Säsong Gråbo på glänt

 
I skrivande stund (20:01) så är det fortfarande ljust ute. Wow så fantastiskt skönt, lugnande och välbehövligt. Plötsligt får vi flera timmar längre dagar. Plötsligt känns det mer naturligt att vara utomhus och greja tills klockan är långt in på kvällen. Det är vår och vi har det allra gosigaste och ljuvligaste tid precis just nu framför oss. Skön känsla. Säsong "Mini Gråbo på glänt " är nu även igång! Under hela helgen har vi öppnat upp lekstugan för lek, dörren på glänt och Minelle plockar in och ut med fikat på den lilla altanen. 
 
 
 Granriset byttes ut mot de blommande pelargonerna (oja tvära kast, inget mellanting!), de små trädgårdmöblerna intar plats på minialtanen och ingen är lyckligare än Minelleskling. Fick hon så skulle hon nog flytta ut. Hon har längtat hela vintern.
 
 
Nu har hon även upptäckt kassa-apparaten som gammelfarmor fyndade åt barnen på loppis förra sommaren. Så nu vet vi ju vem som kommer sköta glassförsäljningen i Gråbo kiosken i sommar. Kanske inte blir de billigaste glassarna (så som hon slår på knapparna) men nog de godaste. 
 
 
...och med bästa fikautsikten!
 
 
Så många timmar jag redan hunnit sitta på dessa (liiite för små för en mammarumpa) stolar och njutit av en och annan träglass, luftkaffe och tygtårta. Jag och Jack blir så bortskämda och servade av barnen i dessa stolar. Njuuuuter. Av alla projekt och renoveringar vi gjort är dett lilla minihus (inkl kiosk och altan) det absolut bästa. Barnen är bara 4,5 och 1,5 år gamla och de har redan hunnit ha så himla roligt och timmar av lek i MiniGråbo. I sommar ska vi ha grillkväll, kräftfest, kalas och en massa roligt här, tjohooo som jag ser fram emot det 
 

Fantasi är viktigare än kunskap

Piratskepp med namn finns att köpa härifrån
 
Fantasi är viktigare än kunskap, sa en smart grabb med ständig morgonrufs (A.Einstein) en gång i tiden. Håller med, allmänbildning i all ära men ärligt talat - det här med nämnare, täljare, hårda och mjuka vokaler. Överkurs. Har nog aldrig riktigt fått användning av att kunna vad som är vad. Fantasin däremot och förmågan att kunna föreställa och skapa har varit både en rolig hobby och ibland överlevnad i alla mina levda dagar.
 
 
"Gör det du kan med det du har, där du är!"
 
 
Man skulle kunna säga att skapande för mig handlar om överlevnad hela dagarna, eftersom det är mitt jobb, mitt levebröd. För att få in pengar så måste jag få ideer och skapa, absolut inte mig emot! Faktiskt bästa tänkbara! Eftersom det råkar vara det jag är bra på och tycker är det roligaste som finns.  
 
Flaskpost med namn finns att köpa här.
 
Man kanske kan tro att jag blir less på det skapande och inte vill skapa mer än i jobbet men icke! Har alltid något "projekt" även vid sidan av. Senare färdigställda är ett par pappersburkar som jag tyckte kunde komma till nytta! Så vad kan man skapa av det? 
 
 
Trummor! Följde en guide på CChobbys hemsida. Den lilla trumman färdig, bara den stora kvar nu! Så fin detalj och förvaring inne i barnens lekrum. Nästan färdigställt...

Katastrof bland dammtussar...

         
  
Sekunden efter att jag tog denna bilden så råkade jag stöta till skåpet och en av hararna for ner i golvet... tuuuusan också.  
 
 
 
 Så hela familjen gick på jakt efter ett har-öra.. allihopa på alla fyra i hallen. Tillslut fann vi det bland dammtussar under skåpet. Lite Karlssons klister och katastrofen var över. Skämtåsido, visst måste man få oroa sig över ett litet porslinsöra i dessa tider. Tycker att de är så charmiga detta lilla par, som barnen fick en varsin i sina påskägg från deras gammelfarmor förra påsken. 
 
 
 Det blir inte jätte mycket pynt till påsken, men några små detaljer iallafall, speciellt nu, för att skapa lite tradition och känsla för barnen. Dessa två påskägg har jag haft i mång många år och tycker lika ḿycket om de fortfarande. Vår påsk går i lite mer sparsmakade färger som ni kan se...
 
 
 Tills vår alldeles egna lilla färgbomb sätter lite extra färg på tillvaron! Hans favoritfärg är orange, allra helst på allt. Han tyckte att det var "sååå bra att vi ska byta kaklet i köket" för han ville ju minsann ha orange kakel! (till hans stora besvikelse blev det ju dock vit pärlspont i slutändan). Men när det var dags att gå lös på påskäggen från Nell & the lion, så blev ett av äggen såklart helt i orange!
 
 
Och lila! Så fina! 
 
 
Ett litet påskris på verandan! Snart åker även Plåt-tuppen och fröken höna pöna upp på trappen också! Alltså tupp och höna i plåt, som ser nästan identiska ut som våra alldldes egna (livs levande) tupp & höna Ture & Tilde. Lovar bild på de när de kommer fram! 

Jag ska bara pilla lite...

 
I maj är det 6 år sen vi flyttade in i vårt älskade hus. Vi har nog varit och petat in en list, tapetserat en vägg eller målat ett hörn i varje liten vrå i vår Villa Gråbo, endel rum är t.om inne på sin tredje renovering, inte alls rastlösa människor, hehe. Köket var ju ett av de rum som vi renoverade först av alla och är fortfarande så nöjda med det. Förutom den där lilla lilla detaljen som bara skulle vara "sålänge" ett litet tag ni vet.. Jag avskyr ordet, ryser i hela ryggrade. Sålänge. Det där sålänge blev nästan 5 år....
 
 
...Tills jag en helt vanlig onsdag förmiddag, sisådär vid 10:30-tiden står och sköljer en gryta och tänker "undrar om de där kakelplattorna sitter fast hårt, eller om de faktiskt bara ramlar i näven när man börjar bryta i de?"
 
 
10 minuter senare ligger halva kakelväggen på diskbänken. De första 5 plattorna ramlade i näven på mig, men de anra bröt jag lös med en skruvmejsel. Skickade ett mms till Jack "Ojdå, skulle bara pilla lite..." haha. Han blir inte längre förvånad över nått. Kanske borde jobba lite på impulskontrellen. Eller nä, samlade ju för tusan mod i nästan 5 år för att börja bryta i första plattan. 
 
 
Så nu, 5år senare har "såläge-kaklet" bytts ut till pärlspont och JA! Så himla mycket bättre och så snabbt fixat (tack till min älskade man för både tålamod och dina snickerikunskaper! PUSS♡) att man än en gång kan konstatera att det där ordet som man slänger sig med (sålänge) är bara att skrota. 
 
 
Vi var inne på att byta ut vår diskoho i aluminium mot en nedsänkt porslinsho, men denna känns mer praktisk. Det är gansla ofta jag slänger mig med jordiga krukor, kladdiga haklappar eller nymålade grejer att det faktiskt bara kändes dumt att byta ut den. 
 
 Min älskade brödrost från Dualit, hitta den här (adlink)
 
Det blev så mycket ljusare och kändes så mycket luftigare. Så nöjd med vårt ljusa lantkök!
 
 
 Här är en slutligen en förebild, eller mera en "under-bild" den som jag mms:ade till Jack. Nu är det ett minne blott!
 
 

Gamla goda bettan

 
Jag är tillbaka. Nu bloggar jag på min gamla, älskade lilla skötebarnsblogg, igen. Fast under helt vanliga adressen www.villagrabo.se, för att inte göra det avancerat. Alltså för er, endast designen som är annorlunda, men med arkiv ända tillbaka till 2011. En flytt från tidigare bloggen är under process, så att arkivet mellan Juni 2016 - Mars 2020 kommer med också. 
 
När jag och Jack låg nedbäddade i soffan och bläddrade och scrollade bland gamla minnen på denna blogg igårkväll så kände jag hur jag tappat bort det riktigt roliga med att blogga och tappat Malin-nischen efter vägens gång. Att jag nästan fått krystat fram (vad jag tror ska vara) intressanta inlägg. Jag har influerats alldeles för mycket av influensers på senaste tiden att jag nästan glömt bort vart allt startade, på denna blogg, 2011. 9 år sedan. Jag minns fortfarande allra första inlägget. Bara sådär direkt fångat ur vardagen. Här har jag skrivit om de allra största och minsta händelserna i livet, från mitt perspektiv, ingen annans. Med grunden i fotografi och skapande. Mina allra käraste intressen sen måååånga år tillbaka. Så fint att få fånga dagarna med foton, att se och minnas tillbaka på. Och att blicka tillbaka i bloggen inspirerade mig väldigt mycket. Det jag då tyckte bara var mitt egna trams inser jag ju nu, att det faktiskt är väldigt välgjort och inspirerande. Och att lilla jag hade sponsrade, betalda inlägg så tidigt som 2013 (?!) hallå, vem försöker jag lura, jag var ju blogg-queen på den tiden!
 
Men jisses. Mycket rosa och gulligull på denna blogg ändå? Nu är jag ju ändå 27, kan man ha de så då? Ja, för tänk det kan man. Jag lovade ju mig själv det alldeles nyss. Malin-nischen ska finnas där. Och jag gillar ju rosa gulligull. 
 
Känns som att komma hem. Hoppas ni vill kika in här och hälsa här då och då!