som min man har i metall, från alla hans väl genomförda tävlingar ;))
 
 
Så igår var det dags igen, denna gången min svärfar och Jack på startlinjen. Maj Maran. De hade gjort upp dag, tid och plats, sen var det bara att löpa för glatta livet. Jag, svärmor och barnen tätt efter i bil med picknicken packad och med hejarrop efter vägen.
 
 
Målgång med en bukett forgetmigej, medalj och en Miltonkram, väldens bästa förstapris man kan tänka sig om ni frågar mig.  
 
Väl i mål väntade vi in finalisterna. Barnen hade plockat ihop varsin bukett i trädgården, för att räcka över till pappa och farfar vid målgång. Noga blötte vi toapapper, virade runt stjälkarna och plastade in med lite plastfolie för att de skulle stå sig fina ända till mål. Milton var pigg i benen likt kranskullan på Vasaloppet och sprang till löparna med bukett och hängde kring varsin medalj runt halsen. 
 
 
Första parkett precis vid mål. Farfar i sikte, rask takt mot målgång!
 
Efter målgång var det fram med de stora fikakorgarna och dags för picknick i gräset, välförtjänt sådan för både löpare och hejarklack.
 
 
"Men mamma, jag förstår inte... Varför måste de springa för? Varför kan de bara inte fika ändå?"
Frågade Milton i bilen påväg till mål.
 
"Då ger de ju oss ett extra tillfälle och anledning till att fira och ta en fika"
 
....var det bästa svar jag kunde ge honom, och visst verkade han köpa det ganska bra. Väldigt bra 🙈

Vallmodröm och lagomt mallig


Nämen jag drömmer om växthus, blombäddar och långa stråk av vallmo-odling. Har väl jag kommit att bli en grönfingrad Mandelmanns fan? 

Jack kom hem med ett fång blommor igår, från vår lokala blomsterhandel. Så fin, både buketten och min man. Visste ni att jag hade tanke på att utbilda mig till florist på gymnasiet? Man undrar ju hur livet hade sett ut då. Men jag ändrade mig i sista sekund och valde att läsa till fotograf istället, vilket var otroligt roligt och något jag verkligen fått användning för. 

 
Vad hetter de små rosa volangdrömmarna? Så söta!

På gymnasiet var det mest suget efter kreativiteten som lockade till floristyrket, att få dyka ner i ett hav av härliga kulörer att binda buketter av. Nu på senare tid har själva intresset för blommor i alla olika former och själva odlingen "blommat upp" (hehe). 

Det är ju häftigt det där. När man en kall februaridag stått och skakat ur fröpåsen på frön, petat ner i jorden och rått om de, tills nu (eller snart) 4 månader senare, när man barfota ute i trädgården kan gå och kan börja plocka buketter, jordgubbar, gurkor.... av dessa små små frön. Man blir så himla mallig, samtidigt så fascinerad av moder jord. 

Så ett växthus, lite fler rabatter, määääängder av vallmo och rosor samt en fräsig fågelskrämma vore ju himla roligt att pryda vår sommaträdgård med. 

Vad dekorerar ni trädgården med? 





OH DEER!

    
 


"Vad är det för förbaskad låda som ligger mitt i vägen i kattvinden?" Svor jag när jag var på jakt efter dynorna till trädgårdsmöblerna. Kastade ut lådan på golvet och det blev konfetti i form av broderitrådar i alla färger! 

Där och då återupptog jag ett av mina allra pilligaste och roligast tant-intressen, broderi.


 


Det fick bli ett rådjur. Bara för att de är så himla fina. Så är det ju alltid svårt med bilder, att ge den där rättvisan. Jag har använt olika nyanser av brunt och beige för att få till både fläckar och skuggningar, men på vissa bilder ser den nästan skabbsmittad ut. 


 


...vilket den naturligtvis inte är, min fläckiga lilla Bambi. Ja, jag borde (efter att ha jobbat 2 år som textilslöjdlärare) veta att jag ska använda spännbåge för att slippa skrynkligt slutresultat, men till mitt försvar så låg den i en annan låda, antagligen mitt i vägen, i en av våra andra vindsgarderober. 





Det är ju lustigt när man sitter med något väldigt länge, och väldigt nära. Tillslut tycker man att näää, det här blir väl inte alls bra. Den ser väl nästan ut som en ledsen hund? Men så kom Milton och kröp upp och sa "Åh mamma, har du gjort ett rårur"? Tack älskade lilla vän. Den lilla bekräftelsen behövde jag precis just nu! 





Klickade hem små söta metallhörn från en hobbybutik, blev ju en väldigt söt detalj. Nu ska jag påbörja nästa. Är det något som gör en avslappnad så är det just detta. Pillergöra är meditation.






Tidigare inlägg